Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Argt och fartfyllt, men väljarna lämnades i sticket

SVT:s slutdebatt var sista chansen att mobilisera väljarna med hårda angrepp på motståndarna. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Foto: ALEX LJUNGDAHL

SVT:s spretiga EU-slutdebatt präglades av att Sverige bara intresserar sig för EU-politik en månad vart femte år.  

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

EU-frågor är märkligt frånvarande under svenska riksdagsvalrörelser. Av partiledardebatter kan man få intrycket att Sverige är en suverän solitär där ord som ”EU-direktiv” och ”överstatlighet” är okända storheter.

Riksdagspartierna tycks i gemen ha ett ljumt intresse för hur EU-parlamentet fungerar, vilket väl förklarar hur Lars Adaktussons systematiska anti-abortlinje under fyra år i Bryssel kunde brisera som en skandal i Sverige en vecka före valet, och uppenbarligen ta partiet, med Ebba Busch Thor i spetsen, helt på sängen.

Svensk politisk debatt fokuserar egentligen bara på EU när det är EU-valrörelse, det vill säga någon månad vart femte år. Den underlåtelsen har präglat årets valrörelse. Den har varit både avslagen och fylld med ödesmättad retorik, både späckad med faktapåståenden och tom på konkretion. Och den har gång på gång glidit ner på inrikespolitisk nivå. 

Ett snabbresande EU-teatersällskap

Under fredagens slutdebatt i SVT fick vi oss således till livs ett långt avsnitt om återvändande IS-terrorister; det har inte ett dugg med EU-parlamentsvalet att göra. Men SVT-debatten var framför allt arg. Förolämpningar och personangrepp flög längs raden av kandidater. Toppkandidaterna har varit som ett snabbresande teatersällskap de senaste veckorna. Nu tycktes de vara hjärtligt trötta på att rabbla sina egna talepunkter och mer intresserade av att skälla på motståndarnas politik. 

Men det handlade förstås också om att mobilisera de egna: Heléne Fritzon (S) satte tänderna i SD och KD medan SD:s Peter Lundgren markerade stenhårt mot Socialdemokraterna. 

Frågan är emellertid hur mycket klokare de tv-tittare blev som inte redan är insatta i sådant som den sociala pelaren, exempelvis. 

Dock klargjordes ett mönster som ledarsidan har påpekat tidigare: till höger tar man inte klimathotet på tillräckligt allvar och till vänster ignorerar man migrationens utmaningar. 

Svårt att välja valsedel i polariserat landskap

Moderaterna och KD har visserligen helt rätt i att kärnkraft är en viktig del av energimixen om vi ska klara av de radikala utsläppsminskningar som krävs för att klara 1,5-gradersmålet. Men det är uppenbart att detta är ett fikonlöv som ska dölja att partierna inte bryr sig om klimatet på riktigt. Det vill säga, de är inte villiga att prioritera minskade utsläpp framför något annat. Sara Skyttedal fortsätter att vara totalt otydlig: ena stunden är klimatmålen väldigt viktiga, andra stunden är folk som oroas över flygandet ”dumpuckon”. Och ju mindre sagt om SD:s antiintellektuella hållning till klimatfrågan dess bättre. 

Till vänster bryr man sig om klimatet på allvar. Här är akilleshälen den totala avsaknaden av realism i migrationsfrågan. För Miljöpartiet och Vänsterpartiet börjar och slutar allt med idealism; om de fick bestämma skulle migrationskrisen 2015 förvandlas till ett normaltillstånd. 

Kort sagt, för den väljare som både vill avvärja klimathotet och ha en hållbar migrationspolitik lär det bli svårt att välja röstsedel på söndag. 

Men många väljare kan nog känna sig förvirrade, två dagar före valdagen. Det är i så fall ett underbetyg åt oss alla.

 

Läs också:

Var god välj: klimatkris eller migrationskaos 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!