Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Antisemitismen i Malmös skolor är en stor skam

Den första kippavandringen i Sverige ägde rum i Malmö i december 2011, som en manifestation mot hot och trakasserier. Bilden är från 2014.Foto: STIG-ÅKE JÖNSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Judehat grasserar i Malmös skolor. Politikerna har reagerat fruktansvärt långsamt - men nya tag måste tas. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Några dagar före nyårsafton skrev utbildningsminister Anna Ekström (S) på Twitter: ”Judehat kan aldrig accepteras i svensk skola. Vi stärker skolans arbete mot antisemitism och för allas lika värde i Malmö och hela Sverige.”

Men hon delade också en artikel i Sydsvenskans serie om antisemitism i Malmös skolor och läser man den är det uppenbart att judehat i praktiken accepteras. 

En elev kan rycka upp dörren till ett klassrum, lyfta höger arm och skrika ”Heil Hitler!” inför en judisk lärare. Det hände Peter Vig.” Det var inget som skolledningen ville polisanmäla eftersom eleven inte var straffmyndig”, säger han till Sydsvenskan.

Elever kommer också undan med repliker som ”jävla jude” och ”du kommer att dö som judarna”. En annan judisk lärare, anonyma ”Anna”, berättar att hon tog av sig det halssmycke som kunde röja hennes identitet när hon hörde elevernas råa jargong. 

Läraren ”Sofia” har inte ens berättat för sina chefer att hon är judinna. ”Och jag skulle aldrig ta ledigt för en judisk högtid. Det är som en skamlig hemlighet. En otroligt konstig situation.”

Antisemitismens rötter

Hur kunde det bli så otroligt konstigt för judar i Malmö? Huvudskälet är att Malmö har haft stor invandring från Mellanöstern, där antisemitismen är utbredd. Men situationen i staden har också förvärrats av att den S-märkta politiska ledningen under lång tid underlät att ta judehatet på allvar. 

Eller, som det socialdemokratiska kommunalrådet, Anders Rubin, säger: ”Vi var möjligen sent på bollen”; kommunledningen hade ”garden nere”. 

Det är ju ett sätt att uttrycka saken. En beramad intervju i Skånska Dagbladet, med dåvarande kommunalrådet Ilmar Reepalu (S), avslöjar en iskall nonchalans. Apropå hotbilden mot judar svarade han bland annat att judarna måste ta lite ansvar själva för hur de betraktas och inte tro att politiker kan göra allt. Exempelvis borde den judiska församlingen ta avstånd från Israels politik, menade han.

Reepalu sade också: ”Det kommunen kan göra är att man i läroplanen har en ordentlig upplysning om värdegrunder.”

Bekämpa judehatet ansikte för ansikte

”Värdegrunderna” hjälpte alltså inte. I dag väljer Malmös unga judar gymnasieskola efter hur stor risken är att drabbas av hat, visar Sydsvenskans serie.

Kan regeringens stärkta arbete mot antisemitismen i Malmös skolor, som Anna Ekström twittrade om, bli mer lyckosam? Kommer satsningen som Malmö stad har aviserat nå framgång? 

Det är svårt att vara optimistisk. Men det finns absolut ingen ursäkt för att inte försöka på alla sätt. Bästa metoden för att bemöta antisemitism hos unga sägs vara att ta en seriös diskussion, ansikte mot ansikte. Då bör Malmö göra det, ansikte för ansikte. 

Det måste också råda reell nolltolerans mot antisemitiska uttryck i skolan. Ordning och reda, i alla avseenden, framstår som viktigt. Läraren Anna berättar att det tog emot att larma skolledningen om antisemitismen: ”Att en elev sa ”jävla jude” skulle drunkna i alla andra jättelika problem som den skolan hade att brottas med. Vi hade elever som missbrukade och var inblandade i grov kriminalitet.”

Den är en skam att antisemitism har blivit vardag i Malmös skolor.