Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Säg nej till nejsägarna

Lek med tanken att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet fick som de ville. Sverige var inte med i EU och någon union fanns över huvud taget inte.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Hur skulle Europa se ut då? Alla sådana kontrafaktiska resonemang är behäftade med stora problem, men låt oss ändå fundera ett slag.

 

Vi kan börja med det vardagliga. Det skulle inte finnas någon fri rörlighet i Europa. Sverigedemokraterna skulle förstås glädjas över att romerna i Rumänien inte längre kunde resa någonstans utan visum.

Glädjen hade dock grumlats av att inte heller vi svenskar skulle kunna resa och arbeta lika fritt som i dag. Unga som vill plugga vid något universitet i Europa hade tvingats betala skyhöga terminsavgifter och de tusentals svenskar som flockas i London hade varit hänvisade till svartjobb. Att pensionera sig på spanska solkusten skulle ha varit en lyx förunnad överklassen.

Bilköerna skulle ringla långa vid alla gränser och handelshinder fördyra varor och tjänster. Utan den inre marknaden hade Europa varit en fattigare kontinent. Och utan den fria rörligheten för människor hade Europa varit en oändligt mycket tråkigare kontinent.

 

Men det hade ändå inte varit det mest allvarliga. Fundera ett slag över hur utsläppen hade utvecklats om länder som Polen hade fått sätta standarden för Europas miljöambitioner. Eller hur demokratin hade mått i södra och östra Europa.

Det är lätt att glömma bort att stora delar av dagens Europa förtvinade under fascism och kommunism för några decennier sedan. Genom utvidgningen har värden som demokrati, rättsstat och fri ekonomi spridits som ringar på vattnet mot Europas periferi.

Utan EU skulle Europa vara en instabil kontinent i Putin-Rysslands skugga, där ett land som Ungern ohjälpligt skulle backa in i det förflutna.

Det är EU:s förbannelse att de stora landvinningarna tas för givna och ständigt drunknar bland de små detaljerna. För det finns ju mycket att reta sig på med EU. Ta den vettlösa jordbrukspolitiken eller flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg för EU:s parlamentariker varje månad.

 

EU-maskineriet är fullt av ofullkomligheter och svårtillgängligt för de flesta EU-medborgare. Bara riktiga EU-nördar tycker att det är spännande att följa hur tekniska frågor som roamingavgifter manglas hela vägen från EU-kommissionen via Ministerrådet och EU-parlamentet ut i den nationella lagstiftningen.

Det är först när man ser på EU med ukrainska eller moldaviska ögon som det väsentliga träder fram - EU som ett frihetsprojekt laddat med liberala värderingar. EU som en garant för att det förflutna aldrig ska hinna ikapp. EU som Putin-Rysslands motpol.

Det är i mötet med alternativet som EU-flaggan får sin ideologiska laddning.

 

Runt om i unionen är det i stället de nationella flaggorna som laddas med symbolisk kraft. EU-valet idag väntas bli en stor framgång för partier längst ut på höger- och vänsterkanten som vill vända Europa ryggen.

EU ges skulden för krisen, för byggjobbarna från öst, för tiggarna och för klåfingriga detaljregleringar.

Samma vindar har blåst i den svenska EU-valrörelsen. SD går längst och kallar EU för en "monsterstat", men långt in i det borgerliga lägret har ledmotivet varit att Bryssel ska hålla tassarna borta från svenska angelägenheter.

 

Det är sant att Bryssel lägger sig i mycket; det är själva poängen med ett överstatligt samarbete. EU-kommissionen kräver exempelvis att miljömålen efterlevs och att flyktingmottagandet måste vara rättssäkert och humant även i länder som Grekland och Bulgarien.

Länder som bryter mot det man gemensamt har beslutat om riskerar böter och att dras inför EU-domstolen.

Man kan välja att se detta som inskränkningar av den nationella suveräniteten. Jimmie Åkesson (SD) beklagar exempelvis att EU-kommissionen har tagit strid om Ungerns sviktande demokrati.

Eller så konstaterar man att unionen är det överjag som Europas länder så väl behöver. Näsknäpparna från Bryssel gör medlemsländerna bättre än de annars hade varit.

 

Sverige har exempelvis fått underkänt för den usla luftkvaliteten i storstäderna, den höga dioxinhalten i Östersjöfisken (där vi dock har beviljats ett undantag) och för att vi jagar varg utan att ha bevisat att stammen har en gynnsam bevarandestatus.

Man behöver inte gilla allt EU gör eller tycka att EU-valet sprakar av spänning. Men det kan vara värt att fundera ett slag över hur alternativet hade sett ut. Hur Europa hade sett ut utan EU.

Det är skäl nog att gå och rösta idag. Och att säga nej till nejsägarna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!