Anna Dahlberg

Vad ska Putin få i utbyte mot fred?

President Putin försöker ge bilden av att invasionen av Ukraina har folkligt stöd i Ryssland.
Foto: RAMIL SITDIKOV / SPUTNIK POOL / EPA / / EPA TT NYHETSBYRÅN

En alltmer desperat Putin kan öppna för en diplomatisk lösning på kriget. Men vad är i så fall möjligt att offra för freden? Den frågan måste omvärlden ställa sig redan nu.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det har varit mycket fokus på alla nej som uttalas från USA och Nato gentemot Ukraina: Nej till att upprätta en flygförbudszon, nej till att skicka polska MIG-plan och nej till att skicka marktrupper. 

Mindre uppmärksammat är allt det som västvärlden säger ja till. EU dubblar sitt vapenstöd till Ukraina och i veckan beslutade USA att skicka nya vapen till ett värde av 7,5 miljarder kronor, däribland den fruktade kamikaze-drönaren Switchblade.  Vapnet är så litet att det kan bäras i en ryggsäck, och beskrivs som en kombination av drönare och målsökande robot, som exploderar när den når sitt mål.

Denna balansgång framstår som en klok strategi. Det militära och ekonomiska trycket ökar hela tiden på Ryssland, utan att Nato för den sakens skull tar några symboliska steg som skulle kunna ge Putin – eller Kina – förevändningar att välta spelplanen. 

Det blir alltmer uppenbart att Ryssland har kört fast i Ukraina. Frågan är hur en alltmer trängd Putin ska försöka ta sig ur det militära fiaskot med makten i behåll. I värsta fall väljer han att öka insatserna genom att exempelvis sätta in kemiska vapen.

I bästa fall söker han efter en förhandlingslösning som trots allt kan säljas in som en framgång på hemmaplan. Det finns en del tecken på att Kreml letar efter en sådan väg ut ur kriget.

I veckan har det cirkulerat flera utkast där Ryssland tycks ha backat från sina ursprungliga krigsmål och intagit ”mer realistiska positioner” för att tala med Zelenskyj. Bland annat vill Ryssland att Ukraina ska förklara sig neutralt, nedrusta militärt, ”avnazifieras” och skydda det ryska språket. Dessutom kräver Ryssland att få behålla kontrollen över Krimhalvön och Donbassregionen.

Utsikten till en diplomatisk lösning skänker naturligtvis hopp mitt i allt mörker, men samtidigt ställs såväl Ukraina som omvärlden inför en rad svåra frågor. För vad finns det egentligen att förhandla om? 

Ukraina har 100 procent rätt i detta krig. Landet har rätt till hela sitt territorium och till sitt fulla självbestämmande i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är själva innebörden av den europeiska säkerhetsordningen. Makt får inte gå före rätt. Ryssland har inga legitima anspråk överhuvudtaget gentemot Ukraina.

En kompromiss med Putin skulle därmed innebära att viktiga principer åsidosätts. Det är ingen liten sak. 

Att avstå från att gå med i Nato kanske är ett pris som Ukraina är berett att betala i en förhandling. Ett medlemskap skulle ändå inte vara aktuellt under överskådlig tid, vilket Zelenskyj själv har noterat. 

Betydligt svårare är det med statusen för de områden som Ryssland har annekterat (Krimhalvön) respektive erkänt (de så kallade utbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk).  Det skulle sätta ett mycket farligt exempel om Ryssland belönades för sin aggression genom att få behålla sina krigsbyten. 

Men hur ska västvärlden ställa sig om Ukraina skulle acceptera förlusten av Krimhalvön i utbyte mot fred? Just möjligheten till ett internationellt erkännande av ryskt herravälde över Krim i kombination med hävda ekonomiska sanktioner skulle kunna göra budet intressant för Kreml.

Och hur ska vi se på vikten av att Putin och de andra högst ansvariga ställs till svars för sina brott inför internationella brottsmåldomstolen i Haag? Kan Putin räkna med straffimmunitet om han drar sig ur Ukraina?

Både Ukraina och omvärlden lär tvingas till en rad svåra val framöver. Ukraina har exempelvis krävt säkerhetsgarantier av vänligt sinnade länder som USA, Storbritannien och Turkiet som en del av en fredsuppgörelse. Frågan är om det är något som dessa länder kan tänkas gå med på. Ukrainas tidigare säkerhetsgarantier – efter att landet avvecklade sina kärnvapen på 90-talet – visade sig som bekant inte vara vatten värda i skarpt läge.

Även Sverige och Finland skulle kunna dras in som brickor i förhandlingsspelet. Minns hur allting började – med Putins kravlista på en ny säkerhetsordning i Europa som lämnades över den 17 december. Putin krävde då bland annat ett totalstopp för nya Natomedlemmar. Det vore förödande om den sortens krav på nytt framfördes från Kreml som del i en fredsuppgörelse om Ukraina.

Det framstår som så fint att sträva efter en kompromiss. Inte minst i svenska öron brukar allt tal om dialog och diplomati låta som ett under av klokhet. Men i Ukrainas fall ställs allt detta på sin spets: I realiteten handlar det ju om att brottsoffret ska gå med på villkor som gör att förövaren slutar attackera.

Att makt ska ges företräde framför rätt.

Men det omvända förhållningssättet betingar också ett högt pris. Om rätt ska vinna över makt i Ukraina måste Ryssland besegras militärt och Putin allrahelst föras i handklovar till Haag. Hur många fler människoliv och hur många månader/år av krig skulle det kosta – om det ens vore möjligt?

Det finns inga enkla svar på hur man ska väga mänskligt lidande mot vikten av att slåss för det rätta. För pacifisten är svaret givet, vilket förklarar varför fredsrörelsen har blivit så eftergiven gentemot Putins Ryssland. Men för de flesta andra är svaren inte lika självklara. 

En bra början vore därför att vara ärlig om målkonflikten. Det kommer inte att finnas någon kompromisslösning som inte också trampar på viktiga principer om staters rätt till självbestämmande. 

Just därför är det viktigt att låta ukrainarna hålla i taktpinnen. De är de som betalar med sina liv för att försvara sin – och ytterst vår – frihet. Om de vill slåss för att få tillbaka kontrollen över varje centimeter av ukrainskt territorium är de i sin fulla rätt att göra det. Omvärlden ska inte pressa på för en förhandlingslösning som ukrainarna själva inte vill ha. Ju mer den ryska krigsmaskinen mals ner i Ukraina desto tryggare kommer grannländerna att kunna känna sig.

Men samtidigt som vi stöttar Ukraina med nya Stingers, pansarskott och Switchblades behöver vi också börja fundera över vilken eventuell hjälp vi är villiga att ge till en kommande förhandlingslösning. 

Det är inte säkert att den stora enigheten inom EU och USA kommer att bestå.