Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

S måste köra över MP – för Sveriges och sin egen skull

Efter ett decennium med rekordhög invandring har Sverige överskridit sin integrationspotential.Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Socialdemokraterna bör ta chansen att göra upp om migrationspolitiken med Moderaterna.Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Socialdemokraterna har nu en unik möjlighet att göra upp med Moderaterna om en stram migrationspolitik. De bör ta vara på den. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Avgörandets ögonblick närmar sig. Den 15 augusti ska migrationskommittén överlämna ett färdigt förslag till ny lagstiftning. Det betyder att ett genombrott måste nås i förhandlingarna under de närmaste veckorna. 

Det har hänt mycket under det år som har gått sedan direktiven blev kända. Då låg fokus på att göra migrationspolitiken mer generös igen när den tillfälliga lagen löper ut i juli 2021. Bekymmerslösheten tycktes total. Bland annat skulle kommittén undersöka om det finns behov av fler lagliga vägar att söka skydd i Sverige.

Nu är stämningsläget ett helt annat. Det utkast som ligger på bordet är överraskande stramt och verklighetsförankrat. Till och med Sverigedemokraterna har fått anstränga sig för att formulera ett tuffare alternativ.

Vad är det då som har hänt? Det mest uppenbara svaret är att de borgerliga småpartierna har gjort stora positionsförflyttningar under det gångna året. Länge var det svårt att se någon skillnad på migrationsförslag signerade KD/L/C eller MP. Nu är det i stället MP och V som har hakats av från resten.

Först lade KD om sin migrationspolitik. Sedan har Liberalerna under Nyamko Sabuni rört sig högerut mot Moderaterna. Slutligen har Centerpartiet signalerat att de gör nästan vad som helst för att nå en bred uppgörelse.

Det här innebär att tyngdpunkten har förskjutits i migrationspolitiken, vilket ger Socialdemokraterna en unik möjlighet att skaka hand med Moderaterna utan att hudflängas i offentligheten. 

Av ren självbevarelsedrift borde S ta den chansen. Annars kommer S att fortsätta att blöda väljare till SD så snart coronaepidemin har klingat av och vardagen återvänder.

Det säger rätt mycket när socialdemokrater i två av landets tre storstäder vill stoppa asylsökande från att bosätta sig där.

Men också för Sveriges skull bör S göra upp med M. Det är uppenbart att de senaste decenniernas historiskt höga invandring har blivit en övermäktig uppgift. 

Över en halv miljon människor bor numera i utanförskapsområden som polisen klassar som utsatta. En rad problem är tätt kopplade till dessa områden, som gängbrottslighet, extremism, hedersförtryck, trångboddhet och förödande skolmisslyckanden.

Det är inte ansvarsfullt att fortsätta att fylla på dessa områden. Regeringen gav nyligen 32 kommuner rätt att undanta utanförskapsområden från den så kallade ebo-lagen. Följden? Elva kommuner med Göteborg och Malmö i spetsen begärde att hela kommunen skulle undantas.

Det säger rätt mycket när socialdemokrater i två av landets tre storstäder vill stoppa asylsökande från att bosätta sig där. Om inte landets kommuner har beredskap att ta emot fler nyanlända måste staten faktiskt lyssna.

Sverige måste ges en chans att hinna ikapp den nya problembilden. Det gäller skjutningarna och sprängdåden, kunskapsgapet i skolan mellan inrikes och utrikes födda elever som är störst i hela OECD, den akuta bostadsbristen för resurssvaga hushåll och den låga självförsörjningsgraden som i längden utgör ett hot mot samhällskontraktet och välfärdens finansiering.

Det är i det ljuset som man ska se till synes hjärtlösa förslag som att införa ett strikt försörjningskrav för alternativt skyddsbehövande som vill hämta hit sina anhöriga. Syftet är förstås inte att familjer ska leva åtskilda, utan att förmå asylsökande att välja ett annat land.

Signalen skulle vara denna: Sverige har i nuläget inte kapacitet att ta emot tiotusentals asylsökande som flyr från konfliktzoner långt bort, som Mellanöstern och Afrika. Däremot är dörren fortsatt öppen för konventionsflyktingar, som har en individuell hotbild riktad mot sig, och deras anhöriga. 

Migrationspolitiken måste ses som en helhet. Att enbart stirra sig blind på antalet asylsökande leder tanken fel, i synnerhet som deras andel av den totala invandringen har minskat kraftigt.

Socialdemokraterna måste vara beredda att ändra position i denna fråga. Det är långt viktigare än att partiet ger efter kring ett volymmål. Om migrationspolitiken är stram blir resultatet automatiskt ett lågt antal asylsökande.

Att sätta upp mål har blivit något av en favoritgren i svensk politik och är till intet förpliktigande. Vad händer förresten om Sverige skulle underskrida riktmärket? Anses det i så fall vara ett problem?

En annan underlig sak med volymmålet är att det bara tar sikte på gruppen asylsökande. M och KD vill exempelvis koppla målet till nivån i de andra nordiska länderna. Norge, Finland och Danmark tog förra året emot runt 2 500 asylsökande vardera, det vill säga ungefär en tiondel av det svenska söktrycket.

Men samtidigt har Sverige på kort tid nästan tredubblat kvoten från UNHCR till dagens nivå på 5 000 kvotflyktingar per år. Bara tre länder i världen – USA, Kanada och Storbritannien – tog förra året emot fler kvotflyktingar än Sverige. 

Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. Om målet är en stram migrationspolitik på riktigt måste även FN-kvoten ses över liksom andra former av uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare, som arbetstillstånd för okvalificerad arbetskraft och studier. Det är stötande att en städare kan komma hit från Irak med sin familj utan något försörjningskrav medan syriska barn – i extremfallet – ska tvingas vänta i Idlib på att få komma till Sverige.

Migrationspolitiken måste ses som en helhet. Att enbart stirra sig blind på antalet asylsökande leder tanken fel, i synnerhet som deras andel av den totala invandringen har minskat kraftigt på senare år.

Så här är ett förslag till kompromiss: Moderaterna ger upp volymmålet medan Socialdemokraterna accepterar en stramare linje när det gäller familjeåterförening. 

Om miljöpartisterna sedan väljer att lämna regeringen i protest – låt dem göra det.