Anna Dahlberg

Säg ja till böneutrop - på det lagom svenska viset

Fokusera på de verkliga problemen i stället för att rasa mot böneutrop, skriver Anna Dahlberg.
Foto: / JESSICA GOW

Det finns verkliga problem att ta itu med kopplade till islam i Sverige. Att förbjuda böneutrop är fel strid.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag har besökt stora delar av Mellanöstern. Från Riyadh och Bagdad till Damaskus och Teheran har jag hört bönen ropas ut från minareterna. Med den givna reservationen att det råder ett förfärligt religiöst förtryck i många av dessa länder, så är sången slående vacker. Skulle en svensk partiledare ha råd att lufta en sådan åsikt inför höstens val?

Kanske kommer någon så småningom att mynta begreppet Minaretvalet 2018 - valet då frågan om muslimska böneutrop räddade kvar Kristdemokraterna i riksdagen. För nog andas Ebba Busch Thors utspel i veckan desperation. Hon uppmanade alla KD:s kommunpolitiker att säga nej till att tillåta böneutrop och målade upp en hotbild där ljudet av muslimska böner tränger in i svenska hem.

Att KD har blåst till strid i denna fråga är paradoxalt. Normalt identifierar sig kristdemokrater med religiösa minoriteter som kämpar mot den sekulära majoriteten i Sverige, såsom i den aktuella frågan om religiösa friskolor. Nu ställer sig KD i stället på barrikaderna för att pressa tillbaka religiösa uttryck i det offentliga rummet, åtminstone när det handlar om islam. Det är inte lätt att hänga med. 

Har vi inte en rimlig kompromiss på plats redan?

Sakfrågan är långt ifrån enkel. Det handlar om att väga olika intressen mot varandra, där rätten att slippa utsättas för störande ljud och påträngande religiös påverkan måste väga tungt. Därför behöver eventuella böneutrop underställas tydliga restriktioner i både tid och rum. 

Men är det inte ungefär en sådan lagom kompromiss vi har på plats redan? Muslimska föreningar får ansöka om tillstånd hos polisen, som i sin tur begär ett yttrande från kommunernas miljönämnder och sedan prövar begäran mot ordningslagen. 

Fittja moské i Botkyrka har praktiserat böneutrop varje fredag sedan år 2013. Hittills har det inte inkommit ett enda klagomål från allmänheten. Moskén ligger i ett industriområde och har högtalare åt tre håll, dock inte mot bostadsområdet en kilometer bort. Det framstår som just den sortens pragmatiska jämkande som lämpar sig utmärkt i denna fråga. Varför vill Ebba Busch Thor till varje pris sätta stopp för det?

Någon kanske invänder att det är ett sluttande plan. Först begär moskéerna tillstånd för fredagar, men snart handlar det om att få ropa ut muslimska böner fem gånger om dagen med hög volym som tränger in i bostadsområden. Men att döma av hur ärendena har hanterats hittills finns det inget stöd för den farhågan. Skulle det visa sig att ordningslagen är för tandlös är det väl inte värre än att en kommande regering får justera den.

Starka krafter vill påverka muslimer i Sverige

Det finns verkliga problem kopplade till islam i Sverige. Säpo räknar till runt 2 000 våldsbejakande islamister. Runt dem finns nätverk som på olika sätt understödjer extremismen, däribland radikala moskéer. Sofie Löwenmark, kolumnist på denna ledarsida, har rentav visat på kopplingar mellan islamistiska extremister och en skola i Göteborg. 

I veckan presenterade dessutom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en forskarrapport om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige. Då handlar det inte om våldsbejakande islamism, utan om organisationer som försöker skapa ett muslimskt parallellsamhälle vid sidan av det svenska. 

Enligt författaren Aje Carlbom har Sverige vaknat sent inför denna verklighet och statens penningrullning fortsätter till grupper som är associerade till Brödraskapet. Bland de svenska organisationer som pekas ut finns Islamiska förbundet, Sveriges unga muslimer och studieförbundet Ibn Rushd.

Det finns med andra ord starka krafter som på olika sätt vill utöva påverkan på muslimer i Sverige. Det kan handla om länder som Saudiarabien, som finansierar var fjärde svensk moské, eller om Turkiet, som skickar hit imamer för att säkra inflytande, men också om grupper som IS och MB.

De försöken måste Sverige ta på största allvar och mobilisera mot. Det är inte minst här som slaget om svenska värderingar står och demokratiska rättigheter utmanas, såsom religionsfriheten och yttrandefriheten.

Det svänger fort i den svenska debatten

Men då måste islam ges en legitim plats i det svenska samhället. Om motståndet växer mot alla uttryck för islam i det offentliga rummet – moskéer, böneutrop och huvuddukar - riskerar samhället att spela islamisterna i händerna. Då blir det lättare att underblåsa offerperspektivet och myten om en epidemisk islamofobi.

Allt med islam kan inte sorteras under hotbilder. Det måste också erbjudas ett positivt sätt att vara troende muslim i vårt land, ett som går att förena med det svenska. Att tillåta böneutrop en gång i veckan på ett sätt som inte stör omgivningen kan vara en sådan sak.

Det svänger fort i den svenska debatten. Nyss var naiviteten total och mångkultur det allenarådande idealet. Mångmiljonbelopp har pumpats in i de organisationer som pekas ut i MSB:s rapport.

Nu utmålas böneutrop som ett så överhängande hot att de inte ens bör få riktas mot en industritomt. I landet lagom är det sällan just lagom.


Läs också: "Sverige ligger på efterkälken i debatten om Brödraskapet"