Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Ursäkta aldrig våldet

I dag mobiliserar Sverige mot det nazistiska våldet. Den kraftsamlingen hade blivit ännu mäktigare om man stängt ute extremvänstern.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nazistattacken i Kärrtorp förra helgen har skakat om landet. En fredlig demonstration mot nazism och rasism attackerades av en nazistisk mobb utrustad med glasflaskor, facklor och knallskott. Historien om föräldrar och barn som fick fly för livet är så chockerande att den till och med gav eko i CNN.

En gräns passerades, och civilsamhället har valt att svara genom att gå ut på gator och torg. Runt om i Sverige i veckan har det hållits antirasistiska demonstrationer och i dag väntas långt över tio tusen människor sluta upp i Kärrtorp.

Även stora delar av det politiska etablissemanget närvarar, däribland Stefan Löfven (S), talmannen Per Westerberg och vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Det är en kraftfull markering. Det är nog nu. Några hundratal nazister ska inte få sprida skräck, skända minnet av Kristallnatten och vandalisera det politiska torget. Stöveltramp hör inte hemma i det här landet.

Det finns bara en sak som skaver. Ingen har så vitt jag har kunnat se undanbett sig vänsterextremisternas medverkan. Trots att vi vet att aktivister från AFA och Revolutionära Fronten deltog under förra söndagens manifestation hittar jag inget avståndstagande från arrangörerna i Linje 17.

På den revolutionära sajten Motkraft använder man exempelvis den officiella inbjudan "Vi ses igen nu på söndag, klockan 12:00 i Kärrtorp!"

Borde inte detta ha föranlett arrangörerna att gå ut med en tydlig vädjan om att alla våldsbejakande element ska hålla sig borta från demonstrationen och en uppmaning om att sluta infiltrera den fredliga, antirasistiska rörelsen?

Vad jag har förstått är det tvärtom så att många i Kärrtorp är tacksamma mot aktivisterna för att de skyddade demonstranterna när polisen lämnade dem i sticket.

Det visar på två viktiga lärdomar. För det första att det skapas ett livsfarligt vakuum när polisen inte förmår skydda medborgarna. Det är så logiken ser ut bakom alla slags medborgargarden, miliser och beskyddarverksamheter. När staten retirerar fyller andra element snabbt dess plats.

För det andra visar det på vikten av att göra upp med den egna svansen. I debatten finns en tydlig tendens att vilja tona ner hotet från den gruppering som så att säga ligger den egna världsåskådningen närmast. Särskilt tydligt är detta på vänsterhåll.

Aftonbladet kultur ägnade i veckan ett helt uppslag åt att trivialisera vänsterextremismen. "Extremvänster är alltså - enligt statsmaktens egna beskrivningar - extremistiskt mycket emot rasism, nazism och sexism... Så ser de ungdomar ut som staten vill ska ändra åsikt", ironiserade skribenten Petter Larsson.

Liknande tankegångar har siktats på flera håll i debatten under veckan. Det är högerextremismen som är det verkliga hotet, som Säpo borde fokusera på, inte vänsterextremismen eller den våldsbejakande islamismen.

Det är sant att nazismen är en unikt vedervärdig ideologi och att antifascismen i bokstavlig bemärkelse är demokratins själva grundval. Men det är inte det som det handlar om här, utan om hur vissa grupper med en förvriden ideologi som förevändning tar sig rätten att hota och skada andra människor.

Så här rättfärdigar exempelvis de vänsterextremister som nyligen kastade in ammoniak i hemmen hos två chefer vid Arbetsförmedlingen i Malmö sin aktion (från ovan nämnda sajt Motkraft):

"Vi i aktionsgruppen Autonoma Arbetare i Skåne påstår att direkta angrepp på chefer, politiker och kapitalister är den bäst lämpade metoden utifrån dagens situation."

Historien har gång på gång visat att fina retoriska ideal kan motivera de mest brutala praktiker.

Det understryker faran i att ständigt rangordna de olika formerna av våldsam extremism och tona ner problemen med den ena eller andra. Våld och hot är alltid förkastligt alldeles oavsett syftet.

Det finns heller inget skäl att misstänkliggöra Säpos hotbedömningar. Visserligen är det bara högerextremismen som har skördat liv hittills, men det beror på att flera terrorplaner gudskelov aldrig har fullföljts.

Den så kallade Stockholmsbombaren lyckades bara döda sig själv och de fyra män som var på väg till Jyllands-Posten för att skära halsen av journalister stoppades i tid.

Vi får inte heller glömma att jihadister som lämnar Sverige för att ansluta sig till al-Qaida eller al-Shabab deltar i en fanatisk kamp mot vanliga muslimer i de konfliktområden de reser till. Att strunta i det mänskliga priset är både provinsiellt och stötande.

Vi går nu mot ett valår med risk för ytterligare polarisering och våld i samhället. Alltfler politiker uppger att de har blivit hotade och trakasserade. Tidningsredaktioner uppsöks för att skrämmas till tystnad.

Det är tid att mobilisera mot extremismen. Det görs bäst genom att polisen ser till att skydda medborgarna och att vi alla, som på olika sätt deltar i debatten, entydigt fördömer all användning av våld och hot oavsett ideologisk etikett.

Dagens manifestation i Kärrtorp är en del i denna mobilisering. Ett lokalsamhälles kamp mot nazisternas närvaro får hela Sveriges samlade stöd.

Jag hoppas bara att talarna också tar tillfället i akt att betacka sig för det våld som utövas i antifascismens namn.