Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Sluta skräm småbrukarna – ta itu med Sveaskog

Leif Öster i en kolsänka i Fors.
Foto: Arvid Åhlund / Privat

Det går att nyttja skogen som kolsänka och göra livet lättare för småbrukarna samtidigt. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Lek med tanken att skogsbruket i Sverige upphör i morgon. Vad händer då? Tänker man bort de viktiga ekonomiska och sociala aspekterna, är svaret övertydligt. Träden skulle växa till sig och successivt binda mer kol. Ekosystemen under jord skulle återhämta sig, varför kolbindningen skulle öka ytterligare. 

Med tiden skulle träden självdö och lagringen avta, men det skulle dröja. Två tredjedelar av de svenska träden är under 60 år, de flesta skulle binda lika länge till.

Kruxet är förstås att vi skulle få svårt att leverera virke till ersättningsprodukter för plastsugrör, bensin och betonghus – den så kallade ”substitutionseffekten”. Den är viktig, men ska samtidigt inte överdrivas. 80 procent av träden som avverkas i dag blir massaprodukter som eldas upp inom några år. Hälften går till subventionerad bioenergi, som genererar lika stora utsläpp per enhet som oljan eller kolet. 

Tankeexperimentet är inte helt gripet ur luften. EU:s nya skogsstrategi betonar trädens roll som kolsänka mycket starkt. Den är inte tvingande, men ett slags förebud om de skarpa förordningarna och direktiven som är på gång. Från och med nu ska kalhyggen undvikas. Fler träd ska skyddas. Skogsstyrelsen varnar för ”extremt stora konsekvenser för svenskt skogsbruk. Sakkunniga talar om en revolution. Bryssel menar helt klart allvar. 

Exakt vad det innebär i praktiken vet ingen än. Men enligt Leif Öster, expert i skogsutredningen, betyder ”inga” kalhyggen mycket troligt färre samt framför allt mindre hyggen. EU har hämtat inspiration från Tyskland. Normen där är att avverka som mest fyra hektar åt gången, motsvarande ett lite större Kungsträdgården.

Att staten konkurrerar med privata aktörer i strid med sina egna klimatmål är ren dårskap.

Det skulle slå ganska hårt mot de stora skogsbolagen, men inte särskilt mot de drygt 300 000 privata brukarna som äger hälften av den svenska skogsmarken. De allra flesta avverkar redan under gränsen. De lär kunna fortsätta ungefär som förut. 

I det ljuset framstår riksdagspartiernas lidelsefulla strid mot EU-strategin i de privata skogsägarnas namn som besynnerlig. Det man de facto kämpar för är ju de stora skogsbolagens rätt att fortsätta bagga ner enorma bestånd i strid med Parismålen – femte artikeln är otvetydig – som en kompakt riksdagsmajoritet på samma gång stöder mycket tydligt. 

Hur ska ni ha det?

Faktum är att Sverige kan visa att vi menar allvar med att nyttja skogen som kolsänka och hjälpa de privata skogsägarna samtidigt, om politikerna vill. Inför generösa kompensationer för frivilliga avsättningar, det vinner alla på. Skriv om ägardirektiven för statliga Sveaskog – landets överlägset största skogsägare – och slopa vinstmålet om en miljard årligen, det är en struntsumma för staten. 

Inför ett markbytesprogram som låter privata ägare byta skyddsvärd skog mot det statliga bolagets produktiva bestånd. Att staten konkurrerar med privata aktörer på tvärs med sina egna klimat- och miljömål är ren dårskap. 

Och klipp banden till bioenergilobbyn. Det finns en enorm marknadsekonomisk potential för långlivade träprodukter, men inte i tanken. Den globala trendriktningen är glasklar och även skogsindustrin har att anpassa sig till marknadskrafternas fria spel. 

Sluta skräm småbrukarna.