Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Arbetslösheten går också i arv till barnen

Foto: Jan Düsing

1 geting LIBERAL 130118

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Janne Josefssons granskning i SVT av hur barnfattigdomen i Sverige överdrivs av barnrättsorganisationer har skapat en enorm debatt. Men att minska barnfattigdomen utan skadliga bieffekter är inte lika lätt som det nu låter på Twitter.

Den största risken stavas tröskeleffekter. Eller för att prata reinfeldtska: Höjda bidrag riskerar att minska drivkraften för jobb.

Det kan låta hårt och kallt. Men det är inget emot hur tröskeleffekter fungerar i praktiken.

Se bara på den svenska debatten för några år sedan när det uppdagades att ungdomar som sommarjobbade samtidigt fick se familjens socialbidrag minska.

Eller fråga britterna. Där har bidragstagare ofta inte bara mötts av 100-procentiga marginaleffekter när de fått jobb, de har också riskerat att förlora sin bostad.

Bidragssystemet har på så vis cementerat klassamhället. Många brittiska barn har inte bara föräldrar som aldrig gått till jobbet, deras far- och morföräldrar har inte heller gjort det.

Göran Persson fick mycket kritik när han inför valet 1998 lovade maxtaxa inom barnomsorgen. Reformen gynnade bara de rika, hette det.

Men Persson hade studerat rapporterna om fattigdomsfällor och noterat att stora grupper av ensamstående kvinnor inte kunde förbättra sin situation genom att ta ett arbete.

All löneökning åts upp av höjda skatter, höjda dagisavgifter och sänkta bostadsbidrag. Maxtaxan förändrade den kalkylen.

Debattörer i barnfattigdomsfrågan har rätt i att fattigdom går i arv. Men detsamma är sant om arbetslöshet. Därför har regeringens jobbskatteavdrag varit riktiga, även om de också bidragit till att öka den relativa barnfattigdomen.

Alliansens politik hänger dock inte ihop. För att få fler utrikes födda kvinnor i arbete har integrationsminister Erik Ullenhag drivit igenom att 80 procent av föräldrapenningdagarna måste tas ut före det att barnet fyllt fyra. Men samtidigt har Kristdemokraterna fått gehör för ett vårdnadsbidrag och en höjning av grundnivån i föräldrapenningen som får fler att stanna hemma längre.

Det visar kanske på Kristdemokraternas ointresse för att öka den kvinnliga förvärvsfrekvensen i Sverige, men också på hur till synens välmenande bidrag kan bidra till att hålla människor utanför arbetsmarknaden. Vill alliansen mildra barnfattigdomen är det därför viktigt att den använder åtgärder som inte straffar den som senare får jobb.

Högst på den listan bör höjt underhållsstöd stå. För trots att det saknar skadliga marginaleffekter och skulle göra stor skillnad mot barnfattigdomen har det inte höjts med mer än en hundralapp sedan 1994.

Alliansen bör också reformera socialbidraget så att man får behålla en del av vad man tjänar om man tar tillfälliga jobb. Den säkraste vägen ut ur fattigdom är aldrig bidrag utan arbete.