Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Australien visar hur svårt det är att få folket med sig

Brandmännen kämpar mot lågorna nära Termeil i New South Wales Australien. Totalt har ett område större än Götaland eldhärjats i landet.Foto: DEAN LEWINS / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Australiens premiärminister Scott Morrison har ändrat ton i klimatfrågan i takt med att bränderna har växt. Men fortfarande vill han inte höja priset på koldioxidutsläpp.Foto: LUKAS COCH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Inte ens när Australien står i lågor finns ett tillräckligt stort folkligt tryck för att göra det dyrare att släppa ut koldioxid i landet.

Fallet Australien visar hur svårt det är att få folkligt stöd för tuff klimatpolitik.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Personer som kopplar ihop bränderna i Australien med klimatförändringar försöker bara plocka billiga politiska poäng, hävdade landets premiärminister Scott Morrison i oktober. Men efter att elden härjat områden större än Götaland, dödat 27 personer och förstört 2 000 hem tycks han ha ändrat sig. 

På söndagen meddelade den hårt pressade premiärministern att han tänker tillsätta en kommission för att utreda kopplingen mellan klimatförändringarna och de våldsamma bränderna i Australien. Han öppnade också för mer ambitiösa mål för minskningar av koldioxidutsläppen.

Glädjande? Nja. Premiärministerns reträtt är på sin höjd halvhjärtad. Morrison vill inte införa någon koldioxidskatt och han kan inte heller tänka sig några andra åtgärder som kan slå mot ekonomin eller leda till höjda elpriser. I stället ska ny teknik - oklart vilken - få ner utsläppen. Det är ett slags minsta motståndets politik. Morrison är beredd till nya åtgärder bara om det inte kostar någonting.

Scott Morrison och klimatet

Scott Morrison nämns i klimatsammanhang allt oftare tillsammans med ledare som Brasiliens Jair Bolsonaro och USA:s Donald Trump som försöker torpedera internationella försök att sätta mer ambitiösa klimatmål.

Sådana skurkgallerier är tacksamma symboler för medierna och visst förtjänar Morrison kritik. Men Australien är en stabil demokrati och Scott Morrison är vald till regeringschef i god ordning. Bedömare menar rentav att det var hans löften i slutskedet av valrörelsen om att försvara kolindustrin som gjorde att han kunde sitta kvar som premiärminister.

I ljuset av det är premiärministerns nya besked i klimatfrågan egentligen nedslående. Inte ens när Australien står i lågor finns ett tillräckligt stort folkligt tryck för att höja kostnaderna för koldioxidutsläpp.

Svenska politiker pekar gärna finger åt ledare som Scott Morrisson. Det finns ett visst fog för det svenska självförtroendet. Vårt klimatavtryck är långt mindre än kolproducenten Australiens och Sverige är ett föregångsland när det gäller koldioxidskatt.

Samma reflexer finns i Sverige

Men våra utsläpp sjunker på tok för långsamt och de reflexer som Scott Morrison uppvisar i Australien finns även i den svenska politiken. I retoriken heter det att klimatet är en ödesfråga, men i praktiken blir det ofta ramaskri om bensinskatten ska höjas, om stora motorvägssatsningar ifrågasätts eller om reseavdraget ska bli mindre generöst. Det minsta motståndets lag styr även här.

Många politiker tycks inte ha förstått vidden i den uppgift som står framför oss: att Sverige om bara 25 år inte ska ha några nettoutsläpp överhuvudtaget.

Om vi ska klara det tuffa klimatmålet måste politikerna redan nu vara beredda att ta till åtgärder som svider. Fallet Australien visar tyvärr hur svårt det är att få folkligt stöd för en sådan politik.

Om klimatmålen ska nås måste vi snart börja suga upp koldioxid.