Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Snart kommer väljarna att ropa efter ett starkare EU

Tyngdpunkten flyttar från den gamla världen till den nya. Europas makt kommer att minska drastiskt. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Man behöver inte älska EU. Däremot bör man inse att EU-medlemskapet är ovärderligt i en alltmer ogästvänlig värld.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Låt oss göra en tidsresa till år 2050. Nigeria har då gått om USA som världens tredje folkrikaste land efter Kina och Indien. Europas andel av världens befolkning är nere på sju procent.

USA är inte längre världens största ekonomi; det är Kina sedan många år tillbaka. Även Indien har vid det här laget sannolikt passerat USA. 

Europas ekonomier har för länge sedan blivit omsprungna av världens tillväxtmarknader. I dag platsar fyra europeiska länder bland världens åtta största ekonomier - Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien. År 2050 finns på sin höjd Tyskland kvar på listan, och EU:s andel av världsekonomin har krympt till nio procent. 

Det här perspektivet har saknats i debatten inför söndagens EU-val. Det är som om ”Bryssel” tronar över ett imperium med orimliga maktanspråk över människors vardag. I själva verket är vi en åldrande kontinent som riskerar att bli alltmer irrelevant när den nya världen reser sig.

Stödet för EU är rekordstarkt

Det påminner om hur den svenska debatten lät för tio år sedan; då pekades den starka staten ut som det stora hotet. Ni minns de febriga protesterna mot FRA-lagen och varningarna för ett övervakningssamhälle med kameror, datalagring och storebror ser dig. 

I dag är den opinionen i det närmaste utraderad. I stället efterlyser alla från höger till vänster en starkare stat med fler poliser och mer trygghetsskapande åtgärder. När känslan av osäkerhet väl fick fäste visade det sig att det fanns läskigare fiender än staten. 

Samma mentala resa kan skönjas i EU-opinionen. Stödet för EU är rekordstarkt i Sverige. Enligt SOM-undersökningen vill 68 procent stanna kvar i EU, medan bara 14 tycker att det är ett bra förslag att gå ur unionen. 

Ett skäl är utan tvekan kaoset kring Brexit. Plötsligt blev det synligt vad EU-medlemskapet faktiskt bidrar med - tillgång till världens största gemensamma marknad, förmånliga frihandelsavtal och mäktiga vänner. 

Britterna trodde att de skulle klara sig utmärkt på egen hand, men verkligheten har hunnit ikapp dem. Brexit kommer att stå landet dyrt, både ekonomiskt och politiskt, om/när den blir av. Inte ens den speciella relationen med USA är längre vad den har varit.

Ett nytt kallt krig - denna gång mellan USA och Kina

Ensam är inte stark i den nya värld som håller på att formas av starka män som Putin, Trump och Xi Jinping. Det är en värld präglad av handelskrig, normlöshet, upprivna avtal och en alltmer intensiv rivalitet mellan världens två supermakter USA och Kina.

Tidskriften The Economist varnade nyligen för ”ett nytt slags kallt krig”. För det är i grunden vad det handlar om. USA är alltjämt den ledande militära makten i världen, som erbjuder säkerhetsgarantier till sina allierade. Men Kina sprider effektivt sitt inflytande över världen med ekonomiska lockbeten.

Kraftmätningen står just nu kring Huaweis expansion. Det är ett smakprov på den teknologiska kapprustning som i hög grad kommer att definiera det nya kalla kriget. Europas länder kommer att pressas att välja sida mellan Washington och Peking. 

Det valet är inte så självklart som man skulle kunna tro. Italien har som första G7-land undertecknat ett avtal med Kina om att delta i infrastrukturprojektet Nya sidenvägen. Kina har sedan tidigare säkrat inflytande i östra Europa genom den så kallade 16+1-gruppen.

Mitt i detta kraftfällt står EU. Med ett USA i väster som hotar med biltullar och har sått tvivel kring den transatlantiska länken. Med ett Ryssland i öster som försöker splittra EU genom att underblåsa högerpopulismen och ett Kina som försöker köpa sig inflytande på regeringsnivå.

EU erbjuder trygghet i en osäker tid

Då är det för väl att Europas länder inte står ensamma, utan kan kroka arm med andra. På handelsområdet är EU en stormakt som kan bjuda motstånd och slå tillbaka mot Trump och kommunistregimen. Mot Ryssland kan EU upprätthålla ekonomiska sanktioner. På klimatområdet kan EU vara en global förebild som sätter press på andra. Inför Kinas försök att pressa länder till självcensur och underkastelse kan man söka stöd hos likasinnade.

Kanske är det detta som de svenska och europeiska väljarna har upptäckt. EU erbjuder trots allt trygghet i en osäker tid. Nio av tio européer tror att de skulle ha det sämre om EU föll isär. Just nu är den rädslan klistret som håller ihop Europa. ”Folk uppskattar inte unionen förrän de konfronteras med idén om att förlora den”, skriver Mark Leonard i nättidskriften Politico.

EU hankar sig fram mellan kriserna - eurokrisen, migrationskrisen, Brexit. Lösningarna blir aldrig så långtgående som de mest otåliga kräver. Men det går heller aldrig så illa som olyckskorparna förutspår. Intressant nog skallar ropen på EU högst på de områden där länderna själva flyr ansvar.

Frankrike kräver exempelvis en tätare finanspolitisk union. Inte undra på med tanke på att Frankrike ständigt går med underskott. På motsvarande sätt vill Sverige få avlastning på migrationsområdet genom en tvingande omfördelning. Fast då kallar vi det inte för överstatlighet, utan att Europa måste ”ta gemensamt ansvar”. 

Bara inbitna folkpartister kan uppbåda svärmiska känslor för EU-valet

Inför EU-valet 2004 sade Göran Persson att kampanjen var ”ungefär lika upphetsande som att kyssa sin egen syster”. Det speglar nog alltjämt hur många väljare upplever saken. 

Det är bara inbitna folkpartister som kan uppbåda svärmiska känslor för EU-valet. Men EU behöver inte folkets oreserverade kärlek. En alltför idealiserad bild av samarbetet riskerar bara att slå över i desillusion och svartmålning.

Det räcker gott att konstatera att EU-länderna har starka gemensamma intressen att hålla ihop. Inte minst i en värld där Europas makt kommer att minska drastiskt. 

Tänk på det när du lägger din röst i dag.

 

Läs också: Farligt att Sverige viker sig för Kina 

Välkommen till en ny skitvärld, utrikesministern