Januariavtalets mest kontroversiella punkt är förmodligen nummer 44: ”Fri hyressättning ska införas vid nybyggnation”.
Hyresgästföreningen och Vänsterpartiet försöker sätta bilden att landets samtliga tre miljoner hyresgäster nu hotas av chockhöjda hyror. Centerpartiet och Liberalerna vill i stället ge sken av att reformen kan frigöra billiga hyresrätter till de mest behövande.
Sanningen är att förslaget troligen inte kommer att få speciellt stor påverkan på bostadsmarknaden – åtminstone inte på kort sikt.
Dagens system skapar störst problem när det gäller äldre och centralt belägna lägenheter i större städer. Det är till de lägenheterna som köerna är som längst och det är där svartmäklarna kan göra sina bästa affärer.
De lyckliga hyresgäster som lyckats knipa sådana kontrakt har dock inget att frukta från Januariavtalet – förslaget om marknadshyror gäller ju bara nyproducerade lägenheter.
Varför de frivilligt skulle lämna sina billiga lägenheter i centrum för att flytta till bostäder med marknadshyra längre ut från stan – vilket Nyamko Sabuni, L, tycks hoppas på – är samtidigt svårt att förstå. Till det äldre, reglerade hyresbeståndet kommer kötiderna och svarthandeln med all säkerhet bara att öka.
Det är skäl som är goda nog för att faktiskt genomföra punkt 44.
Förslaget om marknadshyror kommer troligen dock inte att få någon dramatisk effekt på hyrorna ens för nya hyresrätter.
I söndagens Agenda försvarade V-ledaren Nooshi Dadgostar dagens bruksvärdessystem med att det trots allt byggs fler hyresrätter än bostadsrätter i Sverige.
Det är ett märkligt argument. Dels styr kommunerna i hög utsträckning vad som ska byggas på politisk väg. Men framför allt sätts hyrorna för nya bostäder i regel redan genom ett eget system – presumtionshyror – som ofta medger mycket höga hyror.
Till sådana lägenheter är köerna i regel korta och omsättningen på hyresgäster stor. Det tyder på att hyresnivåerna redan ligger nära vad marknaden kan bära.
Den stora vinsten med marknadshyror i nyproduktion kan i stället komma på några års sikt. Under decenniernas gång har nämligen många hyresreglerade lägenheter ombildats till bostadsrätter, vilket spätt på bristen på hyresätter.
Till skillnad från vad man kan tro av debatten handlar det inte främst om politiskt styrda ombildningar av allmännyttans bestånd – utan om privata hyresvärdar som säljer sina hus till hyresgästerna. Det är en stor vinstaffär för bägge parter.
Om Sverige tillåter marknadshyror i nyproduktion – och att de också tillåts bestå över tid – kommer färre hyresrätter att ombildas i framtiden. I en ständigt växande andel av hyresbeståndet kommer vi också att slippa de värsta problemen med köer och svartkontrakt.
Det är skäl som är goda nog för att faktiskt genomföra punkt 44.