Anna Dahlberg
Sedan år 2010 har 2 292 arbetstillstånd beviljats för personliga assistenter från tredje land, det vill säga länder utanför Europa (Schengenområdet). Om man ska vara petnoga ingår även ett litet antal skötare, vårdare och undersköterskor i denna kategori, men det är assistansen som är den helt dominerande branschen.
Flest personliga assistenter har invandrat från Irak. Därefter kommer Iran och Syrien. Den uppmärksamme noterar att det är samma länder som brukar dominera bland asylsökande i Sverige, vilket lätt ger intrycket att detta i själva verket är en form av förtäckt asylinvandring.
Jag har kommit över ett läckt dokument som används inom Migrationsverket. Det är en sammanställning av alla oegentligheter kopplade till ett utpekat assistansbolag i en större mellansvensk stad. Jag väljer att inte namnge bolaget, eftersom det rör sig om ett internt arbetsmaterial.
Hårresande läsning i läckt dokument från Migrationsverket
Läsningen är hårresande. Bara detta enda bolag ger en träffbild på 200 ärenden i den centrala utlänningsdatabasen (CUD) och 147 ”kluster” runt brukare har identifierats. Det är sida upp och sida ner med rubriker som ”bedrägeri”, ”arbetskraftsexploatering”, ”illegalt arbete”, ”brukar-import”, ”misstanke om försök till brukar-import”, ”misstanke om skenanställning/oseriöst anställningserbjudande”.
Under respektive rubrik radas de konkreta ärendena upp med beteckningsnummer. Exempelvis: ”Beviljades AT. Sonen X är handikappad. Åberopade skyddsskäl” (AT = arbetstillstånd). Bolaget ”drog tillbaka erbjudandet efter att de beviljats tillstånd”.
Migrationsverket medger även utåt att problemen inom assistansen är utbredda. Myndigheten lägger stora resurser på att granska ansökningarna och avslagsfrekvensen är hög - tre gånger högre än snittet i andra branscher.
- Det är ingen stor mängd ärenden, men fusk och missbruk är utbrett. Den bilden delas av alla berörda myndigheter. Vi har speciella handläggningsrutiner för assistansen, vilket i sig är anmärkningsvärt, säger Erik Holmgren, enhetschef på Migrationsverkets arbetstillståndsenhet.
Så kan det gå till när brukare tas till Sverige
Ett vanligt upplägg är att arbetskraftsinvandraren betalar för sitt tillstånd. Det ser ut som att assistansbolaget har betalat ut lön, men när Migrationsverket granskar arbetstagarens uttag ser man att merparten av lönen betalas tillbaka till arbetsgivaren.
Mindre känd är den så kallade brukarimporten. Upplägget ser som regel ut så här: Assistansbolaget hittar en familj i tredje land med ett funktionshindrat barn, som vill komma till Sverige. Därefter anställs en av föräldrarna, som kommer hit först. Väl på plats ansöker föräldern om att återförenas med sin familj, vilket är möjligt utan något försörjningskrav med dagens lagstiftning.
När barnet har anlänt ansöker familjen om assistansersättning hos Försäkringskassan. Om ansökan beviljas kan föräldern sedan övergå till att arbeta som anhörigassistent åt sitt eget barn. Det är en win-win för båda parter - för familjen, som erbjuds en framtid i Sverige, och för assistansbolaget som har fått en ny kund.
Inom Migrationsverket kallas detta upplägg för ett ”cirkelstillstånd”.
- Det är ett konstruerat behov av arbetskraft, där arbetstillståndet är beroende av en anhörigs vårdbehov. Det är inte så det var tänkt och det är inte acceptabelt, säger Erik Holmgren, och påpekar att verket numera avslår förlängningsansökningar i dessa fall, men att bevisläget kan vara svårt på grund av sekretess hos Försäkringskassan.
Anonym jurist: ”Helt barockt” att detta kan pågå
Det finns ingen siffra på hur ofta detta upplägg har förekommit, eftersom varken Migrationsverket eller Försäkringskassan för statistik över saken och har svårt att dela information mellan varandra. Men Holmgren gör bedömningen att det ”relativt vanligt” med så kallad brukarimport.
En annan tjänsteman vid Migrationsverket - en jurist som önskar förbli anonym - menar att det är ”helt barockt” att detta kan pågå.
- Jag blir inte upprörd över att människor ser en möjlighet att komma hit. Jag blir frustrerad över att vi tillåter denna verksamhet. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens syfte att använda svensk socialförsäkring för att skapa arbetstillfällen i Sverige för tredjelandsmedborgare och därtill en varaktig importerad LSS-kostnad, konstaterar juristen.
Samtidigt är det viktigt att sätta dessa kostnader i perspektiv. Även om personer från Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet utgör den grupp i samhället där störst andel av befolkningen har assistansersättning är det ingen huvudförklaring till de höga kostnaderna inom LSS. Alltjämt är 11 391 av de 14 259 assistansberättigade inrikes födda (80 procent).
Men med detta sagt är assistansersättningen den överlägset dyraste välfärdsförmånen i Sverige med en genomsnittlig kostnad på 1,8 miljoner kronor per brukare och år. Att den används som ett lockbete inom arbetskraftsinvandringen är både stötande och ohållbart.
Borgerligheten bär ett stort ansvar för missbruket
Ingen borde vara förvånad. Här ser vi hur två av borgerlighetens mest obetänksamma reformer - LSS och västvärldens mest generösa arbetskraftsinvandring - gifter sig samman. Det har inte funnits någon beredskap för att dessa vidöppna system kan missbrukas - enskilt och tillsammans. Att privata aktörer skulle börja sälja uppehållstillstånd och därtill hitta ett sätt att öka sin kundkrets, exempelvis.
Men det går inte längre att blunda för den verkligheten. Jag har i ett flertal texter de senaste veckorna visat på bristerna i dagens system för arbetskraftsinvandring: Hur antalet spårbytare från asylsystemet har flerfaldigats de senaste åren för att kringgå utvisningsbeslut. Hur arbetskraftsinvandrare är undantagna från försörjningskrav när de vill ta hit anhöriga och hur de unika möjligheterna för lågkvalificerade personer att söka arbetstillstånd i Sverige öppnar för fusk och missbruk.
Det är absurt att kräva ett tak för asylinvandringen samtidigt som den betydligt större invandringen från utomeuropeiska länder via privata mellanhänder förblir närmast oreglerad.
Arbetskraftsinvandringen måste upp på bordet i de samtal som pågår inom den migrationspolitiska kommittén. Det är ju den del av invandringen som vi själva har störst möjlighet att påverka.
De partier som försvarar dagens ordning bör öppet redovisa det. Och de partier som har kommit på bättre tankar bör snarast kräva förändring.