Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Ungdomsarbetslöshet ett överdrivet problem

Ungdomsarbetslösheten är på allas läppar just nu. Men det vi borde tala om är långtidsarbetslösheten.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Från höger till vänster tycks enigheten total. Valet 2014 ska handla om jobben och mer än något annat om ungdomsarbetslösheten. Man kan fundera på varför.

För Socialdemokraterna handlar det gissningsvis om det oemotståndligt höga talet. Att kunna svinga siffror om 25 procents ungdomsarbetslöshet i debatten gör det lättare att frammana bilden av massarbetslöshet i alliansens Sverige.

Alliansens kalkyl ser annorlunda ut. Ungdomar är en stor och attraktiv väljargrupp som helst röstar rödgrönt i valen. Om man kan få striden att stå om ungdomsjobben och risken för fördubblade arbetsgivaravgifter för unga ser läget genast ljusare ut för alliansen.

Eller så har våra politiker låtit sig vilseledas av statistiken. De är i så fall i gott sällskap.

Enligt SCB är 25,2 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa. I debatten översätts detta regelmässigt med att var fjärde ungdom i Sverige går arbetslös. Det låter förfärligt och förklarar larmen om en förlorad generation. Dessbättre är det inte sant.

 

Till att börja med räknas ungdoms­arbetslösheten inte som andel av befolkningen, utan som andel av arbetskraften. Eftersom bara drygt hälften av alla unga ingår i arbetskraften innebär det att siffran blir kraftigt uppblåst.

För det andra består ungefär hälften av de "arbetslösa ungdomarna" av gymnasister och studenter, som söker jobb på kvällar, helger och lov. Det gör att ungdomsarbetslösheten rakar i höjden på våren och sommaren i väntan på sommarjobb. Det är förstås tråkigt om unga inte lyckas få extraknäck att dryga ut kassan med, men kan knappast jämställas med en grusad framtid för en hel generation.

Om man i stället tittar på hur många som är inskrivna hos arbetsförmedlingen som arbetslösa hamnar vi på en siffra runt 10 procent av alla ungdomar mellan 18 och 24 år. Det är fortfarande högre än för andra grupper, och ungdomar kastas ofta in och ut på arbetsmarknaden mellan korta anställningar.

 

De problemen ska inte avfärdas, men heller inte överdrivas. Det verkligt bekymmersamma är i stället de långtidsarbetslösa ungdomarna. Det är svårt att hitta en exakt procentsats för hur många de är, men en uppskattning är att de utgör mindre än fjärdedel av dem som klassas som arbetslösa av SCB.

Det är de som är den förlorade generationen. Ofta rör det sig om killar (sex av tio är av manligt kön) som har blivit kvar på bruksorten i ett Hagfors eller Olofström när de gamla mansjobben har försvunnit. Eller så är man uppvuxen i betongförorter som Bergsjön, Rosengård och Alby med ett osvenskt klingande namn.

 

Gemensamt är att de ofta har hoppat av gymnasiet. "Så ser problemet ut i ett nötskal", sammanfattar Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen.

Hur ska man få dessa killar att flytta till städer där jobben finns? Hur ska man motivera dem att sätta sig i skolbänken igen och hur ska man undvika att fler slås ut? Det är sådant som debatten borde handla om.

Långtidsarbetslöshet är särskilt allvarlig när det gäller unga. I värsta fall riskerar man ett helt liv i utanförskap med allt vad det innebär av mänskligt lidande och samhällskostnader. Men vi ska för den skull inte glömma alla andra som har fastnat i långtidsarbetslöshetens garn.

Funktionshindrade, lågutbildade, utrikesfödda och äldre är också sårbara grupper på den svenska arbetsmarknaden. Arbetslösa 55-plusare har oändligt mycket svårare att hitta jobb än ungdomar.

 

Vi är långt ifrån 90-talets höga tal när det gäller långtidsarbetslösheten, men den har ökat kraftigt sedan högkonjunkturens kulmen 2008. Dessa människor kanske inte är lika heta väljargrupper som en hel generation ungdomar och deras oroliga medelklassföräldrar. Men om vi menar allvar med kampen mot arbetslösheten är det dessa människor som vi ska fokusera på. Inget kan vara viktigare än att undvika misstagen från 90-talet, då mängder av arbetslösa fastnade i utanförskap.

Fixeringen vid den uppblåsta ungdomsarbetslösheten riskerar att leda blicken och pengarna fel.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!