Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Vi coronadrabbade kan oftast jobba på ändå

Runt 150 000 svenskar är långtidssjuka i covid, enligt mätningar som bör tas med salt.Foto: Shutterstock

Långtidssjuka kan inte klumpas ihop till en grupp - symptomen är på tok för spretiga.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag åker på coronan i mars. Den förlöper i faser och börjar som mild influensa: öm hals, låg feber, frossa ibland. En natt vaknar jag av att hjärtat hoppar åt alla håll. Sedan rusar det. Det är alltså så här det känns, tänker jag, och ringer 112 för att inte dö. En panikattack konstaterar akutläkaren, men hjärtats lilla trumsolo beror antagligen på viruset. Du är inte först och man kan inte säkert veta. Jag ursäktar mig och går hem. 

Några veckor senare går jag in i väggen, så känns det. Ben som knappt bär, vilopuls över 100 och ganska tungt tryck över bröstet. För första gången sjukskriver jag mig. Febern som hittills har varit låg rusar över 40. Det känns lustigt nog som en seger eftersom jag vid det här laget börjat undra om jag inbillar mig. 

Efter två veckor mår jag ok nog för att jobba igen – ännu en seger – och i juni får jag mitt antikroppstest, som är positivt. Dimmorna skingras men lukten är fortsatt väck, doften av syren känner jag inte ens när jag stoppar näsan i busken. 

Det är alltså så här det känns, tänker jag, och ringer 112 för att inte dö.

Våren var kort uttryckt en pärs, främst på grund av det obegripliga sjukdomsförloppet men också för att bristen på raka svar till slut gjorde det svårt att skilja fysiska symtom från psykiska. Är jag sjuk eller överdriver jag? Bör jag retirera till soffan tills jag blir frisk eller kommer jag att fastna där då? Ska jag köra på så gott det går eller blir det värre då?

För min del blev svaret någonstans mittemellan, mest för att jag hade turen att bli hyfsat frisk ganska snabbt, men det är så klart individuellt. Nästan alla jag vet som drabbats har haft olika sjukdomsförlopp.

En del har som bekant fastnat i mer segdragna. Runt 150 000 svenskar anser sig vara långtidssjuka i covid, enligt mätningar som bör tas med salt. Facebookgrupper har bildats och i augusti också en patientförening. Den vill att 180-dagarsgränsen, då Försäkringskassan testar sjukskrivna mot hela arbetsmarknaden, slopas för covidsjuka eftersom sjukdomen är ny och kunskapsläget lågt. 

En statlig arbetsgrupp utreder sedan någon månad saken åt Socialstyrelsen men frågan är vad man egentligen ska komma fram till. De långtidssjuka är en extremt brokig skara – gruppen omfattar folk med trasiga lungor och förhöjd andningsfrekvens, men också de med periodisk huvudvärk och utan antikroppar. 

Diffusa symtom är inte unika för coronan och de med mycket allvarliga kommer att fångas upp ändå.

Det stämmer att sjukdomen är ny och obegriplig och att läkarna och Försäkringskassan därför har svårt att göra tillförlitliga bedömningar, men det är egentligen inget nytt. 

Majoriteten av sjukskrivningar beror numera på psykiska besvär som är kroniskt svåra att diagnostisera och bedöma utifrån hur arbetsbegränsande de är. Diffusa symtom är inte unika för coronan och de med mycket allvarliga kommer att fångas upp ändå. 

Det betyder inte att problemen inte ska tas på allvar – enligt studier kan viruset orsaka alltifrån hjärninflammation till fler alzheimersjuka i framtiden. Men lite tyder på att långtidssjuka löper större risk att drabbas än andra som smittats. 

Den bistra sanningen är att småbarnsföräldrar också är kroniskt trötta, koncentrationssvårigheter snarare orsakas av än botas på Facebook, och att depression var folksjukdom långt före covid. 

Att förlora lukten, hörseln eller känseln är obehagligt – inte minst för vad det säger om vad viruset gör med hjärnan – men det gör det inte nämnvärt svårare att jobba. 

Allt kommer inte bli som förr. Förvisso. Så fungerar livet – saker händer. 

Syrener är för övrigt vackra även när de inte doftar.