Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Miljonärsskatten är ett praktskott i vänsterfoten

Magdalena Anderssons förslag skulle förvärra problemen som S säger sig vilja lösa.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG. / EXPRESSEN CHRISTIAN ORNBERG/EXP

Socialdemokraternas utspel är ett genomskinligt försök att plocka poäng innan Annie Lööf sätter stopp. Det är också ekonomiskt hål i huvudet. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Hur man än vänder på det genomgår västvärlden ett ekonomiskt epokskifte. I USA, som alltid sätter tonen, lanserade Joe Biden nyss en dubbelt så stor budget som normalt. Lyssnar man är det glasklart att han vill stöpa om den amerikanska ekonomin i grunden, mest för att möta utmaningen från Kina.

Samtida högerpolitiker som Boris Johnson och Frankrikes Marine Le Pen resonerar påfallande snarlikt, liksom ironiskt nog de gamla ”globalistiska” husorganen IMF, OECD och The Economist. De brukade vifta med fingret när Europas regeringar spenderade för frikostigt. Nu gör de samma sak om finansministrarna håller igen och anbefaller dem att inte låta den ekonomiska ojämlikheten skena.

Det är dessa strömningar som Socialdemokraterna försöker surfa på med sitt utspel om en ”miljonärsskatt” i DN i helgen. 

”De senaste årtiondena har inkomstklyftorna ökat i Sverige,” konstaterar Magdalena Andersson med flera, och påtalar att ”växande klyftor hotar tillit och samman­hållning”. Det är i grunden helt rätt. Sverige har blivit mer ojämlikt de senaste 30 åren – delvis till följd av politiska beslut men mest på grund av globaliseringen, vilket förklarar varför trenden är samma överallt och Economist numera låter som de gör.

Ökade migrationsströmmar från fattiga länder har gjort att botten halkar efter resten. SCB-statistik visar att mer än hälften av alla utrikes födda barn i Sverige har låg ekonomisk standard. På samma gång har fria kapitalflöden hjälpt toppen att dra ifrån. De mest framgångsrika entreprenörerna som Spotifys Daniel Ek kan köpa villor i Djursholm för en halv miljard samt eventuellt lägga bud på Arsenal. 

Det kunde H&M:s Stefan Persson också gjort, men han skulle såklart aldrig kommit på tanken, vilket faktiskt säger något om hur Sverige har förändrats också i toppen.

Det troliga är förstås att ”miljonärerna” helt enkelt placerar sina förmögenheter i bostäder i stället.

Samtidigt är siffrorna som S utgår från intressanta. Den undre halvan av befolkningen har ökat sina inkomster med hälften sedan mitten av 90-talet, medan den rikaste procenten har trefaldigat sina. 

Det är knappast skräcksiffror ur ett internationellt perspektiv. I USA har medellönerna på många håll sjunkit i absoluta tal de senaste 30 åren, medan den rikaste procenten dragit ifrån astronomiskt. Det är något annat. 

Men framför allt är S-förslaget obegripligt utformat. Miljonärerna – eller ”den ekonomiska eliten” – preciseras inte alls. Inte heller vad man vill beskatta. De enda konkreta detaljerna så här långt är att skatten ska ha någon form av tak och att bostäder undantas.

Hur logiskt är det? I Sverige de senaste 20-30 åren har ju folk som regel blivit miljonärer just på att bo – inte genom att arbeta. Bara under det senaste året har villapriserna stigit med 20 procent. Det finns något djupt moraliskt godtyckligt samt i grunden politiskt destabiliserande över en sådan ordning.

I det ljuset framstår helgens utspel som ekonomiskt vansinne. Det troliga är ju att ”miljonärerna” helt enkelt placerar sina förmögenheter i bostäder i stället, och därmed underblåser de redan skenande prisökningarna ytterligare. Hur minskar det klyftorna?

S förslag är ett uppenbart och mycket genomskinligt försök att skaffa vänsterkredd innan Annie Lööf kliver in och sätter stopp. Riv av plåstret och satsa på en fastighetskatt i stället. Klas Eklunds förslag är bäst. Det skulle ersätta den nuvarande fastighetsavgiften med en 0,5-procentig skatt på taxeringsvärdet, vilket är rimligt. 

Sänk sedan skatten på arbete och behåll kapitalskatten på nuvarande nivå.