Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Rädda museerna från normpoliserna

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) påstås vilja använda museer som ideologiskt verktyg i kampen mot Sverigedemokraterna.

Det är farligt om kulturlivet, medier och myndigheter görs till redskap för den rätta ideologiska läran. Det borde historien ha lärt oss.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det går en röd tråd genom många av den senaste tidens infekterade debatter. Jag tänker på striden om Världskulturmuseerna, kritiken mot UR, spänningarna inom SVT och synen på hur värderingsstyrda våra generaldirektörer ska vara.

I korthet handlar det om huruvida dessa institutioner ska ta tydlig ställning och vara en förtrupp för rådande politiska ideal eller om en sådan politisering i själva verket är en farlig utveckling som bäddar för en motreaktion.

Låt oss ta exemplen i tur och ordning. Ola Wong skrev i veckan en skrämmande artikel om hur kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) vill använda museerna som ideologiskt verktyg i kampen mot Sverigedemokraterna (SvD 29/9).

Kärnuppdraget för Östasiatiska, Etnografiska, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet ska inte längre vara att förvalta ett kulturarv och sprida kunskap. I stället är det kulturens uppgift att få folket att tänka rätt, menar Wong, som har läst utkastet till framtida inriktning.

Verksamheten ska betona kulturens föränderlighet och en mångfald av identiteter. Personalen ska genomgå queer- och rasifieringsutbildningar. Och expertisen ska släppa tolkningsföreträdet och bland annat låta barn- och ungdomsråd vara med och forma innehållet.

"Under kulturrevolutionen i Kina var det bättre att vara röd än expert, ideologisk lydnad var viktigare än kvalitet", påminner Wong.

En annan som har varnat för eroderingen av kulturarvet är litteraturvetaren Johan Lundberg. I boken "Det sista museet" (Timbro) visar han hur museerna numera används som en arena för att nå helt andra mål, såsom ökad jämställdhet. Det förflutna ska silas genom samtidens värderingar för att bjuda så lite motstånd som möjligt.

De som hyser avvikande uppfattningar kring den nya läran borde ges "möjligheten att kliva av", som det uttrycktes i en rapport från Riksutställningar i våras.

Det för oss osökt över till UR, där identitetspolitiken numera är styrande för verksamheten och det arrangeras temadagar kring sådant som vithetsnorm och heteronorm. Den mångårige medarbetare Per-Axel Janzon ville göra ett reportage om vad som händer när normkritiken blir norm, men möttes av kalla handen av sina chefer. Det slutade med att Janzon fick lämna företaget.

Liknande vindar verkar blåsa på SVT. Det har bland annat skapats riktlinjer för ett mer inkluderande språk och upprättats ett särskilt team för att "stötta och utmana" redaktioner i frågor som rör mångfald.

En nyckelperson som har knutits till gruppen är Behrang Miri, tidigare känd för att som konstnärlig ledare ha rensat ut Tintinböcker från barnavdelningen på Kulturhuset. Till interntidningen Vipåtv har han förklarat att det är viktigt i denna process "att arbeta med intersektionella och normkritiska perspektiv". Representativitet tycks numera värderas högre än kompetens i traditionell bemärkelse. Eller som det uttrycks i en artikel i Vipåtv: "Frågan är bara vad kompetens är, eller om det finns andra kriterier som bör väga lika tungt".

Ingen har heller kunnat undgå debatten om en ideologisk slagsida i flera av de rekryteringar som har gjorts till SVT på senare tid, däribland Jan Helin som har brännmärkt SD som ett fascistiskt parti. Det är uppenbart att veckans krismöten på SVT har sin grund i detta spänningsfält kring var gränsen går mellan det opartiska och värderingsstyrda i public services uppdrag.

Spelar då detta någon roll? Är det inte bra om tunga institutioner som museer, public service och myndigheter går före i kampen för ett jämställt, representativt och tolerant samhälle?

Här gäller det att hålla isär några saker. Självfallet är det viktigt att motverka diskriminering av olika slag och att verka för en mångfald av perspektiv. Problemet uppstår om denna strävan blir en överordnad ideologi i form av identitetspolitik och politiseringen smyger sig på.

Det är mycket som står på spel här. Medier, museer och myndigheter lever i en förtroendebransch. Om det uppfattas som att public services olika grenar tar ställning mellan samtidens modeläror eller att generaldirektörer bekänner politisk färg skadar det tilltron till deras opartiska uppdrag.

Det riskerar också att fördumma oss. När expertkunskaper blir mindre värda än vilken sexuell orientering eller hudfärg du har befinner vi oss på ett sluttande plan. Då riskerar även verkligheten att läggas till rätta - alla har rätt till sin subjektiva sanning och historien blir vad vi gör den till.

Det goda samhället har aldrig skapats genom att fostra människor i den rätta läran. Tvärtom gäller det att slå vakt om det fria meningsutbytet, kunskapens egenvärde och förmågan till omprövning.

Våra samhällsbärande institutioner måste ha en särskild motståndskraft mot allehanda ideologiska påfund. Det må låta mossigt med sådant som kulturarv, konsekvensneutralitet och ämbetsmannaheder, men i längden är det bara det förhållningssättet som kan rida spärr mot diverse irrläror.

För precis som Ola Wong skriver, krattar kulturpolitiken nu manegen för högerpopulismen. Med vilka principer ska Bah Kuhnke & Co försvara kulturens oberoende ställning den dag som SD eventuellt får inflytande över kulturpolitiken?

Och med vilka argument ska man värja sig mot framtida generaldirektörer som blir illamående när de hör Gudrun Schyman lägga ut texten om feminism? Eller en UR-ledning som ordnar temadagar om svenska värderingar?

Såväl vårt eget 70-tal som exemplen från dagens Polen och Ungern borde ha lärt oss farorna med att låta kulturlivet och andra institutioner politiseras.

Det som är inne i dag blir lätt ute i morgon.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!