Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Sjöstedt har valt helt rätt plats att bli företagare på

Förre V-ledaren Jonas Sjöstedt drömmer om att öppna eget kafé i Hanoi.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

I kommunistiska Vietnam är tilltron till marknaden högst i världen.
Jonas Sjöstedt tänker helt rätt med sina kaféplaner, men borde valt Saigon.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I Vietnam är familjen allt och familjemedlemmar benämns med siffror. Syster två, farbror fem och så vidare. Siffrorna är det viktiga, tre är den återkommande. De Gaulle såg framför sig ett Vietnam i tre delar, Ho Chi Minh jagade ut fransmännen med gerillakrigets tre ”pilar” och i Graham Greenes Den stillsamme amerikanen drömmer bombliberalen Alden Pyle om en Tredje kraft, bortom kolonialism och kommunism.

Vi grunnar på det där i Doha på väg hem från Hanoi i februari när Jonas Sjöstedt knallar förbi, antagligen på väg åt andra hållet för att hälsa på sin familj som bor där eftersom hans fru är ambassadör. Han ska flytta dit snart och öppna kafé, enligt uppgift. Leker i varje fall med tanken. 

Roligt men bökigt, tänker vi. Mopederna kör i fel riktning och på trottoarerna, att sopsortera är lönlöst och konkurrensen är hård. Kafékulturen som fransmännen introducerade hänger kvar, hål i väggen överallt och avgaserna tränger in där med. 

Det är lättare i Saigon. Studenterna som flyttat ner från norr och jobbar extra på restaurangerna säger samma sak, och ingen säger Ho Chi Minh City. Mera andrum, inte lika trångt, trots att centrum växer svindlande fort. Var man här för fem år sedan känner man inte igen sig, skyskrapor överallt. Men Hammaren och skäran fortfarande i vartannat gathörn och alltid intill H&M-butikerna.

Vi tar tåget upp till Nha Trang där stränderna är fulla av plast och ryssar och fortsätter till Da Nang där lyxhotellen ligger som ett pärlband längs den tre mil långa stranden som är ren. Fler svenskar och engelsmän här, men mest vietnameser. De flyger ner från Hanoi. Det går 30 plan om dagen.

De flyger ner från Hanoi. Det går 30 plan om dagen.

För 20 år sedan levde de flesta av dem under fattigdomsgränsen, i dag är siffran sex procent. Kommunistregimen började tillåta småskaligt ägande redan på 1980-talet, men riktig fart tog det tack vare handelsavtalet med USA år 2000 och inträdet i världshandelsorganisationen WTO 2007. 

Låga löner lockade investeringar, framför allt i klädfabriker, men skattelättnader hjälpte också. Numera sätter Samsung ihop sina smarta telefoner här och Apple sina trådlösa hörlurar.

Tullkriget mellan USA och Kina är en bidragande orsak, men handelsavtalen med Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland är grundförklaringen. Det nya avtalet med EU, som tar bort tullar på 70 procent av varuflödena och som Vänsterpartiets grupp i Europaparlamentet motsatte sig, gäller sedan augusti i år. 

Då får tillväxten ytterligare en skjuts, vilket delvis förklarar varför ungdomarna verkar så sorglösa och tillförsikten så stor. Medianåldern är 26, alla har det bättre än sina föräldrar och tilltron till marknaden är högst i världen. Det är ett märkligt öde men en rätt vacker ironi.

”När USA besegrats ska vi bygga upp vårt land finare än någonsin,” skrev Ho Chi Minh i sitt testamente strax före sin död 1969, men sa aldrig hur. 2020 växer Vietnams ekonomi nästan fortast i världen. Om Jonas Sjöstedt bidrar till ruljangsen 2021 åker vi tillbaka och köper kaffet. Han har lysande utsikter.