Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Släpp inte in den osunda kränkthetskulturen

Jordan Petersons nya bok rör upp känslor. Varför?
Foto: THOMAS KARLSSON/DN/TT / DN TT NYHETSBYRÅN

Även i Sverige sparkas nu personer på lösa grunder för att någon har tagit anstöt. Det är idiotiskt.  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nyligen fick tidningen Fokus reporter Mats Holm sluta som lärare på en folkhögskola för att ha skrivit en krönika om censur. 

Ungefär samtidigt frystes journalisten Suzanne Moore ut från brittiska Guardian efter ett uppslag om transpersoner. 

Och i veckan gick anställda på Penguin Random House i Kanada till storms mot förlagets beslut att ge ut Jordan Peterson, en självhjälpsförfattare som tycker unga män ska stå raka i ryggen och helst bädda sängen.

Krismöte hölls, några grät, andra varnade att Petersons idéer redan hemsökt familjemedlemmar och en misstänkte att förlaget var ute efter att tjäna pengar.

Reaktionerna är absurda men numera legio och kan förstås på två sätt.

Det ena gäller själva resonemangen. De är i grunden totalitära eller i varje fall illiberala, skillnaden är inte jättestor. Liberalismens kärna är rätten att själv avgöra vad som är bra, fint och gott. Det gäller böcker, politiker och maträtter, och fordrar egentligen bara en sak – tolerans. Man tolererar att andra gillar Jordan Peterson, Donald Trump eller Janssons frestelse, eftersom man slipper själv. Genialiskt. 

Det andra gäller hur resonemangen uttrycks, det vill säga gränslöst och irrationellt. Folk som jobbar på världsledande förlag är rimligen inte dumma. Risken att drabbas av misshaglig bokutgivning är större än i branscher de kunde ha valt istället. Så varför gormar och och gråter de?

Krismöte hölls, några grät och andra varnade att Petersons idéer redan hemsökt familjemedlemmar.

I boken Coddling of the American Mind menar psykologen Jonathan Haidt att det från början är ett sociologiskt amerikanskt fenomen. Välbeställda barn födda i mitten av 1990-talet och framåt har uppfostrats som om världen blivit farligare än förut, trots att det i själva verket är tvärtom. 

De har inte fått leka utan uppsyn, inte fått hänga hemma ensamma och överlag haft stränga tyglar. Därför har de svårt att ta motgångar och mothugg. 

På universitetet blev utmaningarna för stora, så de började kräva trigger-varningar och tillflyktsrum med leklera och ballonger när kontroversiella föreläsare dök upp på campus. 

Man kan säkert hitta hål i den berättelsen. Men boken är intressant och de rätt mångåriga idéerna som cancel-kulturen kretsar kring kom ju inte i svang på riktigt förrän 90-talisterna började på college.

Därifrån har de spridit sig som en löpeld – upp i åldrarna, genom samhällskroppen och såklart till Sverige. Exemplen blir hela tiden fler och mer bedrövliga. SVT censurerar barnprogram efter vaga klagomål. Debattörer får inte delta i debatter för att de har uttryckt fel åsikter i frågor som inte debatteras. Och somliga använder sitt eget medieutrymme till att kräva att kollegers böcker dras tillbaka därför att de inte gillar dem.

Det är beklämmande men framför allt oerhört kortsiktigt. När offentligheten blir en kamp mellan ont och gott, acceptabelt och oacceptabelt, legitimt och illegitimt, vinner den som är starkast – inte den som bryter ihop över boksläpp.

Slå vakt om toleransen i stället. Läs en obekväm bok. Jordan Petersons nya kommer i mars.