Tisdagen den 24 november kommer gå till historien som dagen då regeringen lade om svensk flyktingpolitik i grunden. I en månads tid har minister efter minister gått ut och förklarat att situationen är ohållbar. Ändå har mycket litet hänt.
Men till sist gick det inte längre. På tisdagens pressträff agerade Stefan Löfven för första gången som den statsminister han är satt att vara. För att skapa ett andrum för Sverige föreslås en rad åtgärder, såsom tillfälliga uppehållstillstånd för alla, utom kvotflyktingar, kraftigt begränsad rätt till anhöriginvandring, medicinska åldersbedömningar av ensamkommande minderåriga liksom krav på ID-kontroller på samtliga transportsätt till Sverige.
Trogna läsare av Expressens ledarsida känner igen flertalet av dessa förslag. För bara någon månad sedan var det kontroversiella krav. Nu är det alltså regeringspolitik.Att Miljöpartiet har gått med på en sådan radikal omsvängning är anmärkningsvärt. Åsa Romson (MP) grät visserligen på presskonferensen, vilket visar hur smärtsamt beslutet har varit för partiet. Men det är svårt att se någon som helst röd tråd i partiets agerande.
Så sent som i september höll Romson ett sommartal där hon kallade det skamligt att det inte finns lagliga vägar till Europa för världens alla flyktingar. Det var alltså vid en tidpunkt då EU:s yttre gräns redan hade kollapsat och den nuvarande situationen var uppenbar för alla som ville se. Nu vill samma Romson alltså kraftigt försvåra för asylsökande att ta sig till Sverige.
Det är inget mindre än ett intellektuellt haveri. Låt oss hoppas att detta blir början på en lång tids rannsakan bland de gröna av partiets utopistiska migrationspolitik.
Regeringen har nu skapat en god grund för att återfå kontrollen över söktrycket till Sverige. Men ännu återstår många frågetecken och mycket att göra. Varför vänta ända till den sista april nästa år med att få dessa akuta lagförslag genom riksdagen? Och hur ska kravet på ID-kontroller på tåg och bussar egentligen genomföras i praktiken?
Regeringens pressmeddelande innehåller dessutom en del oklarheter. Å ena sidan heter det att Sverige ska lägga sig på EU:s miniminivå. Å andra sidan ska den som kan uppvisa en taxerad inkomst som det går att leva på beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det riskerar att öppna för utnyttjande av arbetskraft och en svarthandel med arbetstillstånd. Dessutom blir Sveriges signalpolitik otydlig.
Det krävs alltså förtydliganden på flera punkter och Sverige måste vara redo att bedriva informationskampanjer utomlands precis som andra EU-länder. Mer behöver dessutom göras. Sverige borde exempelvis göra snabba Dublin-prövningar av alla asylärenden för att se vilka sökande som egentligen är andra länders ansvar.
Men äntligen har regeringen vaknat och börjat regera landet. Det är en bra början.