Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Ta tag i fusket med falska identiteter

Sverige har ingen kontroll över de ID-handlingar som florerar i landet. Så kan vi inte ha det. Vårt lättsinne på området fick USA att hota med att upphäva den svenska visumfriheten.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Varje år anmäls runt 60 000 pass som försvunna. I många fall rör det sig om personer som verkligen har tappat bort sitt pass och behöver ett nytt. Men vi vet också att alltfler handlingar säljs på svarta marknaden, inte minst för att underlätta för människosmuggling. Sverige placerar sig på en föga smickrande andraplats inom EU på listan över länder som har mest utbrett passfusk. Tills relativt nyligen var det inte ovanligt att en och samma person kunde plocka ut 10-15 nya pass om året.

För några år sedan fick USA nog och hotade med att kasta ut Sverige ur det så kallade Visa Waiver-systemet. I praktiken hade det inneburit att svenska turister och affärsresenärer inte längre skulle kunna resa visumfritt till USA - ett mardrömsscenario för svenskt näringsliv. Hittills har detta dramatiska skeende varit en väl bevarad hemlighet i Rosenbad.

Det amerikanska trycket fick till slut Miljöpartiet att böja sig och regeringen tillsatte i januari 2015 en snabbutredning för att stoppa missbruket med svenska passhandlingar. Men nya siffror visar att svinnet av pass fortsätter trots de skärpta rutinerna. Under 2016 anmäldes totalt 63 628 pass som stulna eller borttappade, vilket är i nivå med tidigare år.

I veckan ställde Elisabeth Svantesson (M) en skriftlig fråga till inrikesminister Ygeman om vad regeringen har tänkt göra åt situationen. Det vill nog till att Ygeman har ett genomtänkt svar. För det finns inget som talar för att Trumpadministrationen kommer att ha större tålamod med den svenska passhanteringen än den föregående. Snarare tvärtom.

Lättsinnet går igen även när det gäller andra former av identitetshandlingar. I många andra länder är det författningsreglerat vem som har ansvar för att ställa ut ID-handlingar. I Sverige däremot är det lite hipp som happ.

Vi har till att börja med tre olika myndigheter som ansvarar för att utfärda ID-handlingar - Polisen, Skatteverket och Transportstyrelsen. Alla har sina egna rutiner och säkerhetskrav, men de förlitar sig ändå på varandras handlingar. Dessutom kan företag utfärda så kallade SIS-märkta ID-kort.

Totalt utfärdas det runt tre miljoner nya ID-handlingar per år. Det säger något om problemets storlek när man betänker hur lätt det är att använda sig av falska uppgifter och av flera olika identiteter.

Den som vill skaffa sig ett svenskt körkort exempelvis kan bara skicka in ett körkort från ett annat EU-land plus ett valfritt foto och sedan få kortet hemskickat med posten. Personen behöver inte ens dyka upp hos Transportstyrelsen i Sverige. Körkortet godtas sedan som en giltig legitimation på de flesta ställen, inklusive hos Skatteverket.

Den som vill köpa ett falskt, svenskt pass är bara några klick bort på datorn. Enligt mina källor är priset 3000-4000 kronor för en vinröd kopia tillverkad någonstans i Baltikum.

- Även för ett tränat öga är det svårt att avgöra om en ID-handling är äkta eller falsk och kontrollmöjligheterna är i dagsläget begränsade, konstaterar Peter Göransson på Bankföreningen, en av Sveriges främsta experter i ämnet.

Hur har detta kunnat få fortgå? Att säkerställa äktheten hos nationella ID-handlingar är en statlig kärnuppgift. Ändå har kontrollen blivit lite av ett fritt valt arbete som ingen ansvarar för.

Regeringen måste börja sanera i floran av legitimationer och se till att en enda myndighet - förslagsvis Polisen - ansvarar för att utfärda ID-handlingar. Den som ansöker ska personligen inställa sig och sedan själv hämta ut handlingen. Foto och biometri måste kopplas till kortet/passet, och det bör bli möjligt att göra automatiska kontroller av dess äkthet, så att det plingar till om det är spärrat, stulet, falskt etc.

Det finns många skäl att oroa sig över bruket av falska identiteter. Till att börja med har vi rena säkerhetsaspekter, som att vi har förbundit oss internationellt att försvåra för terrorister att gå under radarn.

Men falska identiteter bereder också marken för kreditbedrägerier och ger åtkomst till välfärdssystemen. En myndighetskälla beskriver det som att den ID-relaterade brottsligheten har exploderat. "Det finns ingen som planerar värdetransportrån längre. I stället är det bedrägerier som gäller."

I början av maj presenterar Lars-Erik Lövdén sin utredning om hur den organiserade brottsligheten hotar välfärdssystemen. Nyligen beskrev han läget som allvarligt och varnade för att kriminaliteten har blivit "systemhotande" (Dagens Arbete 1/2).

Låt oss hoppas att det allvaret även kommer att prägla politiken framöver. Sverige skulle behöva ta krafttag på en rad områden, såsom att rensa upp i djungeln av ID-handlingar, bryta sekretessen mellan myndigheter, införa månadsrapportering för kontrolluppgifter, ge Bolagsverket verktygen att stoppa oseriösa företag och strama upp assistansersättningen.

Om exempelvis Skatteverket upptäcker en falsk identitet måste myndigheten kunna plocka bort den och varna andra. Det är absurt att dessa icke-personer kan fortsätta att plocka ut pengar från exempelvis Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Det måste vara svårt att fuska och lätt att göra rätt för sig. I dag gäller alltför ofta det motsatta förhållandet.

Det borde inte krävas hot från USA för att Sverige ska inse behovet av att veta vem som är vem.

 

Läs också: Kriminella är ett hot mot välfärden

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.