Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Arvid Åhlund

Demokratin överlever trots Republikanerna

Republikanerna av i dag är Donald Trumps parti helt och fullt – med allt vad det innebär.
Foto: SUSAN WALSH / AP TT NYHETSBYRÅN
Ted Cruz, senator från Texas, erkänner inte Joe Bidens seger.
Foto: NATHAN POSNER/SHUTTERSTOCK / NATHAN POSNER/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Ljudbandet där Trump försöker ändra resultatet i Georgia säger allt. Demokratin i USA överlever honom trots – inte tack vare – Republikanerna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Förenklat finns numera två republikanska läger. Det ena är de grå eminenserna och andra pensionerade partister som inte har så mycket att förlora och därför kan tala fritt.  

De sex före detta försvarsministrarna som i helgen skrev ett historiskt öppet brev där de uppmanade försvarsdepartementet Pentagon att ”inte vidta politiskt motiverade åtgärder” som kan påverka maktöverlämningen den 20 januari är ett illustrativt exempel. 

Det ger en rätt tydlig vink om hur de ser på läget i USA just nu. 

Den andra gruppen är Republikanerna i kongressen som stöder presidenten mer eller mindre blint – däribland de 15 senatorer som i dagarna aviserade att man kommer att motsätta sig Joe Bidens seger formellt när kongressen klubbar valresultatet på onsdag.

Visst, uppdelningen är inte glasklar – förre talmannen Newt Gingrich backar Trump mycket entusiastiskt medan Utah-senatorn Mitt Romney kritiserar presidenten öppet och hårt. Men de är undantag som bekräftar regeln eller snarare grundvillkoret: Republikanerna av i dag är Donald Trumps parti helt och fullt. Det spelar ingen roll vad presidenten gör, den överväldigande majoriteten kommer inte att ta avstånd från honom ändå. 

Bevekelsegrunderna skiljer sig visserligen åt. En del är extremister som skulle följa Trump in i döden, främst i representanthuset. Andra är opportunister som använder honom för egna syften, mest i senaten. 

Och många är ett slags realister som inser att skarpa fördömanden förebådar primärvalsförlust mot någon som tror på rymdödlor eller Hugo Chávez spöke, varför det är bättre att hålla huvudet kallt och kämpa på så gott det går. 

Många inser att fördömanden förebådar primärvalsförlust mot någon som tror på Hugo Chávez spöke.

Man förstår hur de sistnämnda tänker. Alternativkostnader är viktiga och glöms alldeles för ofta bort. Men Trump passerar grundläggande gränser hela tiden och det kostar också, milt uttryckt. 

Ljudbandet som Washington Post släppte på söndagen, där han försöker pressa en republikansk valförrättare att ändra resultatet i Georgia trots tre omräkningar, är rimligen det mest flagranta exemplet hittills. 

I en frisk demokrati hade det varit spiken i kistan också för honom. Det är ju, för att citera den konservativa tänkaren Jonah Goldberg, så ”uppenbart att hans enda avsikt är att fuska. Inga genomtänkta argument. Inga anspelningar på patriotism eller andra ädla motiv. Bara rent fusk”. Han har givetvis helt rätt. 

Man kan problematisera och relativisera hur mycket man vill. Man kan betrakta Trump som ett symtom på kulturradikalism eller diffus nyliberalism, betona hans breda stöd i folkdjupet, understryka att Biden kommer att sväras in som vanligt om två veckor och argumentera för att rättstaten och demokratins institutioner därmed fungerar precis som de ska. 

Men det är också bra om man kallar en spade för en spade. I den mån institutionerna står emot Trumps angrepp är det trots Republikanernas insatser, inget annat. 

Fakta är att en överväldigande majoritet av dem har visat mycket tydligt att de inte är beredda att försvara den liberala demokratins grundmekanismer. 

Många motarbetar dem tvärtom aktivt. 

Sant, det finns undantag. Tyvärr har nästan alla gått i pension.