Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Regeringens politik ger fler unga brottslingar

Justitieminister Morgan Johansson (S) vill både göra det lättare och svårare att häkta gängkriminella.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Om regeringen vill korta häktningstiderna måste den angripa problemet från rätt håll.Foto: Ann-Sofi Rosenkvist/Kriminalvår / © Fotograf Ann-Sofi Rosenkvist www.annsofirosenk
Förslaget att införa fasta tidsgränser för häktningar riskerar att leda till färre fällande domar.Foto: TT NYHETSBYRÅN / FREDRIK SANDBERG

Den rödgröna regeringen vill göra det ännu svårare att hålla ungdomar frihetsberövade. De gängkriminella kommer att tacka och ta emot – och lägga ut ännu fler uppdrag på minderåriga.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Om ord räckte för att pressa tillbaka gängbrottsligheten skulle Sverige redan vara på god väg. Ansvariga ministrar Morgan Johansson (S) och Mikael Damberg (S) talar ständigt om att gängen ska ”knäckas”, ”bekämpas” och ”klämmas åt”.

Presskonferenserna med koppling till 34-punktsprogrammet avlöser varandra. I veckan presenterade regeringen ännu en i raden av utredningar: Fler gängkriminella ska häktas och det ska bli hårdare straff för dem som rekryterar unga för att begå brott. 

Bilden som ges är att regeringen bedriver en kompromisslös kamp mot gängen. Men samtidigt har regeringen under våren lagt ett förslag som går på tvärs mot den ambitionen. Regeringen vill begränsa häktningstiderna – i synnerhet för yngre misstänkta. 

Det är redan i dag oerhört svårt att frihetsberöva personer under 18 år. Det krävs synnerliga skäl, vilket på vanlig svenska betyder ungefär i rena undantagsfall. Personrån med vapen inblandade ligger på gränsen. En del domstolar väljer att häkta misstänkta rånare, andra släpper dem fria med följden att de kan prata ihop sig och hota brottsoffret i väntan på en eventuell rättegång. I praktiken innebär det ofta straffrihet för denna typ av brott.

Ett rättsfall från 2018 visar hur högt ribban ligger. En 16-åring begick en serie våldsbrott mot sin dåvarande flickvän i Upplands Väsby. Han misshandlade henne med knytnävslag i ansiktet, satt gränsle över henne och tog stryptag, tvingade ut henne i skogen med en pistol upptryckt i ryggen och hotade henne till livet.

Åklagaren begärde att 16-åringen skulle häktas, men fick nej av såväl tingsrätten som hovrätten. Det ansågs inte finnas tillräckliga skäl för att frihetsberöva en så ung person. Följden blev att flickan varken vågade gå ut eller medverka i den efterföljande utredningen. I just detta fall dömdes gärningsmannen ändå.

Åklagare som jag har varit i kontakt med känner en stor oro över konsekvenserna av regeringens förslag.

Det finns en naivitet kring unga personers brottslighet. Många tror uppenbarligen att det handlar om oskyldiga pojkstreck. I själva verket rör det sig inte sällan om grov brottslighet med koppling till gängmiljön, såsom mord, rån, utpressning med mera. 

Om samhället retirerar inför denna kriminalitet lämnas inte bara brottsoffren i sticket – det kommer även att bli oerhört svårt att bekämpa gängbrottsligheten. 

Det nu aktuella förslaget går ut på att sätta en fast tidsgräns för hur länge personer ska kunna sitta häktade. För vuxna var gränsen först satt till sex månader, men har sedan justerats upp till nio månader. För minderåriga föreslås den maximala tiden i häkte vara tre månader. I vissa undantagsfall ska dock en förlängning kunna medges.

Åklagare som jag har varit i kontakt med känner en stor oro över konsekvenserna av regeringens förslag. De är övertygade om att färre grova brott kommer att leda till en fällande dom i framtiden.

Om gärningsmännen vet på förhand att de kommer att släppas på fri fot före rättegången har de goda möjligheter att prata ihop sig, skaffa alibin, förstöra bevis och hota vittnen till tystnad. De kommer heller inte ha några som helst incitament att underlätta utredningen. I dag kan en misstänkt förkorta sin tid i häkte genom att exempelvis medge att det är hans röst som hörs på en ljudfil eller hans sperma som har hittats på platsen för en våldtäkt; då behöver ju inte spåren skicka på analys. Med en fast tidsgräns kommer försvaret tvärtom att ha alla skäl att obstruera utredningen och bara låta tiden gå.

Sist men inte minst kommer gängen i ännu större utsträckning än i dag att använda sig av ungdomar för att begå brott. Denna trend är redan ett stort bekymmer. Tonåringar utnyttjas för att hantera stora partier narkotika och vapen. Inom de kriminella klanerna får ofta den yngsta sonen ta på sig olika brott för att undslippa rättvisan.

– Polisen säger att deras högsta prioritet är att stoppa nyrekryteringen. Samtidigt läggs nu ett förslag som kommer att göra det ännu mer lockande att använda ungdomar, eftersom det i praktiken blir straffritt för dem att begå brott. Vi utsätter dessa ungdomar för en stor fara. Det är de som rekryteras som skyttar och riskerar att själva bli skjutna, säger Lise Tamm, chefsåklagare på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

I Sverige gäller nämligen något som heter muntlighets- och omedelbarhetsprincipen, vilket innebär att det bara är det som sägs under själva rättegången som räknas.

Men är det inte viktigt att få ner de långa häktningstiderna? Sverige får ju återkommande kritik från bland annat FN på denna punkt.

Huruvida Sverige verkligen skiljer ut sig är en fråga som borde undersökas närmare. Åtminstone från åklagarhåll ifrågasätts inte sällan den bilden. Men alldeles oavsett hur det ligger till med den saken vore det förstås önskvärt att korta häktningstiderna med restriktioner. Det är främst detta som Sverige brukar kritiseras för.

Problemet är att regeringen angriper problemet från fel håll. Det finns uppenbara flaskhalsar i systemet – bland annat handläggningstiderna på Nationellt forensiskt centrum, väntan på att datorer och mobiler ska tömmas eller på återkoppling från utlandet. EU-länder har exempelvis två månader på sig att svara på en så kallad EIO – European Investigation Order.

Det rimliga vore att börja med att försöka skynda på i dessa delar. Ett ännu större hinder är själva rättegångsbalken. I Sverige gäller nämligen något som heter muntlighets- och omedelbarhetsprincipen, vilket innebär att det bara är det som sägs under själva rättegången som räknas.

Den åtalade är alltså inte bunden av vad som har sagts under polisförhören utan kan presentera en helt ny berättelse i rättssalen. Det är ett skäl till att personer måste sitta häktade med restriktioner i väntan på huvudförhandlingen. Annars kan hela målet rasa ihop.

Vill man göra något åt långa häktningstider har regeringen med andra ord flera utmärkta alternativ. I andra länder hörs den åtalade ofta av en undersökningsdomare och detta förhör kan senare användas under rättegången. Det borde vara möjligt även i Sverige. 

Att i stället införa fixa tidsgränser för häktningar riskerar att lägga krokben för arbetet mot gängbrottsligheten. Moderaterna har kämpat hårt i justitieutskottet för att stoppa förslaget med stöd av KD och SD, och på tisdag ska det skickas ut på en ny remissrunda.

Det ger regeringen tid att tänka om. Om kampen mot den organiserade brottsligheten ska bli trovärdig måste den ena handen faktiskt veta vad den andra gör.