Anna Dahlberg
Kärnvapnen har åter hamnat i ropet. Det varnas för att kärnvapen kan placeras ut i Sverige om vi skriver under värdlandsavtalet med Nato i vår eller om vi skulle bli Natomedlemmar. Det ryska propagandamaskineriet hade inte kunnat önska sig en bättre debatt.
Fredsrörelsen och vänstern har så gott som alltid sin blick vänd västerut. Det är USA och Nato som är problemet. Det värsta som kan hända tycks vara att Sverige skulle kunna hamna under USA:s kärnvapenparaply.
Samma grumliga analys präglar S-MP-regeringens engagemang i kärnvapenfrågan. Utrikesminister Margot Wallström ägnade en hel passage i sitt tal i Sälen åt att prata om behovet av nedrustning. Men det verkliga kärnvapenhotet i vårt närområde - Ryssland - nämndes inte med ett ord.
Det är häpnadsväckande. För kärnvapenfrågan borde verkligen diskuteras mer och med ett nytt allvar.
De senaste två åren har Ryssland trappat upp retoriken på ett alarmerande sätt. Inte ens under Sovjettiden skramlade man så hotfullt med sina kärnvapen som nu.
I Moskva kan man köpa t-shirts med Topol M-raketer på bröstet. Kärnvapen har alltså blivit en kul grej att hota med. Danskarna kunde dock hålla sig för skratt när Ryssland förra våren riktade kärnvapenhot mot landet: Om Danmark skulle besluta sig för att gå med i Natos missilförsvar "blir danska örlogsfartyg mål för ryska atommissiler", förklarade den ryske ambassadören i en debattartikel.
På alla möjliga sätt signalerar Putins regim att kärnvapen kan komma att användas. Man hotar med dem, man övar med dem och man moderniserar dem.
Enligt FOI har Ryssland 500-600 taktiska kärnvapenstridsspetsar i västra Ryssland i aktivt bruk. Mycket talar för att landet redan kan ha kärnvapen i enklaven Kaliningrad bara 30 mil från Gotland. Om bestyckade Iskanderrobotar verkligen har placerats ut skulle de exempelvis kunna nå flygflottiljen F17 i Kallinge i Blekinge.
Ryssland är i dag överlägset USA när det gäller taktiska kärnvapen i Europa. Det är just detta övertag som gör kärnvapnen så centrala för den ryska ledningen. I andra militära avseenden har Ryssland inte kunnat hålla jämna steg med USA. Kärnvapnen är undantaget som ger Ryssland möjlighet att driva händelseutvecklingen.
Det borde ge oss skrämselhicka. Det är inte bara risken för olyckor som har ökat; även risken att Ryssland ska använda sina kärnvapen i utpressningssyfte mot sina grannar är överhängande.
Ändå är det inte det ryska kärnvapenhotet som debatteras, utan det amerikanska kärnvapenparaplyet. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Det spelar tydligen ingen roll att Obama har lanserat visionen om en kärnvapenfri värld. Lika oväsentligt är det att Putin tvärtom hyllar kärnvapnen, såsom när han nyligen välkomnade roboten Kalibr med motiveringen att den även kan bestyckas med kärnstridsspetsar.Det är som en repris på 80-talet, då fredsrörelsen vände sin ilska mot USA:s utplacering av Pershingrobotar när den verkliga måltavlan borde ha varit Sovjetunionens SS-20-missiler, som utlöste krisen.
Det är dags att kalla saker vid sina rätta namn: Det är Ryssland som utgör kärnvapenhotet i vårt närområde.