Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Placera gängen där de hör hemma - i fängelset

Polisen bevakar akuten i Malmö efter att en man skjutits i Lindängsplan i Malmö under torsdagskvällen. Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

För att bekämpa gängbrottsligheten krävs ett systemskifte inom rättsväsendet. Exempelvis måste regeln om att fängelsestraff helst ska undvikas tas bort.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Hur kommer det sig att Sverige sticker ut så kraftigt i Europa när det gäller skjutningar och sprängningar? Den frågan har åter aktualiserats efter veckans skjutning på öppen gata i Malmö.

Många kliar sig i huvudet och säger sig inte förstå vad det handlar om. Andra skyller på knarket eller de illegala vapnen som cirkulerar. Men det förklarar inte varför just Sverige skulle vara särskilt drabbat.

Det mest sannolika svaret är ett annat. Sverige har en explosiv mix av socialt utsatta områden och ett undfallande rättsväsende med låg uppklarningsprocent. Det har gjort det möjligt för den organiserade brottsligheten att växa sig stark och dominera hela bostadsområden.

Polisen i Malmö har pekat ut 205 barn och vuxna män som styr de kriminella gängen. De har dömts vid sammanlagt 1 779 tillfällen. Ändå kan alltså personer ur denna krets gång på gång sprida skräck i staden.

De straffsatser som står i lagboken får inte genomslag i praktiken

Det är detta som är pudelns kärna. Vill vi ha det så här? Om inte måste man inse att dagens sätt att hantera problemet har havererat och att det krävs ett systemskifte inom svenskt rättsväsende. 

Det utesluter på intet sätt förebyggande insatser som tidigt föräldrastöd och stora satsningar på skolan i utsatta områden. Frågan här gäller hur samhället ska bemöta de ungdomar som redan har etablerat sig som kriminella.

Malin Arentoft var tills nyligen kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm med inriktning på brott som främst begås av yrkeskriminella. Hon vittnar om en situation där kriminella ges chans på chans:

- De straffsatser som står i lagboken får inte genomslag i praktiken. Alldeles för ofta blir det i stället skyddstillsyn, exempelvis att träffa en övervakare en gång i veckan. Fokus är alltid att gärningsmannen måste få en chans till. 

Det finns en regel om att fängelse helst ska undvikas

Skälet till denna praxis är en regel i brottsbalken om att fängelse helst ska undvikas. På juridikprosa heter det att det finns en presumtion mot fängelsestraff. Bara om vissa villkor är uppfyllda kan det blir aktuellt med fängelse, exempelvis återfall i brott eller brottets art.

Till detta ska läggas en serie av straffrabatter. Den som oftast uppmärksammas i debatten är ungdomsrabatten som exempelvis innebär att en 18-åring slipper halva straffet och en 15-åring 80 procent.

Men det finns många andra rabatter, såsom förundersökningsbegränsning, åtalsunderslåtelse, två tredjedelsfrigivning och mängdrabatt i straffmätningen. En gärningsperson som har begått flera brott döms bara fullt ut för det grövsta. 

Trots att Malin Arentoft har jobbat som åklagare i 17 år säger hon sig inte förstå logiken bakom denna princip:

- Jag förstår inte syftet med mängdrabatten. Varför blir det lägre straff när man har begått många brott? Det borde ju vara tvärtom. Jag hade exempelvis ett fall där en 50-årig gubbe begick allt grövre övergrepp mot en flicka. Till sist band han fast henne vid ett träd med luva över huvudet. Ska de sista gångerna vara gratis?

Ungdomsvård kan betyda att komma i tid till skolan

Rättsväsendet ser inte heller särskilt allvarligt på återfall i brott. Visserligen finns det en paragraf som möjliggör en skärpning av straffets längd, men den används nästan aldrig, enligt Arentoft. Det som kan bli aktuellt är att välja en strängare påföljd, exempelvis att döma en person till fängelse.

Undfallenheten går igenom på alla områden, från straffvärdering och påföljder till frihetsberövanden. Det är särskilt påtagligt när det gäller unga förövare. 

- Ungdomspåföljderna är oftast ingenting. De döms som regel till ungdomsvård, men det kan betyda att Kalle ska lära sig att komma i tid till skolan eller borsta tänderna varje dag och få stöd för det, säger Malin Arentoft.

Om en person under 18 år grips efter en misshandel får polisen som regel inte ens genomföra ett så kallat 24-8-förhör. Gripandet måste hävas direkt och förövaren släppas på fri fot. Att häkta en ung person är inte längre att tänka på, om det inte handlar om de allra grövsta brotten.

- Samhället sänder väldigt märkliga signaler när kriminella omedelbart släpps ut på gatan igen, säger Malin Arentoft.

Rättssystemet genomsyras av en misstro mot bestraffning

Den frustration som Arentoft ger uttryck för möter jag i alla samtal jag har haft med åklagare och poliser. Samma kriminella grips om och om igen, men det blir sällan några kännbara konsekvenser.

Det svenska rättssystemet tror inte på bestraffning och fängelse. Det är samma misstro som ledande kriminologer gång på gång ger uttryck för i debatten. Slutsatsen måste rimligen bli att vi får vänja oss vid skjutningar och sprängningar.

Alternativet är inte att planlöst höja straffsatser till höger och vänster, utan att systematiskt gå igenom alla brister ovan: huvudregeln mot fängelse, straffrabatterna, toleransen mot återfall, ungdomspåföljderna och hindren för att frihetsberöva.

Det finns flera skäl för ett sådant systemskifte inom rättsväsendet. Vi har ett nytt läge med grov brottslighet kopplad till specifika geografiska områden. Gängen undergräver statens våldsmonopol och tvingar fram en tystnadskultur bland de boende. 

Blunda inte för kulturkrockarnas betydelse

Det är en helt annan form av brottslighet än fyllebråk. Det är kriminalitet som ett karriärval med stor påverkan på det omgivande lokalsamhället. Om en narkoman är tillbaka på Plattan efter ett gripande tar få notis. Men att killarna som nyss rånade en butiksinnehavare på torget är tillbaka vid t-banenedgången sänder signaler till alla boende i området.

Det går heller inte att blunda för kulturkrockarnas betydelse. De gängkriminella har som regel utländsk bakgrund och växer ofta upp i ett ingenmansland mellan föräldrarnas mer traditionella/auktoritära värderingar och den svenska eftergivenheten.

Ytterligare ett skäl för att tänka om är att brottsligheten har blivit gränslös. Sverige är en del av den fria rörligheten inom Schengen. Om vi inte vill dra till oss kriminella ligor måste vi harmonisera såväl straff som upptäcktsrisk med övriga Europa.

Nya former av kriminalitet kräver nya svar. Det är dags för staten att visa vem det är som bestämmer.

 

Läs också: Hårdare tag - med massor av brasklappar 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!