Anna Dahlberg
Poliskrisen fortsätter att fördjupas. Under december månad redovisades 24 procent färre ärenden till åklagare jämfört med december 2015. Bakom dessa siffror döljer sig mängder av brottsoffer som aldrig kommer att få någon upprättelse. Men skadeverkningarna märks också på ett mer allmänt plan.
Ta handeln till exempel. Varje år räknar Svensk handel med att det sker ungefär två miljoner stölder i butik till ett sammanlagt värde av 4,6 miljarder kronor. Det är folk ur alla grupper som stjäl, men det stora gisslet är dels människor på marginalen som går in i butiker och plockar på sig och äter sig mätta. Dels handlar det om kriminella och ligor från öst som kan fylla hela kundvagnar med Marabous chokladkakor och oxfiléer eller som rensar hyllor på smink och modekläder.
Aldrig tidigare har landets handlare känt sig så maktlösa inför dessa stöldräder. På många håll i landet upplever man att polisen är helt frånvarande. Närmaste polisstation kan vara 7-8 mil bort. Eller så dröjer det flera timmar innan polisen dyker upp när man har gripit någon på bar gärning; alternativt svarar en uppgiven polis i andra änden "Snälla, ring inte så ofta".
Följden blir att många handlare nöjer sig med att sjasa ut förövarna. För skulle polisen faktiskt gripa någon händer ändå inte mycket. Gärningsmannen släpps direkt och går in i nya butiker och plockar på sig.
"Samhället har abdikerat. Ofta döms de här personerna till böter, men åtta av tio betalar aldrig dessa utan de obetalda kraven läggs bara på hög. En del har inte ens en adress i Sverige. Det här leder till en enorm frustration både bland handlare och poliser", säger Per Geijer, säkerhetschef hos Svensk Handel.
Betalar för beskydd
Vad händer i ett samhälle där man i stort sett har gett upp om att beivra mängdbrott? För handelns del skulle konsekvenserna se ut så här:
• Butiksöken. Vi ser redan i dag hur en del butikskedjor väljer bort att etablera sig i vissa områden och på vissa orter där den upplevda otryggheten är stor. I stället för en levande handel får invånarna nöja sig med ett smalt utbud av butiker.
• Medlemsbutiker. Eftersom handlare inte har någon laglig möjlighet att porta återfallsförbrytare har Livsmedelshandlarna börjat lufta tanken på att starta medlemsbutiker. För att släppas in i på exempelvis ICA skulle man i så fall behöva visa eller dra sitt kort. Inga sådana planer finns dock i närtid.
• Polisanmälningarna sinar. När det inte tjänar någonting till att anmäla stölder slutar handlarna att ringa polisen. Enligt en uppskattning anmäls bara två procent av alla brott i butik.
• Ljusskygga favörer. "Numera är det en merit när du söker jobb i butik om du har en förälder som är polis", konstaterar Pär Bygdeson vid Livsmedelshandlarna. Han ser en påtaglig risk för korruption där handlare kan locka poliser med exempelvis en matkasse som tack om de dyker upp. Redan i dag lovar exempelvis vissa bensinmackar en gratis kopp kaffe så fort en polispatrull stannar till. Andra upplåter lokaler åt väktare i samma syfte. Än så länge rör man sig inom lagens ramar, men tendensen är bekymmersam.
• Ojuste konkurrens. Mycket av stöldgodset säljs till näraliggande butiker och restauranger, som då kan erbjuda lägre priser.
• Privatisering av rättsväsendet. Alltfler handlare tar hjälp av väktare och ordningsvakter för att sköta säkerheten.
• Beskyddarverksamhet. Enligt såväl Livsmedelshandlarna som Svensk Handel är detta redan verklighet, även om det rör sig om enstaka fall. "Den starkaste killen på gården är inte längre polisen. Då får man vända sig till dem som har våldskapitalet", säger Per Geijer. Han understryker att Svensk Handel har få medlemmar i utsatta områden, men ändå har man haft ärenden där handlare vill bli utlösta från pengakrav från den organiserade brottsligheten. Ibland visar det sig att handlarna själva har använt gängen för att driva in pengar eller som svart arbetskraft. Ytterligare ett problem i sammanhanget är att försäkringsbolagen inte vill teckna försäkringar med butiker inom vissa branscher och i vissa områden eller så blir premien skyhög.
• Normupplösning. "Det finns en oro över att det här ska tippa totalt", säger Geijer. Dagens öppna handel bygger på att de flesta väljer att aldrig stjäla. Men om alltför många begår brott och kommer undan med det riskerar den normen att gröpas ur. Skulle gemene man börja resonera i termer av att ingen annan gör rätt för sig hamnar vi på ett sluttande plan.
Bekymmersamma tendenser
Sverige har en lång bit kvar till den samlade eländesbeskrivningen ovan. Vi är ett jämförelsevis tryggt land med starka institutioner och låg grad av korruption. Poängen är att visa på de tendenser som med tiden uppstår i ett samhälle som saknar en effektiv polismakt.
I det här fallet rör det sig om handeln, men de flesta fenomen som listas skulle lika gärna kunna appliceras på andra områden. När polisen inte längre kommer börjar människor fundera ut egna sätt att lösa sina säkerhetsproblem.
Det kan handla om att hyra in väktare, begränsa tillträdet, odla kontakter med rätt personer eller ta hjälp av fel krafter. Även uppgivenhetssyndrom av olika slag sätter så småningom in: Det är ingen idé att polisanmäla.
Det är det här som står på spel när polisen förklarar att den måste prioritera ner mängdbrotten. Var och ett kan småbrotten te sig som struntsaker, men tillsammans riskerar de att förändra samhället på olika sätt.
Poliskrisen måste hävas
Det är därför som det är bråttom för regeringen att få ordning på rättsväsendet. Poliskrisen måste hävas med hjälp av en ny ledning och ett tillskott av personal som kan avlasta polisen med enklare uppgifter, såsom transporter av olika slag.
Men det måste också bli slut på den straffrihet som i praktiken råder för småbrott. Det förutsätter bland annat inrättandet av jourdomstolar och slopade mängdrabatter. Rättsväsendet måste kunna stoppa kriminella som ständigt begår nya brott.
Frågan är vad Anders Ygeman (S) väntar på.
Läs också: Utvisa ligorna som rånare äldre och stjäl
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.