Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Vem hade sagt ja till Golden Gate i dag?

Uppamma Golden Gate-andan...
Foto: Shutterstock
...och lägg höghastighetsräls.
Foto: MARTIN SCHUTT / AP TT / NTB SCANPIX

Höghastighetstågen och kärnkraften är exempel på nödvändiga satsningar som stoppas av en självgod nejsägarkultur. Tänk om.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Först sa de att det inte gick. Strömmarna var för kraftiga, liksom vindarna. Den ständiga dimman skulle göra bygget omöjligt. Stan var för liten och konjunkturen för svag. 

Men ingenjören Joseph Strauss tänkte och gjorde precis tvärtom. Den röda bron mellan San Francisco och det ganska vilda Marin County byggdes på fyra år, gjorde staden vid bukten stor och står fortfarande som bergfast symbol för amerikansk viljekraft och fantasi. 

Spola fram trekvarts sekel och amerikanerna förmår knappt fixa sina eftersatta flygplatser och stationshus. San Francisco är värst. Där tog det nyligen tio år att dra två busslinjer.

Problemen är inte begränsade till USA, de är i varierande grad västvärldens och i högsta grad Sveriges. Man märker dem överallt. Att dra en elledning från Norrland till Götaland tar tio år. Ungefär lika lång tid krävs för att bygga ett höghus. Och medan kineserna lägger hundratals mil snabbräls på några år, har delar av Saltsjöbanan i Stockholm stängts ner i nio för ombyggnad. Den är två mil lång.

Grundproblemen är samma och välkända: tillståndsprocesser, eviga överklaganden, miljöhänsyn, hela det veto-industriella komplexet. 

Ytterligare en förklaring är ett slags upphöjd nejsägarkultur, där komplicerade ”samhällsekonomiska kalkyler” tas som intäkt för att kväva stora infrastrukturprojekt i sin linda. 

Den på måndagen återaktualiserade höghastighetsbanan är ett typiskt exempel. Trafikverket har, på finansministerns kommando, tagit fram nya och billigare förslag för att pressa kostnaden med 20 procent. Resultatet är i korta drag ett medelsnabbt tåg som stannar på färre ställen.

Bakom döljer sig kalkylerna. De försöker förutspå hur ett snabbtåg påverkar den svenska ekonomin i decennier, och utifrån det sätta en skälig prislapp. Det rör sig alltså om uppskattningar baserade på omtvistliga antaganden och prognoser, men som nästan alltid landar i rätt tvärsäkra nej. Det är en sorts kultursjukdom. 

Det är precis den sortens oförskräckta satsningar vi behöver fler och mer av.

Man märker den i debatten om kärnkraften också, argumenten emot är i grunden samma. För dyrt, för osäkert, går inte att räkna hem. Det är klart att det gör. Man kan designa marknaden och använda styrmedel för att gynna kärnkraft på samma sätt som förnybart, samt pumpa in pengar i lovande forskning. Frankrike förlängde livstiden på sina reaktorer häromveckan. Det går. 

Nejsägarkulturen – eller ”vetokratin” för att låna ett begrepp från den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama – har direkta kostnader. 

Sveriges infrastrukturskuld beräknas ligga på runt 300 miljarder kronor. Vi investerar knappt hälften så mycket per capita som vi gjorde förr. Det hämmar tillväxten och gör det svårare att minska utsläppen, vilket också har ett pris. 

Man kan invända att skepsis mot slöseri är sunt. Det är sant, men pendeln kan bevisligen slå för långt åt andra hållet också. 

Man kan även invända att beskrivningen är fel. Omställningen till fossilfritt pågår oförtrutet. Förnybart är numera billigare än fossilt. Och när en jättesatsning på kolfritt stål utanför Boden aviserades häromdagen, gick nyheten som en stöt av optimism genom hela det corona-deppiga Sverige. 

Det är också sant, och det är ju precis den sortens oförskräckta satsningar vi behöver fler och mer av, både privata och offentliga. Kalla det Golden Gate-andan.

För övrigt ritade Joseph Strauss även järnvägsbron i Vänersborg. Besök den efter pandemin. 

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.