Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Assistansen ska inte vara en bankomat för kriminella

Socialminister Lena Hallengren (S) är ansvarig för LSS. Varför städar hon inte upp bland fuskarna i assistansbranschen?
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND FREDERIK WENNERLUND
Foto: Pedro Salaverria / Pedro Salaverria

Regeringen är inte bara oförmögen att sy ihop en vettig migrationspolitik. Den har inte heller lyckats att täppa igen kryphålen inom den bedrägeribesudlade assistansbranschen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Fusket med assistansersättningen är utbrett – och dyrt. Under våren gjorde Försäkringskassan 124 polisanmälningar och begärde tillbaka 121 miljoner kronor. Det kan jämföras med samma period förra året, då 28 miljoner kronor krävdes åter, skriver DN.

Tidigare har den statliga utredaren Stig Svensson uppskattat att mellan 600 miljoner och 2,1 miljarder kronor av LSS-stödet går till fuskande företag, varje år. Det är pengar som skulle ha gett funktionshindrade bättre levnadsvillkor, men som i stället ofta har hamnat hos den organiserade brottsligheten. 

Regeringen uppmärksammades på kryphålen i februari förra året. Ännu har ingenting hänt. Pengarna fortsätter att rulla.

Brottsuppläggen är sofistikerade. Gemensamt är att de går ut på att funktionshindrade inte får det stöd som de har rätt till, genom skenanställningar av assistenter vars löner slussas tillbaka till bolaget. 

Inte sällan handlar det dessutom om ”brukarimport”: Ett assistansbolag anställer en person i tredje land – oftast Irak, Iran eller Syrien – som därmed får arbetstillstånd och kan flytta till Sverige. Efter några veckor ansöker denne om att återförenas med sin familj, varav ett barn har funktionshinder. Väl på plats ansöker familjen om assistansersättning, varpå föräldrarna övergår till att arbeta som anhörigassistenter åt det egna barnet. 

Så kan man både runda asylsystemet och ge assistansbolaget en kund till. Win-win, för alla utom Försäkringskassan.

Det utbredda fusket inom den personliga assistansen har varit känt i flera år. Därför måste alla bolag numera ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Men det finns ett kryphål, berättar Andreas Larsson, verksamhetsområdeschef vid Försäkringskassan, för DN:

Om en brukare trots allt är knuten till ett bolag utan tillstånd så finns det inget lagstöd för oss att neka utbetalning.

Regeringen uppmärksammades på detta i februari förra året. Ännu har ingenting hänt. Pengarna fortsätter att rulla.

Det uppstår snabbt folksamlingar och situationer som kan upplevas som hotfulla för tjänstemännen.

Försäkringskassan får inte spana på misstänkta fuskare utan bara genomföra oanmälda besök, för att kontrollera att det är så många assistenter på plats som bolaget har uppgett. Men enligt Nationella underrättelsetjänstens (NUC) senaste lägesrapport om organiserad brottslighet är det ofta svårt för myndigheterna att genomföra sådana oanmälda besök i utsatta områden: 

”Det uppstår snabbt folksamlingar och situationer som kan upplevas som hotfulla för tjänstemännen. Detta kan resultera i att kontrollen rent praktiskt inte går att genomföra.” 

Det är särskilt problematiskt eftersom andelen brukare som beviljats personlig assistans är dubbelt så hög i utsatta områden, som i riket.

För att städa upp i LSS-fusket vore det första steget att stoppa arbetskraftsinvandringen till just yrket personliga assistenter. Därtill borde sekretessväggarna mellan exempelvis Migrationsverket, Skatteverket och Försäkringskassan rivas. Och polisen måste prioritera välfärdsbrotten.

LSS ska inte vara en bankomat för den organiserade brottsligheten.