Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Rödgröna pekpinnar fördummar forskningen

Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning, forskning och rymdfrågor.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Uppsala Universitet.
Foto: JORMA VALKONEN / IBL

Om regeringen vill slå ett slag för den akademiska friheten kan de börja med att skriva om sin egen proposition. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Eftersom svenska universitet löper risk att bli sverigedemokratiska Pol Pot-läger om oppositionen vinner valet nästa år, har regeringen slagit en mur runt den akademiska friheten i sin nya forskningsproposition.

Den debatteras i riksdagen 21 april och föreslår att en ”allmän princip” till fromma för forskare och studenter skrivs in i högskolelagen. 

Moderaternas eventuella samarbete med SD visar ”hur viktigt förslaget är”, underströk högskoleminister Matilda Ernkrans (S) häromdagen. 

Kruxet är att högskolelagen redan garanterar den akademiska friheten, i varje fall på papperet. Det gör för övrigt grundlagen och Europakonventionen också. 

Det är det ena. 

Det andra är att regeringens fina formuleringar i praktiken saknar täckning i propositionen, vilket blir tydligt för den som orkar igenom de drygt 200 sidorna. 

De senaste årens ökade politisering genom krav på genusperspektiv och annat önskvärt, i huvudsak genom regleringsbreven, rullas inte tillbaka, utan cementeras. 

”En förstärkning av utrymmet för nyfikenhetsstyrd forskning eller för kollegialt grundat självbestämmande på lärosätena förefallet avlägsen”, för att låna från den erfarna utredaren Lena Marcusson.

Sverige ligger redan i botten när forskningsfriheten i OECD mäts, och byråkraterna nöjer sig inte längre med att peka ut ”rätt” forskningsområden, skriver statsvetarprofessorn Sten Widmalm i en klargörande artikel i senaste Axess Magasin. Numera har de även synpunkter på vilka teorier som används.

Riksdagen bör rösta ner propositionen. Det vore en början.

Över telefon beskriver Widmalm ett slags kvävande likriktning där forskare ”får svar som de ropar”, fritänkare kuvas och akademiska institutioner i praktiken har blivit utredningsenheter åt staten.

En forskare på KTH i Stockholm summerade läget träffsäkert i fjol, efter att ha nekats anslag från Vetenskapsrådet: ”Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att anlägga genusperspektiv på stötvågor i akustiska fält utan att passera löjlighetens gränser”. (Rådet får ytterligare en miljard i regeringens forskningsproposition. 90 procent av pengarna är öronmärkta.)

Värnar regeringen den akademiska friheten på riktigt bör man sätta stopp för den utvecklingen – inte befästa den under falska förespeglingar. Den ”fria” forskningen behöver färre pekpinnar, inte fler. 

Man kan invända att det inte räcker, att universitetens problem i själva verket går betydligt djupare. De politiska pekpinnarna är trots allt ett uttryck för en större strömning som ofta har sitt starkaste fäste just på universiteten och lite förenklat manifesteras i det som kommit att kallas cancel culture, eller utfrysningskultur. (Det ska vara lågt i tak!)

”Det är fel att fortsätta reglera vilka teorier forskare ska använda”, skriver Widmalm, men tillägger att eftersom hoten i hög grad kommer inifrån måste ”förändringen komma inifrån” också. 

Han har såklart helt rätt. I längden kan den akademiska friheten bara försvaras om fler på universiteten slutar fega och istället står upp för misshagliga kollegers principiella rätt att tänka fritt och fel.

På ett mera omedelbart plan bör riksdagen rösta nej till regeringens proposition nästa vecka. Den håller inte vad den lovar. 

Det vore åtminstone en början.