Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Stå för att du gillar vindkraft, Ulf

Ulf Kristersson låtsas som om det regnar.
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ULF RYD / KVP

Moderaterna vill bygga ut vindkraften men vågar inte ifrågasätta kommunernas stenhårda vetorätt. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det globala prisfallet på sol och vind är klimatomställningens bästa story. Sol har rasat 90 procent i pris på tio år. Vind följer samma bana. Bägge är numera klart billigare än kol, trots att kolkraften fortfarande subventionernas genom en artificiellt låg prislapp.  

Mönstret är i stort sett samma i Sverige. Lägre kostnader och politisk styrning har femfaldigat vindmöllorna till över 4 000 sedan 2005 – mest på de skånska slätterna, vid Vättern och Vänern samt i Norrland. 

De svarar numera för nästan 20 procent av den svenska elproduktionen, men andelen ökar hela tiden. Investeringar för omkring 100 miljarder har aviserats till 2023. 

Partierna i riksdagen tycker i allmänhet att det är toppen. S, MP, V och C hoppas i praktiken att vindkraften ska täcka hälften av den svenska elförsörjningen till 2040. M, KD och L är inte riktigt lika lyriska, men det rör sig mer om gradskillnader än artskillnader. 

På M:s hemsida står till exempel klart och tydligt att ”Sverige ska fortsätta bygga ut den förnybara elproduktionen”. L vänder sig mot subventioner, men anser ”givetvis” att vindkraften bör byggas ut under mer marknadsmässiga förutsättningar. KD menar att den ”fyller en viktig roll”. Bara SD är emot, men inte ens de är glasklara. 

I debatten håller de borgerliga partierna minus C samtidigt en helt annan ton. Nyamko Sabuni svingar ofta och gärna mot ”vindkraftslobbyn”. Ebba Busch uppmanar twitteranhängare att ta strid mot ”stålskogar av vindkraftverk som tvingas på svenskarna och förstör vår natur”. Ulf Kristersson låtsas som om det regnar. 

Och alla tre vill bevara det kommunala vetot mot nya snurror – alltså vindkraftsdebattens stora knäckfråga. 

Sluta låtsas som om vindkraften inte är en del av lösningen – särskilt när ni skriver det på era egna hemsidor.

Att partierna kring spärren försöker plocka den sortens poänger är begripligt, men Moderaternas position är intressant. Partiföreträdarna på riksnivå vet att kommunvetot är alldeles för trubbigt utformat, det märks när man hör sig för. Bestämmelsen har en märklig särställning i miljöbalken: kommuner kan närsomhelst riva upp tidigare beslut om tillstånd utan motivering, vilket i princip gör investerarna rättslösa.

Regeringen har tillsatt en utredning som syftar till att skrota vetot helt, men härom månaden lanserade Energimyndigheten ett slags kompromissvariant. Grundtanken är att kommunerna behåller vetorätten men bestämmer sig tidigare och att lagt kort sedan ligger. 

Regeringen bör köra vidare på det spåret och Moderaterna bör backa upp. Därefter kan man snickra på en ersättningsmodell som binder en del av skatten på vindmöllorna i kommunerna, så att fler säger ja. 

Visst, vindkraften kommer inte att lösa alla problem. Den är fortfarande lika nyckfull som aprilvädret och den kommer inte att räcka om Sverige ska elektrifieras helt och fullt. Håll liv i reaktorerna så länge det går. Subventionera forskning i ny kärnkraft, som lider av en sorts investeringsskuld. Ändra Energiöverenskommelsens nyckelformulering från ”förnybart” till ”fossilfritt”. 

Men sluta låtsas som om vindkraften inte är en del av den långsiktiga lösningen – särskilt när ni skriver det på era egna hemsidor. 

Stå för att du gillar vindkraft, Ulf Kristersson.