Anna Dahlberg
Rädslan är stor för att träda fram, eftersom friskolorna inte omfattas av meddelarfriheten. Den som avslöjar missförhållanden på en privatägd skola är fritt byte för arbetsgivaren och riskerar att få sparken.
Efter intervjuerna hör flera av lärarna av sig och ber mig stryka allt som skulle kunna leda misstankarna till dem personligen. Så ser villkoren ut på världens mest avreglerade skolmarknad.
Lärarna har erfarenheter av allt från SFI till yrkesgymnasium och grundskola. Men missförhållandena är desamma.
Lokalerna är undermåliga. De är ständigt underbemannade och vikarier sätts i princip aldrig in. Lärarna förvandlas till allt-i-allo-personal som ska sköta allt från vaktmästeriuppgifter till själavård. Elever som behöver särskilt stöd hinns inte med. Det saknas pengar till skolmateriel. Fortbildningskonferenser förvandlas till säljmöten där man ska kläcka slogans och hitta på nya sätt att ragga elever.
Lärarna (varav många är obehöriga eller nyutexaminerade) omsätts i extremt hög takt. Och Skolinspektionen och kommunerna förs bakom ljuset.
Lärare A arbetar på ett yrkesgymnasium inom Thoréngruppen. Han berättar att ägaren gång på gång har startat nya skolor utan att det finns lokaler och materiel för ändamålet. "När den här skolan öppnade fanns det ingenting. Det fanns inte en svets, inte en hammare, ingenting. Så kan det se ut i ett halvår eller ännu längre."
Ett yrkesgymnasium utan så mycket som en hammare? Det låter för osannolikt för att vara sant, men bilden bekräftas i Skolinspektionens granskning, som dock avskrev ärendet i slutet av 2011.
I marknadsföringen målas en helt annan bild upp. "Det påstods att vi hade lokaler och massor av kontakter med företag.
I själva verket hade vi inget av detta", säger lärare A som hävdar att Thoréngruppen bara brinner för en enda sak - att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Politikerna är oerhört naiva, menar han. "Kontrollorganen brister. Det är det som stör mig mest. Vissa saker måste vara garanterade för eleverna. Det är en svag elevgrupp och många hoppar av när de upptäcker att de utlovade praktikplatserna inte finns eller att det saknas verkstadslokaler."
Lärare B och C har arbetat inom ett av de riskkapitalbolag som vinner mark inom SFI-undervisningen. Det berättar om en mardrömstillvaro där det rådde ständigt kaos. "Vi hade inte lokaler så att det räckte, på morgonen kunde man få reda att man skulle ta sin klass på studiebesök hela dagen. Fast det fick inte kosta något förstås. En annan gång fick en stackars Fas 3-are ta hand om tre klasser utomhus hela dagen."
I stället för lärarledd undervisning fick eleverna ofta titta på film i klassrummet, såsom "Farsan" och "Jalla! Jalla!".
Fast när Skolinspektionen och kommunen kom på besök under en vecka satte man in extra undervisning för att uppfylla kraven. Det var enda gången som lärarna fick tillåtelse att skriva upp övertid.
Lärarna var satta under extrem press. De skulle undervisa 30 timmar i veckan, hoppa in för sjuka kollegor, kontrollräkna tidrapporter, ha personalmöten, rätta prov, planera lektioner, ge eleverna feedback, skriva individuella studieplaner (hanns inte med) och sköta alla praktiska göromål.
Lärare C berättar hur han bytte blinkande lysrör under lektionstid, diskade elevernas kaffekoppar, lagade kopiatorn och bar ner saker till grovsoprummet. Följden blev att alla lärare tog med sig jobbet hem och arbetade även kvällar och helger.
Efter några månader fick han nog och sade upp sig. Och han var långt ifrån ensam. Lärare och SFI-elever droppade av i hisnande takt. "Politikerna vet inte vad som håller på att hända. Vi går mot en nationell kunskapskatastrof", suckar lärare C.
Även lärare D vittnar om en bedrövlig arbetsmiljö på den riskkapitalägda grundskola hon jobbar på. När någon blir långtidssjukskriven frågar skolledningen lärarna: "Hur löser ni det?" Att sätta in en vikarie är uteslutet.
Skolan har ingen gård, ingen gymnastiksal, inget bibliotek, ingen lokal för hemkunskap. I stället flänger eleverna mellan olika ställen. Allt är rörigt och någon tid till de elever som släpar efter finns inte, eftersom lärarna är uppbokade varje minut av skoldagen.
Hur kan detta få fortgå? Vittnesmålen ovan överensstämmer väl med de brister som Skolinspektionen har lyft fram i sin pågående koncerngranskning.
Ändå tittar regeringen passivt på när riskkapitalbolag och andra vinstmaximerande skolkoncerner tar över stora delar den svenska gymnasieskolan, SFI-undervisningen och yrkesutbildningen. Det är häpnadsväckande.
Vi har en alarmerande situation i den svenska skolan med sjunkande kunskapsresultat, akut lärarbrist och ökande avhopp. Men man pratar om allt utom om den stora elefanten i rummet. Starka lobbyintressen, politisk prestige och en rädsla för att stöta sig med medelklassväljarna i storstäderna har blockerat en nödvändig debatt om vinstintresset i skolan.
Det är dags att erkänna att det inte var så här det var tänkt när friskolereformen sjösattes.
Skolan är alldeles för viktig för att bjudas ut till oseriösa krämare.