Anna Dahlberg

Polisen i Stockholm borde lära av Göteborg

Mikael Damberg om den nya listan på utsatta områden, och om polisen i Stockholm, Malmö och Göteborg.
Ulf Merlander är lokalpolisområdeschef i nordöstra Göteborg, där fem av landets utsatta områden ligger (tidigare sex).
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Det blir allt tydligare att Stockholm har den mest alarmerande utvecklingen vad gäller gängkriminalitet i Sverige.
Foto: Johan Nilsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vad är det för fel på Stockholm, där dödsskjutningarna slår nya rekord? Polisen i huvudstaden borde lära sig av framstegen i Göteborg.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan kunde Sveriges Radio avslöja vilka förändringar som har gjorts i polisens lista över utsatta områden, det vill säga utanförskapsområden där kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Listan skapades första gången 2015 och uppdateras därefter vartannat år. 

En trend är tydlig. Stockholm framstår alltmer som det stora problemområdet vad gäller gängkriminaliteten i Sverige. Alla de nya områdena på listan – Fisksätra, Valsta och Grantorp/Visättra ligger i huvudstadens kranskommuner.

Samtidigt syns förbättringar i andra delar av landet, inte minst i nordöstra Göteborg. Ett område – Rannebergen – stryks från polisens lista över utsatta områden medan två andra områden flyttas ned ett snäpp.

Den här utvecklingen har varit synlig ett tag nu. Talet om Malmö som Sveriges Chicago har tystnat och gängvåldet i Göteborg dominerar inte längre nyhetsflödet. Även om situationen förstås kan förändras snabbt, talar statistiken över skjutningarna hittills i år (till och med september) sitt tydliga språk: 

• Polisregion Väst: 30 skjutningar och 3 döda.

• Polisregion Syd: 50 skjutningar och 6 döda.

• Polisregion Stockholm: 99 skjutningar och 19 döda.

Så vad är det som Göteborg gör rätt? Jag har återkommande de senaste åren skrivit om lokalpolisområdeschefen Ulf Merlander i nordöstra Göteborg, där fem av polisens listade problemområden ligger (tidigare sex). 

Merlander har alltsedan han tog över som chef 2015 arbetat enligt den så kallade fasteorin. Det innebär att fokus först måste läggas på att polisen ska vara synlig och återta gatan från de kriminella. Man analyserar den lokala problembilden – exempelvis öppen droghandel och ordningsstörningar – och arbetar sedan systematiskt mot den.

Ulf Merlander beskriver det som att polisen måste koncentrera sig på rätt individer och rätt platser (så kallade ”hot spots”). Om inte uniformerad polis har möjlighet att vara närvarande försöker man se till att bostadsbolagens trygghetsvärdar kan vara det. Någon vuxen ska helst alltid vara på plats på torgen, och Merlander föredrar att arbeta med lokalt förankrade trygghetsvärdar framför väktare och ordningsvakter som kan vara olika personer varje dag. 

I nästa fas kan andra aktörer i området – som fastighetsbolagen – flytta fram sina positioner. De kommunala bostadsbolagen i Göteborg har gemensamt antagit en strategi som man kallar för ”superförvaltning” och arbetar numera alla enligt den så kallade Gårdstensmodellen. 

Vid sidan av trygghetsvärdarna innebär det exempelvis att jobba systematiskt mot oriktiga hyresförhållanden och felparkeringar, att införa elektroniska låssystem i källare och tvättstugor, hålla trapphusmöten med alla boende, erbjuda läxhjälp och aktiviteter för barn och unga med mera.

Syftet är att skapa ordning och reda i boendemiljön och att höja områdets kollektiva förmåga.

Först i den tredje fasen riktar man in sig på den dolda brottsligheten, som ofta kräver omfattande spaningsresurser.

Många kanske invänder att detta sätt att jobba kräver polisresurser som inte finns i dag. Det är både rätt och fel. I nordöstra Göteborg har man aldrig haft det antal poliser som utlovades enligt planen. Men det har bara lett till hårdare prioriteringar. Var 14:e dag uppdaterar man den lokala problembilden och bestämmer sig för vilka platser och individer som ska punktmarkeras de närmaste två veckorna. 

Några nyckelord återkommer när man pratar med Ulf Merlander: långsiktighet, tillit, lokal förankring och uniformerad polis. Han fnyser med rätta åt idéer från SD-håll om att utlysa undantagstillstånd och att sätta in militär i förorten. 

– Det är trams! På vilket sätt skapar en person i militär uniform med ett automatvapen ökad trygghet i våra områden? Det är ju inte krig i Sverige. Vad det handlar om är 10-15 unga män som tillåts dominera det offentliga rummet i dessa områden. Då måste polisen vara där och ta tillbaka den platsen så att de goda krafterna kan ta över.

Om polisen arbetar på detta långsiktiga sätt ökar regelefterlevnaden i området och tilltron till polisen växer. Folk börjar prata med polisen och ger tips. Därför är det viktigt att polisen arbetar just i uniform och inte i civil klädsel. Enligt Merlander beslagtar hans poliser minst lika mycket narkotika som de civilklädda spanare som används i andra delar av landet. 

Intrycket är att IGV-poliserna åker på sina larm medan områdespoliserna jobbar på med sitt.

Vad är det då som Stockholm gör fel? Ulf Merlander börjar med att säga att man måste ha respekt för att huvudstaden har hamnat i en våldsspiral, där det är svårt att komma ikapp. Men han tycker sig ändå ha identifierat ett antal problem i huvudstadsregionen.

Till att börja med måste Stockholmspolisen få ordning på sin utredningsverksamhet. Alldeles för få ärenden redovisas till åklagarna i form av förundersökningsprotokoll, enligt Merlander. Om inte polisen får ordentlig återkoppling på det arbete som görs ute på fältet blir det till slut demoraliserande. 

För det andra behöver Stockholmspolisen få sina områdespoliser och ingripandepoliser (IGV) att arbeta tillsammans mot den lokala problembilden. Så verkar det inte fungera i dagsläget, noterar Merlander. Intrycket är att IGV-poliserna åker på sina larm medan områdespoliserna jobbar på med sitt.  

– I Göteborg fokuserar alla poliser i yttre tjänst på den lokala problembilden, det vill säga på rätt individer och rätt platser. Poliser ska inte åka runt och vänta på nästa larm, utan patrullera på hot spots så fort det finns tid över. Det sättet att arbeta har minskat våra prio 1- och 2-larm radikalt och frigjort mycket tid.

En annan skillnad är att polisen i Göteborg arbetar med fasta scheman och turlag (samma kolleger) medan många i Stockholm schemaläggs för en period i taget.  Även cheferna verkar bytas ut mycket oftare i Stockholm än i Göteborg. Stockholms län är därtill indelat i hela 17 lokalpolisområden att jämföra med fem i Göteborg. 

Här finns viktiga lärdomar att dra både för polisen och för de politiska partierna. Grunden till ett lyckat polisarbete är en lokalt förankrad polis i uniform, som patrullerar på så kallade ”hot spots” och jobbar mot den lokala problembilden. En polis som både agerar gränssättande och bygger relationer med invånarna och andra aktörer i området, som skola, socialtjänst, fastighetsbolag och näringsidkare.

Det motsvarar kanske inte de häftigaste förslagen eller det sexigaste polisarbetet. Men det är ditåt svensk polis måste sträva. 

För situationen i de utsatta områdena är inget undantagstillstånd, utan det nya normaltillståndet.


Specialsändning: Tre nya utsatta områden – alla i Stockholms län

Mikael Damberg (S) och Johan Forssell (M) kommenterade polisens uppdaterade lista på utsatta områden i en specialsändning i Expressen TV torsdag 14 oktober.