Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

S sabbar pensionssystemet – och resten gör tumme upp

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) har fått med sig alla partierna i pensionsgruppen på att införa pensionstillägget.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Det svenska pensionssystemet vilar på livsinkomstprincipen. Det riskerar nu att åsidosättas.Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

En skoningslös sågning. Så kan Pensionsmyndighetens remissvar om det nya pensionstillägget beskrivas. Regeringen måste tänka om.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det började som ett socialdemokratiskt utspel på Första maj under valåret 2018. I samband med ett besök på äldreboendet Heijkensköldska gården i Södertälje lanserade Stefan Löfven vallöftet om ett extra tillskott på upp till 600 kronor i månaden för lågavlönade pensionärer. 

Att det handlade om valfläsk riktat till LO-grupperna gick inte att ta miste på. Det märkliga bidraget hade getts formen av en ”LO-puckel” för att främst gynna pensionärer med en allmän pension i spannet 11-14 000 kronor i månaden.

Socialdemokraterna lyckades sedan få med pensionstillägget som punkt sju i Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna. Det påpekas ofta att S gjorde en usel förhandling med de två allianspartierna, men pensionstillägget är ett undantag. 

Och framgångarna slutade inte där. I mars i år gick en triumferande Ardalan Shekarabi (S) ut från ett möte med Pensionsgruppen – de sex partierna som förvaltar pensionsreformen från 1994 – och kunde berätta att även Moderaterna och Kristdemokraterna är med på att höja pensionerna från september 2021.

Ett desperat vallöfte från S har därmed fullgjort resan till allmän politisk acceptans. Det finns inte ens någon opposition längre mot denna ansvarslösa pensionärsflirt.

Det är 22 sidor av förödande kritik mot förslaget. På punkt efter punkt slår myndigheten ner på allvarliga brister.

I juni inkom Pensionsmyndigheten med sitt remissvar på regeringens promemoria om inkomstpensionstillägget. Märkligt nog har det knappt fått någon uppmärksamhet i offentligheten.

Det är 22 sidor av förödande kritik mot förslaget. På punkt efter punkt slår myndigheten ner på allvarliga brister och varnar för att införandet av pensionstillägget skulle kunna ”skada förtroendet för det allmänna pensionssystemet”.

Till att börja med strider den nya förmånen mot principerna bakom dagens pensionssystem. Tanken med den svenska reformen – en juvel bland pensionssystem i Europa – är att det är livsinkomsten som ska styra storleken på din pension. För personer som inte har tjänat in tillräckligt stora inkomster finns ett grundskydd som komplement.

Det nya bidraget går på tvärs mot den modellen, konstaterar Pensionsmyndigheten, och utgör ”ett tydligt avsteg från de grundläggande principer som det på 1990-talet reformerade svenska pensionssystemet bygger på”.

Även finansieringen strider mot logiken bakom dagens pensionssystem. Svenska pensioner delas inte ut på krita, som i Italien eller Polen, utan systemet finansieras via avgifter och är autonomt. Det är alltså frikopplat från statsbudgeten med undantag för grundskyddet – såsom garantipensionerna och bostadstillägget.

Nu vräks även den heliga principen omkull. Kostnaderna för pensionstillägget ska nämligen plockas direkt ur statsbudgeten. Till en början rör det sig om fyra miljarder kronor. Men var och en förstår att den notan kommer att växa för varje ny valrörelse. 

Mer än var fjärde väljare är 65 år eller äldre, och deras andel ökar snabbt. Har man väl infört ett godtyckligt extra pensionstillskott kommer lockelsen att vara stor för partierna att bjuda över varandra inför valdagen. 

Pensionsmyndigheten verkar frukta just en sådan utveckling, och pekar på risken att beslut om pensionssystemet ”blir föremål för mer kortsiktiga överväganden”:

”Ett syfte med dagens ordning har, vad vi kan förstå, varit att undvika att göra pensionssystemets finansiella stabilitet beroende av politiska beslut, vilket varit fallet i Sverige och många andra länder.”

Vissa pensionärer kommer att drabbas av marginaleffekter på över 100 procent.

Det är en obarmhärtig uppläxning från Pensionsmyndighetens sida, även om tonen är lågmäld. I remissvaret lyfter man inte bara fram förslagets bisarra effekter, utan underkänner även motiveringen bakom beslutet.

Syftet med att införa tillskottet sägs vara att öka ”respektavståndet” mellan de som har slitit ett helt arbetsliv och de som inte har det. Det låter ju spontant vettigt. 

Men regeringen verkar inte ha undersökt hur det egentligen ligger till. Det har däremot Pensionsmyndigheten gjort, och den kartläggningen visar att respektavståndet faktiskt har ökat över tid, inte minskat.

Om pensionsåldern dessutom skulle höjas enligt plan kommer respektavståndet att öka ännu mer. Men den höjningen kan bli svår att få på plats i tid om myndigheten i stället måste prioritera införandet av det nya bidraget, skriver myndigheten.

Socialdemokraternas pensionsförslag kan alltså få rakt motsatt effekt mot den avsedda.

Slutligen påpekar Pensionsmyndigheten att vissa pensionärer kommer att drabbas av marginaleffekter på över 100 procent, eftersom pensionstillägget trappas ner efter en allmän pension på 14 000 kronor per månad. 

Ett längre arbetsliv leder i dessa fall till en lägre allmän pension – tvärtemot grundtanken i dagens pensionssystem. Närmare en halv miljon av dagens pensionärer kommer att beröras och bland löntagarna rör det sig om cirka en miljon individer som uppskattas få en inkomstpension ”där mer arbete ger en totalt sett lägre allmän pension”.

Enligt myndigheten kan dessa marginaleffekter få individer att ta ut pension tidigare än vad de annars hade gjort och därmed hämma arbetsutbudet.

Vi talar alltså om ett helt principlöst förslag, som riskerar att skapa kaos i pensionssystemet och på sikt underminera en av 90-talets viktigaste strukturreformer. Ändå har regeringen inte ens låtit utreda frågan. I stället presenteras förslaget i form av en intern promemoria.

Varenda liten småsak utreds numera av den rödgröna regeringen. Men en så stor sak som att vattna ur principerna bakom pensionssystemet kräver tydligen ingen ordentlig genomlysning.

Pensionsmyndigheten verkar uppriktigt förundrad över detta i sitt remissvar. Gång på gång efterlyser myndigheten att regeringen skulle ha undersökt alternativa sätt att uppnå sina syften med pensionstillägget. Sätt som skulle kunna rymmas inom dagens pensionssystem. 

Det är faktiskt helt oförsvarligt att Socialdemokraterna väljer att driva igenom ett sådant här förslag med hafs och slarv som arbetsmetod. Och det är minst lika obegripligt att borgerligheten har lagt sig platt för den rödgröna pensionärspopulismen.