Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Hade nyliberalerna pallat sitt paradis i verkligheten?

Hongkong är – eller var – så nära Annie Lööfs idealsamhälle man kommer. Svindlande dynamiskt, bland världens högsta inkomster men också skyhög ojämlikhet.Foto: LISA MATTISSON

Det sägs att liberaler bara är konservativa som aldrig blivit rånade. I så fall är nyliberaler bara socialliberaler som aldrig bodde utomlands på riktigt.  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För någon månad sedan spanade SvD-skribenten Maria Ludvigsson att Expressens ledarsida blivit Socialdemokraterna

Resonemanget var inte glasklart, men gick i stort ut på att sidan tycker som M om migrationen, Muf om vinster i välfärden och nationalekonomer i skattefrågor. 

Droppen var i vilket fall en text som kritiserade Centerpartiet för att alltid vilja lösa samhällsproblem med skattesänkningar.

Kristianstadsbladets Carolin Dahlman gjorde ungefär samma poäng: riktiga liberaler bekymrar sig inte om utfall utan ser skatter för vad de är, alltså godtyckliga inskränkningar av den personliga friheten. Mot den väger praktiska argument lätt. 

Om migrationen – för att ta ett annat exempel – resonerar Dahlman tvärtom. 

Om alla föds fria och får bestämma själva var de vill bo och jobba, är nationsgränser egentligen också godtyckliga. Men av praktiska skäl, som Dahlman gärna går i bräschen för, har vi dem ändå. 

Att utgå från heliga principer i vissa fall och krassa konsekvenser i andra är inte orimligt, alla gör det jämt. Men det är intressant att fundera på vad som styr. Min gissning är att det kokar ner till hur mycket verkligheten faktiskt tränger på. 

I Sverige blev migrationen så verklig att många ”riktiga” liberaler började bry sig mer om konsekvenser än dogmer och därmed i praktiken bytte fot. 

I ekonomiska frågor har omvandlingstrycket inte varit lika påtagligt, så de flesta tycker likadant som för 10, 20 eller 30 år sedan. 

Utomlands har utvecklingen delvis varit en annan. 

I USA och Storbritannien hade finanskrisen 2008 ungefär samma epokgörande effekt som migrationskrisen i Sverige. Det är inte en slump att Boris Johnson numera tycks vilja använda staten till allt. Eller att liberala husorgan som Financial Times och The Economist mest tycks fnula på hur kapitalismen bör reformeras

De omprövar också inför verkligheten. Pikant nog har den stora likheter med den som Maria Ludvigsson och Carolin Dahlman drömmer om.

Anställningsskyddet är svagt, arbetsveckan bland världens längsta och den lagstadgade semestern är sju dagar lång.

Somliga av oss har känt på den som utlandssvenskar. 

Inte som pensionärer eller DN-korrespondenter, utan som rätt vanligt folk på rätt vanliga arbetsplatser. Jag gjorde det i ungefär sex år. Några i Storbritannien, där skatterna är lägre men livet inte märkbart drägligare. Och de sista i Hongkong, där skatterna är nästan noll men tillvaron för det mesta mycket tuff. 

Hongkong är – eller var – ungefär så nära Annie Lööfs idealsamhälle man kommer. Svindlande dynamiskt, snudd på världens högsta BNP per capita, men också skyhög ojämlikhet. En av fem lever under fattigdomsgränsen, vilket märks hela tiden och överallt. 

Medelklassen har det också körigt på ett sätt som kan vara ganska svårt att föreställa sig. 

Anställningsskyddet är svagt (stressigt inte minst om man har familj), arbetsveckan bland världens längsta och den lagstadgade semestern sju dagar lång. 

Konkurrensen är benhård, särskilt bland barnen. Sex av tio under elva år sågar sina skolprestationer och de prestigefyllda privata förskolorna iq-testar ofta tvååringar. 

Man kan invända att detta spelar liten roll för Sverige. 

Samtidigt är det svårt att inte dra slutsatsen att det är dit många ”riktiga” liberaler som just nu är inne på sjätte semesterveckan faktiskt vill. Av principiella skäl om inte annat. 

Jag tvivlar på att de hade pallat i verkligheten.