Anna Dahlberg

Skrota flumbetygen och återinför gamla 1-5-skalan

Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL
Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL
Efter fyra förlorade år med Gustav Fridolin krävs en utbildningsminister som förmår ta itu med skolans systemfel, såsom det groteska betygssystemet.

Högern och vänstern har gemensamt sabbat den svenska skolan. Efter Fridolin behövs en utbildningsminister som orkar ta tag i systemfelen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan meddelade Gustav Fridolin att han avgår som språkrör för Miljöpartiet i maj nästa år. Analyserna har avlöst varandra om vad sortin kommer att innebära för partiet och för svensk politik i stort.

Däremot har det varit påfallande tyst om vilket arv Fridolin lämnar efter sig som utbildningsminister. Skälet är väl att det inte finns så mycket att säga.

Fridolins tid på utbildningsdepartementet kan bäst beskrivas som fyra bortslösade år. Även internt har det muttrats om att inget fungerar runt det gröna statsrådet. 

När han ska stapla sina bedrifter brukar sådant som "läsa-skriva-räkna-garantin" och Lärarlönelyftet nämnas. Det förra förslaget fick dras tillbaka och göras om efter larm om ökad administration, det senare har lett till uppslitande konflikter inom lärarkåren.

Samtidigt har tunga systemfrågor, såsom det utlovade professionsprogrammet för lärare och Skolmyndighetsutredningen, lagts i byrålådan. 

Ett ställningskrig mellan höger och vänster i skoldebatten

Nästa utbildningsminister måste ta sig an uppgiften med betydligt större allvar. Svensk skoldebatt har fastnat i ett ställningskrig mellan höger och vänster. Högerorienterade debattörer rasar mot sådant som den postmoderna kunskapssynen i läroplanen och katederundervisningens reträtt, men undviker nogsamt att tala om skolsystemets brister. Det skulle ju kunna rikta sökljuset mot friskolorna.

Vänsterns debattörer vill tvärtom uteslutande prata om friskolorna, vinstintresset och skolsegregationen. Så där håller det på, år efter år. Alla letar efter belägg för den egna favorittesen.

Det borde vara dags att erkänna att både vänstern och högern bär ett tungt ansvar för det svenska skolmisslyckandet. Och det går inte att blunda för att systemfelen är uppenbara - ja, rentav groteska i sina avarter.

En skola med kopplingar till extremistmiljön får expandera

I veckan fick Vetenskapsskolan i Göteborg grönt ljus av Skolinspektionen. Det är en skola som gång på gång har fått svidande kritik och som har direkta kopplingar till den islamistiska extremistmiljön.

Enligt stiftelsen Doku är skolans vd och huvudman under uppsikt från Säkerhetspolisen och han ses som en förklarande faktor till att så många från just Göteborg har rest för att ansluta sig till jihadistgrupper i Syrien. Minst två sådana "resenärer" ska sedermera ha fått jobb på skolan.

Detta skolföretag expanderar nu sin verksamhet. En ny skola har startats i Gävle och huvudmannen har fått tillstånd att öppna en annan i Halmstad nästa år. 

Visserligen kommer en ny lag att träda i kraft vid årsskiftet som innebär större möjligheter att syna friskolornas ledning och ägare. Men det är inte säkert att det kommer att stoppa Vetenskapsskolans expansion. Skolinspektionen hänvisar till att vi har yttrande- och åsiktsfrihet i Sverige och att det därför är "en mycket svår fråga".

Ett skolsystem utan någon kvalitetskontroll

Problemet stannar inte vid islamister. Nyligen granskade Göteborgs-Posten den kristna Hällebergsskolan, som enligt kritikerna har ägnat sig åt hjärntvätt och drivit flera elever till självmordsförsök. Och vid sidan av sektskolorna finns vinstdrivna skolkoncerner som Thorengruppen och Praktiska, som har varit föremål för vitesförelägganden gång på gång. 

På många sätt har svensk skola blivit ett vidunder som lever sitt eget liv. Först kom kommunaliseringen. Sedan följde friskolereformen, det fria skolvalet och övergången till mål- och resultatstyrning i läroplanen 1994 i samband med att det gamla, relativa betygssystemet skrotades.

Det skapade ett extremt decentraliserat skolsystem utan någon fungerande styrning och kvalitetskontroll. Det har varit fri etableringsrätt, fria vinstuttag, fritt skolval, fri betygssättning, fria undervisningsmetoder, fria timplaner och en rörlig finansiering som följer med eleven.

Ingen kan vara förvånad över att resultatet har blivit en skola med stora skillnader och betyg som har löpt amok. Det är ju så systemet är konstruerat.

Dagens betygssystem främjar betygsinflation och otydliga krav

Att vrida klockan tillbaka till 1980-talet kommer inte att vara möjligt. Men det går faktiskt att åtgärda de mest skadliga systemfelen.

En prioritet borde vara att fixa betygssystemet. Politikerna ville väl när de ersatte de relativa 1-5-betygen med målrelaterade dito. Med ens fick alla elever möjligheten att sikta mot stjärnorna; i teorin kan ju alla få A i alla ämnen så länge de uppfyller kraven.

Redan 1942 varnade dock en utredning för att det är omöjligt att precisera de exakta ämneskunskaper som krävs för de olika betygsstegen. Det är sannolikt detta dilemma som har skapat de flummiga betygskriterierna som alla numera förbannar. I stället för att lista faktakunskaper framhålls olika "förmågor" som en elev bör ha tillskansat sig.

Dagens betygssystem främjar dessutom betygsinflation. I takt med att Sverige har fallit i internationella kunskapsmätningar har betygen fortsatt uppåt. Det är inget att förvånas över, eftersom det inte finns några krafter som håller emot. 

Tvärtom skapar skolmarknaden starka incitament för enskilda skolor att sätta glädjebetyg. Det skapar både kundnöjdhet hos elever och föräldrar och stärker skolans varumärke. 

En lathund till Sveriges nästa utbildningsminister

Ekonomiprofessor Jonas Vlachos publicerade i våras en studie som visar att stora skolkoncerner som Kunskapsskolan, Internationella engelska skolan och Academedia systematiskt sätter betyg som avviker uppåt.

Med tanke på att betygen kan vara avgörande för en ung människas möjligheter i livet skapar det stötande orättvisor. Det går emot all rättskänsla att någon kan komma in på ett eftertraktat gymnasieprogram eller antas på läkarlinjen med hjälp av fusk eller glädjebetyg. 

Här kommer därför en lathund till nästa utbildningsminister: Inför extern rättning av de nationella proven, som i vårt grannland Norge Ta krafttag mot fusket. Låt prestationerna på dessa prov vara normerande för betygssättningen på skol- eller programnivå. Återinför det gamla betygssystemet (1-5).

Låt stå!


Läs också: Sluta dutta med lärarna och lös de stora problemen