Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Säkerhet är viktigare än integritetsvurm

Att skydda liv måste gå före en snäv syn på den personliga integriteten. Svensk polis borde få rätt att kameraövervaka sannolika mål för terrorister.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Sverige har vaknat upp till en ny verklighet. Även vi har nu drabbats av ett storskaligt terrordåd där oskyldiga människor har mejats ner på öppen gata. Vår beredskap var på många sätt bättre än väntat. Stockholmarna reagerade med värdighet och medmänsklig värme. Polis och räddningstjänst var snabbt på plats och redan inom loppet av några timmar kunde en misstänkt gärningsman gripas.

Ändå måste de kritiska frågorna ställas: Hade mer robusta hinder på Drottninggatan kunnat stoppa lastbilens framfart? Vad hade hänt om den misstänkte gärningsmannen skulle ha fortsatt sin terrorräd eller valt bort kollektivtrafiken och därmed inte fångats på SL:s övervakningsbilder? Hur ska vi stå bättre rustade inför eventuella framtida attentat?

Det är svårt för ett öppet samhälle att förhindra terrordåd, i synnerhet om det rör sig om extremistiska ensamvargar. Däremot går det att skydda samhället på olika sätt så att skadeverkan kan begränsas.

Ett sådant verktyg är övervakningskameror. Gång på gång har kameror spelat en avgörande roll i polisarbetet vid terrordåd runtom i världen. Vid terrorattacker i exempelvis Belgien, Tyskland och Turkiet har polisen lyckats identifiera gärningsmän via övervakningsbilder och sedan kunnat spåra upp dem.

Även de så kallade Bostonbombarna identifierades på det sättet liksom flera av terroristerna i Londons tunnelbana år 2005. Ett annat exempel är attacken mot Lars Vilks och synagogan i Köpenhamn för två år sedan där gärningsmannen fångades på film. 

Kamerorna har visserligen inte lyckats förhindra attentaten, men de har ofta möjliggjort snabba gripanden av gärningsmän och på så sätt bringat situationen under kontroll. Det har i sig ett enormt värde för att återskapa lugnet i ett samhälle.

På frågan vilken betydelse övervakningskameror kan spela vid ett terrorattentat svarar Joakim Söderström, nationellt ansvarig för polisens kameraövervakning, så här:

"Med kamerornas hjälp skulle vi i realtid kunna få en lägesbild av hur många de är, vilken beväpning de har, vart de har tagit vägen. Och vi skulle inte spilla tid på att skicka polisresurser till fel ställen för att det sprids rykten om skottlossning, exempelvis. Den här typen av terrorister ger sig inte förrän de dör eller blir gripna. Om vi snabbt lyckas identifiera gärningsmännen kan vi stoppa fler dåd och rädda liv. Det skulle också ge oss också möjligheter att i efterhand kartlägga dådet."

Problemet är att svensk polis saknar den förmågan i dag. Det har på sistone blivit lite lättare att få sätta upp trygghetskameror i särskilt utsatta områden, men i centrala lägen har polisen bara tillåtelse att övervaka kroglivet på Medborgarplatsen och Stureplan.

Det betyder att alla tänkbara mål för terrorister i Stockholm, Göteborg och Malmö är obevakade från polisens sida. Kollektivtrafiken (SL) är den enda större aktör som har fått ett undantag från den annars strikta hållningen gentemot kameraövervakning. Om en terrorist undviker att åka buss och tunnelbana finns det alltså ingen möjlighet att fånga honom på övervakningsbilder. 

Privata näringsidkare har visserligen satt upp mängder av kameror i våra städer, men då handlar det i bästa fall om att polisen i efterhand kan få ta del av filmmaterial av ofta usel kvalitet.

Det är en anmärkningsvärd hållning i terrorns tidevarv. Vårt grannland Danmark har satt upp mängder av övervakningskameror i offentliga miljöer liksom Storbritannien. Men i Sverige övertrumfar fortfarande integritetshänsynen allt säkerhetstänkande. 

Såväl Löfven som Ygeman har förvisso signalerat att de vill se fler trygghetskameror. Men läser man regeringens direktiv till den kamerautredning som väntas bli klar i juni är det svårt att tro på någon förändring till det bättre.

Regeringen skulle därför behöva klargöra sin position. I ljuset av fredagens terrordåd i centrala Stockholm borde det vara självklart att polisen får möjlighet att övervaka strategiskt viktiga mål, platser med stort symbolvärde och möjliga mjuka mål. Det skulle troligen handla om några hundra övervakningskameror i våra större städer.

Regeringen skulle också snabbt behöva få på plats en fungerande datalagringslag och ett klartecken till Säpo att ägna sig åt hemlig dataavläsning. Om det sprängs en bomb är det första Säpo gör att titta på vilka mobiltelefoner som har varit på platsen. Men sedan en EU-dom i december är den förmågan satt ur spel med potentiellt katastrofala följder för brottsbekämpningen.

Allt detta ställer frågor om den personliga integriteten på sin spets. Är det staten i första hand som hotar människors integritet eller våldsverkare och extremister? Och hur värnar vi bäst det öppna samhället - genom att bekämpa övervakningssamhället in absurdum eller genom att se till att människor känner sig trygga?

Det är hög tid att ompröva den dogmatiska synen på integritet i Sverige, som sätter käppar i hjulet på område efter område. Polisen, Säpo och andra myndigheter måste ges rimliga förutsättningar att sköta sitt jobb utan att hindras av sekretess och andra integritetshänsyn.

Efter sorgen och chocken måste våra politiker fundera över hur Sverige bäst skyddas mot att terrorn slår till igen.


Läs också: Fler kameror skulle öka tryggheten och friheten 


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.