Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Borgerligheten börjar äntligen nyktra till

MUF-ordföranden Benjamin Dousa menar att borgerligheten sitter i knät på friskoleföretagen.Foto: MUF
När skattepengar finansierar verksamheter måste de politiska partierna stå på skattebetalarnas sida, inte välfärdsföretagens.Foto: HENRIK ISAKSSON/TT / HENRIK ISAKSSON TT NYHETSBYRÅN

Borgerligheten håller på att frigöra sig från den osunda relationen till näringslivets lobbygrupper. Det är bara att applådera utvecklingen. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Pröva att förklara svensk politik för en utländsk besökare: ”Jo, du förstår att högerpartierna är arga på sin egen politik från tidigare mandatperioder och attackerar den rödgröna regeringen från vänster. Socialdemokraterna däremot står upp för högerns politik mot sin egen.”

Det är upp-och-ner-vända världen inom politiken. I den senaste akten står migrationsminister Morgan Johansson (S) i Aktuellt och försvarar inslag i alliansens arbetskraftsinvandringsreform. För detta blir han kritiserad av Moderaterna, som vill ha det mer som S egentligen tycker.

Man kan förstå frustrationen hos S, som nu är gisslan i ett politiskt läger där partiet inte hör hemma. Men det är inte bara ett slugt politiskt spel från M:s och KD:s sida. Det är något större som är på gång.

Borgerligheten håller på att ömsa skinn. Det finns flera skäl till det: 

• Alliansens död. Alla politiska projekt har sin inre logik. När M och KD inte längre behöver ta hänsyn till vad Centerpartiet vill uppstår en ny dynamik.

• En ny generation. Unga talanger som MUF-ordföranden Benjamin Dousa är inte uppvuxna med den starka, konforma sossestaten som fiende nummer ett, utan i det nya Sverige, där statens frånvaro är problemet på allas läppar. 

• Verkligheten. Ingen kan längre förneka avigsidorna med de ogenomtänkta, hyperliberala reformerna som gav oss etableringslotsar, friskoleskandaler, assistansbedrägerier, utbredd arbetslivskriminalitet och så vidare.

• En internationell trend. Om högerpartier ska kunna vinna arbetarväljare kan de inte ensidigt gynna näringslivets särintressen och de övre inkomstskikten samtidigt som välfärdsstaten hamnar under press. Boris Johnsons valseger i Storbritannien håller redan på att bilda skola.

Ingen strid mellan goda liberaler och förtappade konservativa

Vart borgerligheten tar vägen ideologiskt är ännu oklart. Det finns krafter som drar åt det konservativa hållet, andra som inspireras av en populistiskt färgad kritik mot exempelvis public service och klimatlarm.

Det går att peka ut många potentiella irrvägar framåt. Men det är direkt missvisande att beskriva det som pågår inom borgerligheten som en strid mellan goda liberaler och förtappade konservativa.

Till att börja med pågår en liknande ideologisk strid inom arbetarrörelsen - mellan realister och idealister, mellan de som försvarar sina principer till varje pris och de som begrundar konsekvenserna av den förda politiken.

En mer rättvisande beskrivning är att vi lever i den stora baksmällans tid. Högern tvingas erkänna att den blinda tron till marknaden som lösningen på alla problem ledde fel. Vänstern måste å sin sida inse att den förblindades av en idealism som har genererat en draksådd av ojämlikhet och segregation.

Missförhållandena har varit uppenbara i många år

Att det nu sker en omprövning av politiken - både till höger och vänster - är därför något djupt hoppfullt. Expressens ledarsida var under många år en ensam röst inom borgerligheten i kritiken av skolmarknaden, assistansbranschen och den naiva synen på välfärden som en marknad vilken som helst.

Trots att avarterna har varit uppenbara under en lång rad år - vanskötta friskolor, utbredd välfärdskriminalitet och fusk inom arbetskraftsinvandringen - tog kritiken aldrig riktigt skruv på högerkanten. 

Den intensiva kampanjen från näringslivshåll har lagt en död hand över debatten. Det har pumpats ut debattartiklar och böcker till försvar för vinst i välfärden och öppna gränser. Unga borgerliga talanger har skolats i det rätta tänkandet inom Stureakademin. Lojaliteter har byggts upp via ständiga sidbyten mellan politiken, PR-byråer och lukrativa tjänster. 

Dousa anklagar borgerligheten för att sitta i knät på skolföretagen

Nu rämnar denna maktens hegemoni över tanken inom borgerligheten. M och KD har tagit strid om både privatiseringen av Arbetsförmedlingen och arbetskraftsinvandringen.

Benjamin Dousa rasar förtjänstfullt mot oseriösa friskolor och anklagar borgerligheten för att sitta i knät på friskoleföretagen. Hanif Bali efterlyser en höger som försvarar skattebetalarna i stället för att uppträda som den ”parlamentariska vingen för Almega”.

Även på ledarplats rör det på sig. Göteborgs-Postens liberala ledarsida har intagit en självständig och intellektuell hållning i frågan. I veckan uppmanade ledarskribenten Håkan Boström borgerligheten att ”göra slut med särintressena” i en mycket läsvärd krönika (G-P 5/2).

”Den svenska borgerligheten har i ett par decennier allt för mycket dominerats av ideologiska dogmer, kotterier och särintressen i Stockholm”, konstaterade han. Det har skadat borgerligheten som alltmer har tappat kontakten med väljarnas vardag.

Till och med centervänliga Dagens Nyheters ledarsida hade i veckan en krönika på ungefär samma tema. Barbro Hedvall konstaterade att det är dags att erkänna borgerlighetens misstag och tala om svagheterna i avregleringarna (DN 6/2).

Seriösa företagare har slagits ut av osund konkurrens

Det som pågår är en nödvändig frigörelseprocess om borgerligheten ska vara en relevant politisk kraft under 2020-talet. Det är inget fel på att värna ett gott näringslivsklimat och hylla frihandel. Det ska borgerliga partier självfallet fortsätta att göra.

Men det är något djupt osunt med den nära relation som de borgerliga partierna har odlat med välfärdsindustrin och näringslivets lobbyorganisationer. I stället för att stå på medborgarnas sida när skattepengar ska betalas ut har de gång på gång gjort sig till okritiska språkrör för starka lobbyintressen. Ett aktuellt exempel är när Annie Lööf (C) kräver att friskolor ska slippa att omfattas av offentlighetsprincipen. 

I bästa fall inser även näringslivets företrädare att svängdörrarna till de gamla allianspartierna har blivit ett bekymmer. För med alla regelförenklingar, subventioner, pseudomarknader och fokus på snabb service har även följt fusk och osund konkurrens. Seriösa företagare har numera svårt att överleva i flera branscher. Det var knappast den hjälp som näringslivet behövde.