Arvid Åhlund
Fukushima-olyckan för tio år sedan ändrade förutsättningarna för kärnkraften i ett nafs. Världens tredje ekonomi Japan gick tillbaka till kol. Kina frös sina expansionsplaner. Tyskarna beslutade att avveckla sina reaktorer till 2022.
Reaktionerna var begripliga men korttänkta. Kärnkraftsolyckor rymmer ett slags komprimerad dramaturgisk energi, men de verkligt allvarliga kan räknas på en hand. Fossila utsläpp tar fortfarande långt fler liv per år än vad haverierna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima gjorde tillsammans.
Vi tenderar också att svara på dem på fel sätt, skriver Bill Gates i nya boken Så undviker vi klimatkatastrofen. Bilar är ännu dödligare, men vi förbjuder dem inte. Vi gör dem säkrare genom att uppfinna bälten, rondeller och utsläppstak.
Gates övergripande budskap är glasklart. Utsläppen måste pressas till noll 2050. Det kommer inte att ske genom att folk kör och flyger mindre: coronan stängde ner världsekonomin på ett exempellöst sätt i fjol, men utsläppen minskade bara med 5 procent.
Den enda realistiska lösningen är en massiv elektrifiering – och därför framställning av tillräckliga mängder ren el som kan konkurrera med fossil. Sol och vind är givna källor, men kommer inte att kunna möta den trefaldigade efterfrågan till 2050 på egen hand. De står för ungefär sju procent i dag, kräver i längden för stora fysiska utrymmen och kommer att kosta stora summor att lagra när tekniken väl finns att tillgå.
Något mer måste till och för den hyperpragmatiske filantropen Gates är det helt uppenbart kärnkraften – ”den enda utsläppsfria energikällan som kan leverera elektricitet dag och natt oavbrutet under alla årstider och nästan var som helst på jorden, och som har visat sig fungera i stor skala.”
Vattenkraften kommer inte att räcka och sol- och vindkraften har samma begränsningar som på andra håll.
I Sverige är elen i princip redan fossilfri, men liksom alla andra måste vi producera långt mer för att göra oss kvitt utsläppen. Vattenkraften kommer inte att räcka. Den är alltjämt i Norrland och kommer i växande grad att slukas av viktiga industriprojekt som H2 Green Steels satsning på kolfritt stål utanför Boden. Sol- och vindkraften bör byggas ut, men har samma grundläggande begränsningar som på andra håll.
Kärnkraften är alltjämt svår att räkna hem, men detsamma brukade gälla sol och vind. Vi gjorde dem marknadsmässiga genom att stötta forskning och subventionera efterfrågan tills de föll i pris och bar sig.
Vi bör göra likadant med kärnkraften, som lider av ett slags investeringsskuld. I USA har Gates satsat motsvarande 10 miljarder kronor på en automatiserad variant som återanvänder kärnavfall, byggs under jord och självreglerar vid överhettning. Hans företag TerraPowers jobbar nu med den amerikanska regeringen på en prototyp. De hoppas kunna producera säker kärnkraft inom sju år.
Här hemma gör KTH och Uniper med flera den största satsningen på kärnkraftsforskning på decennier, i form av ”små” reaktorer som kyls av flytande bly. Infrastrukturdepartementet bör givetvis medfinansiera det, en förfrågan har redan skickats in.
Alternativet är ingen utopi, utan nästan helt säkert att den svenska omställningen går i stå för att elen inte räcker till.
Framför allt måste S vakna inför den energipolitiska verkligheten. Att avfärda kärnkraften med hänvisning till marknadskrafter, som energiminister Anders Ygeman gör, är bedrägligt. Vi manipulerar dem kraftigt genom elcertifikaten och koldioxidskatten med mera. (Hade vi inte gjort det hade utsläppen fortfarande ökat, oavsett vad Timbro tror.)
Att hävda att omställningen är för bråttom, som miljöminister Per Bolund (MP), är också ett skenargument. En långsiktigt hållbar strategi är det enda som räknas, som Gates understryker gång på gång. 2050 är målet, inget annat. Kärnkraften har dessutom större chanser att bli kommersiellt gångbar före de lösningar som enligt MP gör sol och vind bärkraftiga på egen hand, som jättebatterier.
Alternativet är ingen utopi, utan nästan helt säkert att den svenska omställningen går i stå för att elen inte räcker till, vilket kommer slå mot både de viktiga klimatambitionerna och välståndet. Det borde bekymra S, som i själ och hjärta är ett tillväxtparti samt mycket rationellt.
”Vindkraft är bra, men att tro att den ska ersätta kärnkraften i sin helhet tror vi inte på. Det får allvarliga konsekvenser för industrin. Vi pratar om välfärd och därför måste blocken sträcka ut handen och nå en överenskommelse,” för att citera dåvarande IF Metall-chefen Stefan Löfven ett halvår efter Fukushima.
Gates bok visar att han har ännu mer rätt i dag.