Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Annika Strandhäll har fel om skolan

Förre S-ministern Annika Strandhäll försvarar digitaliseringen av skolan. Det är skönt att Sverige fått en klokare regering.
Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Det finns en enda plats i samhället där alla barn har chansen att nöta in, erövra, bokstäver och ord. Eller: det fanns. (Bilden är från 1991)
Foto: OLA NILSSON / KVP

Socialdemokraten Annika Strandhäll går till försvar för digitaliseringen av skolan.

Det är skönt att Sverige har fått en klokare regering.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Lärarförbundets tidning, Läraren, skickade nyligen ut en enkät om handskrivande till landets lärare. Nästan alla de 2 000 lärare som svarade – 95 procent – ansåg att det är viktigt att barn lär sig att skriva för hand. 

Men problemet är större än fem procent. Nästan en femtedel, 18,5 procent, av pedagogerna uppger att deras elever sällan eller aldrig skriver för hand. En femtedel! Och många lärare låter alltså detta ske mot eget bättre vetande.

Hur kan man inte ta strid om en sådan sak?

En viktig förklaring är förstås den rödgröna regeringen imbecilla digitaliseringsstrategi som tvingar lärarna att använda skärmar. 

Handskrivandet minskar gradvis ju äldre eleverna blir, enligt enkäten. Redan i mellanstadiet skriver en femtedel sällan eller aldrig för hand. Det är ett haveri som särskilt hårt kan drabba de barn som har inlärningsproblem.

Nyligen skrev läraren Anna Jacquet en omskakande artikel i Expressen om den räddning det innebar för hennes dyslektiske son att familjen flyttade till Frankrike. 

I Sverige fick han en dator som hjälpmedel mot dyslexin. ”Den blev snabbt ett extra-jag”, skriver Jacquet. När han elva år gammal sattes i fransk skola var hans handskrift i princip oläslig. 

I Frankrike byttes datorn rappt mot papper och penna. Mamman blev orolig och misstänkte – på äktsvenskt manér – att fransk pedagogik låg efter den framkantsheroiska svenska. Men nej. Handskrivandet utvecklade pojkens språk- och läsförmåga på ett fantastiskt sätt: 

”I skrivandet har hans förståelse för språkets uppbyggnad breddats. I skrivandet har han sakta kunnat bygga upp ett ordförråd han förut inte kunnat greppa eftersom orden inte funnits i hans eget huvud utan i datorn.”

Det är skönt att Sverige nu har fått en klokare regering.

Nu kan han läsa längre texter utan hjälp av inläsningstjänster. Hans självkänsla har vuxit, vilket har smittat av sig på alla ämnen och på livet. Förstås!

Glädjande nog verkar Sveriges nye utbildningsminister – Mats Persson, L – ha insett problemet. På Twitter delade han Anna Jacquets debattartikel och skrev:  

”Eleverna lär sig bättre. Lärarna efterfrågar det. Det minskar skärmarnas dominans i våra barns liv. Nu rullar vi tillbaka digitaliseringsexperimentet.” 

Det fick socialdemokraten Annika Strandhäll, minister under den tid då den rödgröna regeringen tvingade in skärmarna i skolan, att reagera.

Jo för framtiden kommer ju bli mindre digital?! Vi alla kommer återgå till blyertspenna, papper och suddgummi? Skönt att vi förbereder våra barn för vad som väntar dem.

Annika Strandhäll har fel. Dagens barn föds in i det digitala samhället. De interagerar entusiastiskt med skärmar innan de har lärt sig gå. Skärmar är underhållande och vanebildande. 

Att uthålligt kämpa med en pennstump och kautschuk för att erövra bokstäver, ord och stavningskonst kan vara mindre kul. Men är helt nödvändigt.

Det är skönt att Sverige nu har fått en klokare regering.