Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Använd din röst – låt inte SD och V bli valets vinnare

Stoppa flankernas frammarsch vid söndagens val.Foto: TORBJÖRN ANDERSSON /STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Partiledardebatten i SVT gjorde det tydligt för alla: i söndagens val gäller det att stoppa flankernas frammarsch.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

"Nu är mitt tålamod slut!" röt Ebba Bush Thor. "111 000 patienter väntar i kö och ni pratar om exakt samma saker som ni sa för fyra år sedan." Många tittare kände nog likadant. Man hade hört de flesta förslagen förut, inklusive alliansens kömiljard. Men denna gång framfördes de med högre tonläge och hårdare rallarsvingar.

Det är kul med rappkäftade och vasstungade debattörer. Men alla dagar utan partiledardebatter är det viktigare att statsministern är påläst, klok och handlingskraftig. 

Missnöjespartier och enfrågepartier kan inte styra landet

I partiledardebatterna står kombattanterna axel vid axel, som om de representerade jämbördiga parter. Det är dock en chimär. Småpartier, missnöjespartier och enfrågepartier är inte – och förmår inte vara – statsbärande. 

Se bara på hur enfrågepartiet MP har klarat en mandatperiod i regeringsställning – pinsamt dåligt. 

Småpartier har ofta en ovana att lova för mycket och låtsas som att målkonflikter inte existerar. Ebba Busch Thor vill både sänka skatter och låta kostnaderna inom LSS skena. Annie Lööf vill ha generösa invandringsregler, men ändå ska hon kunna spara in kraftigt på kostnaderna för migration. Isabella Lövin leder ett feministiskt miljöparti som inte lyckas rensa ut islamisterna ur medlemskåren. Det går helt enkelt inte ihop.

En röst på SD är mer än en proteströst

Men missnöjespartierna är värre, för de saknar demokratiska reflexer. Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har flera gånger haft möten med Grupp 194 – som har kopplingar till palestinsk terror. Hans parti har använt biståndsmedel för att stödja "marxist-leninistisk träning" i Colombia och kommunistisk milis på Filippinerna. Nu vill han bli vice statsminister.

En röst på SD är mycket mer än en proteströst. Det är en röst på ett nationalistiskt parti som vill att Sverige ska lämna EU och som har svårt att hålla gränsen mot auktoritära regimer såsom Orbans Ungern. Men allvarligare är att det är en röst på ett parti som inte bara har nazistiska rötter, utan som även i dag visar prov på en fientlig inställning till invandrare.

Det blev tydligt i replikskiftet om integration. Jimmie Åkessons förklaring till långa arbetslöshetstider bland nyanlända var: "De får inga jobb för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige." 

Det är en milsvid skillnad i synsätt gentemot Ulf Kristerssons bidragstak, språkkrav och regeltest, eller Stefan Löfvens utbildningskrav – reformer som syftar till att göra nyanlända anställningsbara. 

Inför årets val växer flankerna på ett oroväckande sätt och ser ut att få en tredjedel av rösterna. Samtidigt går de två statsbärande partierna mot historiskt usla valresultat. Det politiska systemet blir alltmer polariserat och fragmentiserat. Det bådar inte gott för Sverige. Den som går till vallokalen på söndag bör ta det i beaktande. 

Rösta hellre på ett parti som är redo att ta ansvar för svåra beslut än partier som kanaliserar vrede, lovar runt eller vars partiledare käftar bäst i debatter.

 

Läs också: På valdagen är det en dygd att vara otrogen 

Fotnot: I spelaren ovan visas Ledarsnack valspecial, där Expressens ledarredaktion analyserar valrörelsen och ger råd till osäkra väljare.