Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Avveckla straffrabatterna med förnuft, politiker

Se det senaste avsnittet av Expressens TV:s program ”Ledarsnack”.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är hög tid att ta itu med alla stötande straffrabatter i det svenska rättssystemet. Men det bör göras med eftertanke.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det hettade till rejält i Agenda-studion under söndagskvällen när KD-ledaren Ebba Busch Thor gick till attack mot statsministern apropå straffrabatterna: Varför ska en gärningsman som begår tre våldtäkter bara straffas för två? Och varför ska en 20-åring som begår en våldtäkt bara straffas för en del av brottet?

Busch Thor satte fingret på en öm punkt. Det svenska rättssystemet är provocerande generöst med att dela ut straffrabatter. Det är som regel rea hela vägen - från straffmätningen, till val av påföljd och förtida frigivning. Det är svagt av den rödgröna regeringen att inte på allvar ta itu med detta problem.

Men samtidigt är det viktigt att rensa bland rabatterna med eftertanke. Låt oss börja med mängdrabatten vid brott. I Sverige tillämpas något som kallas för asperationsprincipen, vilket innebär att den tilltalade bara döms fullt ut för det grövsta brottet. Därefter följer en brant nedstigande strafftrappa för resten av brotten.

En kriminell som håller sig undan rättvisan kan alltså fortsätta att begå brott i visshet om att det mesta ändå kommer att dras av via mängdrabatten. Det är en stötande ordning. 

Samtidigt finns det problem även med den motsatta ordningen - kumulationsprincipen, som tillämpas i USA. Den riskerar inte bara att leda till absurda straff på över 100 år, utan också till att en tjuv kan dömas hårdare än en våldtäktsman. Även detta kan uppfattas som stötande för det allmänna rättsmedvetandet.

Den rimliga lösningen vore en kompromiss mellan båda dessa principer med en betydligt strängare syn än i dag på dem som begår upprepade brott.

”Att brösta en 4:a för att bli en 100-gubbe”

När det gäller synen på unga lagöverträdare finns det starka principiella skäl för att avskaffa straffrabatten för 18-21-åringar. En myndig person - som anses vuxen nog att rösta i val, ta körkort med mera - borde också anses kapabel att ta ansvar för sina brottsliga gärningar. 

Men då måste man samtidigt ta tag i det betydligt större problemet med hur rättsväsendet bemöter 15-17-åringar. Samhället står ofta handfallet när grovt kriminella tonåringar misshandlar, hotar och rånar. Det senaste i raden av exempel är den så kallade förnedringsligan i Göteborg, där den 17-årige ledaren står under socialtjänstens ansvar trots sin historia av mycket allvarlig brottslighet.

De kraftiga straffrabatterna för 15-17-åringar har gett upphov till ett nytt uttryck i gangsterkretsar: ”Att brösta en 4:a för att bli en 100-gubbe”, det vill säga att ta fyra års slutenvård för ett mord som gör att man blir 100 procent antagen av sitt gäng.

Om inte det samtidigt åtgärdas uppstår det en absurd skarv där ett dygn hit eller dit kan avgöra om en tilltalad ska bemötas med silkesvantar eller dömas till livstids fängelse.

Därför blir frågan till Ebba Busch Thor: Vad är det rimliga i att grovt kriminella 17-åringar kan råna och misshandla utan att samhället sätter stopp?

 

Replik: Strafftrösklarna måste minska även för minderåriga