Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Orbán gör EU till en lam anka

Vi andra tittar på när Ungern lägger veto för att värna sina egna allianser.
Foto: VIOLETA SANTOS MOURA / POOL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Benjamin Netanyahu stryker Ungern medhårs för egna syften.
Foto: ARTUR WIDAK/NURPHOTO/SHUTTERSTOC / ARTUR WIDAK/NURPHOTO/SHUTTERSTOC SHUTTERSTOCK
Foto: ARTUR WIDAK/NURPHOTO/SHUTTERSTOC / ARTUR WIDAK/NURPHOTO/SHUTTERSTOC SHUTTERSTOCK

Vetorätten förvandlar EU:s högtflygande ambitioner i utrikespolitiken till ett skämt i praktiken. Ungern visar det gång på gång.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När det uppdagades att ryssarna sprängt en tjeckisk ammunitionsfabrik i luften, utvisades Putins diplomater från Slovakien, Polen och baltländerna – men inte från Ungern. Viktor Orbán svarade i stället genom att sätta stopp för ett gemensamt krav på att skrota ryska gasledningen Nord Stream II.

Samma sak när EU:s utrikesministrar samlades för att fördöma Kinas rättsvidriga säkerhetslag i Hongkong häromveckan. Alla var för utom Ungern. Eftersom EU bara kan agera enhälligt i utrikespolitiken är det Orbáns linje som gäller, åtminstone formellt.

I veckan upprepades samma visa. EU:s utrikeschef Josep Borrell vädjar till israeler och palestinier att lägga ner vapnen, men orden väger lika lätt som majmolnen eftersom EU inte kan ge formellt eldunderstöd. Ungern blockerar.

Mönstret är kristallklart. På papperet framställer sig EU som en avgörande aktör i världspolitiken, i paritet med supermakterna USA och Kina. I praktiken klarar man inte ens att uttrycka en åsikt i de mest brännande frågorna, eftersom en auktoritär medlemsstat tagit för vana att sätta sig på tvären så fort tillfälle ges.

På papperet framställer sig EU som en avgörande aktör i världspolitiken. I praktiken klarar man inte ens att uttrycka en åsikt i de mest brännande frågorna.

Den raka förklaringen är att ungrarna ägnar sig åt ett slags allmänt djävulskap på samma sätt som i Europapolitiken i övrigt. Orbán struntar blankt i EU-fördragen och motsatte sig den europeiska coronafondens rättstatskrav så sent som i vintras. Ungern kör sitt eget race därför att man kan och vill. 

I själva verket är orsakerna på utrikesplanet mer komplexa samt i grunden systemhotande. Moskva har odlat relationerna med regimen i Budapest i över ett decennium. Ryssarna exporterar mer gas till Ungern än någonsin och skickar vapen till Serbien över ungerska slättlandet

Kineserna bygger universitet i Budapest som kontrolleras av kommunistpartiet i Peking, telekomjätten Huawei kommer ”tveklöst att delta” när Ungern rullar ut sitt 5G-nät, och häromveckan tog Orbán rentav Kinas coronavaccin inför pressen. 

Parallellt stryker Benjamin Netanyahu Orbán medhårs för egna syften trots att den ungerska regeringen flörtar öppet med antisemitism, vilket såklart har fått judiska organisationer att reagera.

Alla tre styr med berått mod och rätt klar framgång den europeiska utrikespolitiken i önskad riktning. Vi andra kan egentligen bara titta på eller, som Ann Linde i veckan, beklaga att ”EU:s inflytande och möjlighet att spela en global roll” undermineras när Ungern lägger veto för att värna sina egna allianser.

Amerikanerna brukade skämta att de aldrig visste vem de skulle ringa om de ville tala med Europa – Berlin, Paris, London och de andra tyckte ju alltid olika. 

Men huvudproblemet är inte längre att försiktiga tyskar, impulsiva fransmän och skeptiska britter ständigt ligger i luven på varandra. Det är att kravet på enhällighet i den gemensamma utrikespolitiken förvandlar EU:s högtflygande ambitioner på papperet till ett skämt i praktiken. 

Alla medel borde sättas in för att bekämpa den vanvettiga dissonansen.