Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Barnen offras när socialen vill slippa rasistkortet

Ingen tid att förlora. Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) bör damma av flera förslag mot hedersförtryck som finns förberedda på Justitiedepartementet.
Foto: TIM ARO/TT / TT NYHETSBYRÅN

Barn förs ut ur Sverige för att könsstympas eller giftas bort. Regeringen måste skärpa lagarna – och kommunerna får inte vara rädda att använda dem.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Vilket svek! Hela 64 procent av de barn och unga som förts utomlands mot sin vilja för att könsstympas, giftas bort eller undkomma myndighetsbeslut var kända av svenska myndigheter redan innan de försvann. 

Trots att lagen numera ger socialtjänsten möjlighet att ansöka om utreseförbud är det få fall där man lyckas stoppa resorna.

Det förekommer att skolpersonal, fritidsledare och socialsekreterare själva är en del av hederskulturen och rapporterar till föräldrar eller religiösa ledare

Det visar en ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten (JäMy), där anställda inom socialtjänst, skola och polisen berättar om 171 fall med barn och unga, av vilka 143 fördes bort. De flesta var kvar i utlandet när intervjuerna gjordes.

Rapporten sätter ljuset på allvarliga brister: 

■ Socialtjänsten i många kommuner förstår inte hedersförtryck och gör inte ordentliga riskanalyser. I nästan 40 procent av fallen utlöstes bortförandet av att familjen ville undkomma myndigheternas insatser. Det händer exempelvis att flickor som slagit larm om sin familjesituation blir hemskickade till föräldrarna, samtidigt som socialsekreteraren ringer dem och bokar in ett möte några dagar senare. Men då är flickorna redan bortförda. Det tycks fortfarande vara vanligt att socialtjänsten vill lösa hedersförtryck genom familjearbete – utan att ta hänsyn till att föräldrarna är förövarna.

■ Hedersförtryck normaliseras i utsatta områden. En socialsekreterare berättar i rapporten:
”Barnen som är födda i Sverige accepterar ett helt annat normsystem. Det ses inte som konstigt om en klasskamrat förs bort och gifts bort. Skola och fritidsledare reagerar inte.”

■ Det förekommer att skolpersonal, fritidsledare och socialsekreterare själva är en del av hederskulturen och rapporterar till föräldrar eller religiösa ledare.

■ Yrkesverksamma undviker att ställa frågor som kunde visa på hedersförtryck, av rädsla att bli anklagade för att vara rasister.

Det är fullkomligt oacceptabelt. 

På justitiedepartementet ligger det förslag om att föräldrar inte ska kunna dra tillbaka svenskt medborgarskap för barn över 12 år utan deras medgivande, att kriminalisera att föräldrar förhindrar LVU-vård genom att föra barnet utomlands innan placeringen och att utreseförbud ska registreras i efterlysningsregistret som delas med andra Schengen-länder. Allt detta är vettiga förslag, som borde genomföras snarast.

Men det räcker inte att regeringen ger kommunerna fler verktyg om de inte vågar använda dem. 

En viktig framgångsfaktor är att skola och socialtjänst sett varningstecken tidigt och byggt upp förtroende hos det utsatta barnet. Fler socialsekreterare borde arbeta ute i skolorna, inte minst i utsatta områden där hedersproblematiken är utbredd. 

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg har ingen tid att förlora. Börja med att lyfta luren till justitiedepartementet.