Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Varning för blågula sjukan i politiken

Politiken har förvandlats till en tävling i svenskhet. Risken är att det övergår i en tävling i dumhet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I april skrev jag krönikan "Värderingarna är nästa stora strid" (23/4). Den blev mer profetisk än jag hade kunnat föreställa mig.

Nu handlar debatten nästan uteslutande om värderingar - svenska värderingar närmare bestämt. Allt som är svenskt har förresten blivit hårdvaluta: svenska modellen, svenska flaggan och Sverige i största allmänhet, som Dagens Nyheter konstaterar i det utmärkta reportaget "Slaget om Sverige". Stefan Löfven lär ha nämnt Sverige 40 gånger under sitt tal i Almedalen och KD:s Ebba Busch Thor tronade framför en Sverigeflagga under sitt tal.

Men den svenska modell som Löfven lovsjunger är mer än något annat nordisk. Och de svenska värderingarna är i första hand västerländska värderingar, låt vara att Sverige sticker ut när det gäller sådant som jämställdhet och synen på religion.

Dessa värderingar har tveklöst hamnat under press. Det är i utanförskapsområdena som jämställdheten, toleransen mot homosexuella, religionsfriheten och yttrandefriheten nu prövas på allvar.

Men den liberala demokratin i väst hotas även på andra sätt. Vi har ett Ryssland som försöker splittra Europa genom att rida på oron för flyktingkrisen. Och vi ser hur populism, nationalism och protektionism vinner mark i land efter land. Inte minst för högern blir det alltmer lockande att sjunga i samma tonart som missnöjespartierna i ett försök att vinna tillbaka väljare.

Vi står inför ett möjligt annus horribilis där Brexit följs av en seger för Trump i det amerikanska presidentvalet och en seger för Le Pen i det franska dito nästa år.

Allt detta hänger ihop. Därför gäller det att inte också Sverige faller ner i den provinsiella fällan av nationellt navelskådande. Patriotism behöver inte vara fel. Det är inget problem att älska sitt land och fundera kring vad som utmärker just oss.

Men inget land är en ö. Sverige är en del av Norden, en medlem av EU och vi borde också vara ett Natoland. Det är i detta västläger vi hör hemma. Det är med denna krets av länder som vi delar värderingar, ekonomi och säkerhet.

KD:s Ebba Busch Thor tronade framför en Sverigeflagga under sitt tal. Foto: / Anna-Karin Nilsson

Till den liberala demokratins värden hör sådant som frihandel, öppenhet, tolerans och förnuft. En del ser en motsättning mellan dessa ideal och en stram flyktingpolitik. Men det stämmer inte. Det är höstens okontrollerade flyktingvåg som har skapat jordmånen för den snabbt växande nationalismen och populismen i Europa.

Trygga människor har inget behov att krypa in i ett skal. Därför är politikens främsta uppgift nu att skapa säkerhet - att häva krisen inom polisen, att hålla fast vid en stram migrationspolitik under överskådlig tid och att på alla sätt göra upp med det svenska låt gå-samhället.

Men i stället har vi fått en debatt fylld av fluffiga ord. Favoritorden är nolltolerans, svenska värderingar och försäkringar om att vi aldrig kommer att acceptera X och Y. Kruxet är bara att alla de problem som politikerna lovar nolltolerans mot i själva verket växer medan de talar.

Det är politik i formen av jordgubbssylt. Den smakar gott, men näringsvärdet är nära noll.

Tar man för många skedar är populismen snart ett faktum. Den blågula flaggan är vacker. Men den är inte svaret på särskilt många av samtidens frågor.

Läs också:

Att vara svensk är en privatsak

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.