Anna Dahlberg

Paranoia är vårt bästa försvar mot Ryssland

Publicerad

Vi ska inte vara rädda för Putins Ryssland. Vi ska vara paranoida.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ubåtsjakten är avblåst för denna gång, och det är dags att fråga sig vad dramat egentligen handlade om. Ville Ryssland rentav synas i skärgården och utlösa de reaktioner som vi såg i veckan?

Peter Mattson, forskare vid Försvarshögskolan, tvekar inte. "Definitivt", svarar han när vi talas vid. Ryssland vill visa på vår oförmåga att försvara oss. Precis som med kränkningarna i luftrummet vill man signalera: vi är här, men ni kommer inte åt oss.

Det kan tyckas paradoxalt med tanke på att Ryssland därmed stärker opinionen för ett starkare försvar. Men paradoxen är bara skenbar, påpekar Mattsson. Ryssland ogillar säkerhetsvakuum. Svaga stater behöver hjälp utifrån; titta bara på Baltikum.

Det viktigaste för Putin är att Sverige inte blir ett basområde för Nato. Kan Ryssland i stället förmå Sverige att rusta upp och frysa relationen till Nato ligger det helt i linje med Moskvas intressen.

Det visar hur mycket mer sofistikerad den säkerhetspolitiska analysen måste bli. Bilden av Putin som en primitiv vapenskramlare leder helt fel. Den krigföring som dagens Ryssland ägnar sig åt - 6:e generationens krigföring - är tvärtom oerhört genomtänkt och finkalibrerad.

Målet är att använda så lite militärt våld som möjligt för att uppnå sina syften. I stället bedriver man det kontaktlösa kriget, där angriparen in i det längsta förblir anonym. Det kan handla om att manipulera nationella minoriteter, bedriva informationskrig, iscensätta provokationer eller plantera datavirus.

Den ryska militärledningen har varit förbluffande öppen med sin nya strategi. I ett tal i februari 2013 förklarade generalstabschefen Gerasimov att det öppna användandet av våld bara behövs i slutfasen, och då helst i förklädnad av en fredsinsats. Före det är det bättre att nyttja politiska, ekonomiska, psykologiska och andra mjuka medel för att uppnå sina mål.

Han slog också fast något annat: gränsen mellan krig och fred har suddats ut.

Det kan vara värt att påminna om att aktionerna mot Ukraina ingalunda startade med övertagandet av Krim, utan kan härledas tillbaka till den orangea revolutionen år 2004. Ryssland har använt alla tänkbara knep för hålla fast Ukraina vid den egna barmen, från gaskrig till cyberkrig med spionviruset Snake.

Det var först när alla andra metoder uttömts som operationen övergick i ett militärt skede, och även då agerade man under radarn. Ryska specialförband, så kallade Spetsnaz, sattes in utan beteckning och lyckades inom ett dygn säkra 191 militära objekt. Allt medan Ryssland ihärdigt förnekade all inblandning.

På samma sätt lär vi knappast se någon öppen invasion av Baltikum. Däremot är det fullt möjligt att Moskva kommer att piska upp stämningen hos den ryska minoriteten i Lettland med hjälp av propaganda i de ryska tv-kanalerna. Putin varnade nyligen för lettisk ny-nazism. Ett annat verktyg är det pro-ryska partiet Harmoni som har band till Putins eget parti Förenade Ryssland.

I de andra länderna skulle Ryssland i stället kunna iscensätta en incident av något slag. Småskaliga provokationer avlöser redan varandra, såsom bortförandet av en estnisk agent nyligen nära gränsen.

Och ambitionerna stannar inte där. Ryssland försöker på olika sätt att mjuka upp och underminera EU:s motståndskraft. Enligt europeiska underrättelsetjänster är exempelvis hela det politiska systemet i Bulgarien korrumperat av kriminella organisationer med direkta band till Moskva.

Enligt en källa i Financial Times använder sig Ryssland systematiskt av pengar och korruption för att vinna inflytande: man köper parlamentariker, köper in sig i City of London och köper individers lojalitet (FT 23/10).

Därtill bygger Moskva upp strategiska allianser med Europas högerextrema partier. Segerrusiga partier som brittiska UKIP och franska Front National prisar Putin och klandrar EU för att ha inlett ett kallt krig mot Ryssland. I värsta fall har vi en Putinkramare som president i ett av Europas viktigaste länder om några år.

Det är denna helhetsbild som är nödvändig när vi analyserar det ryska hotet. Veckans ubåtsjakt är bara en liten bit i ett mycket större pussel. Det vore därför ett stort misstag att begränsa diskussionen till behovet av nya helikoptrar eller tekniska sensorer på Östersjöns botten.

Vi behöver lära oss hur den ryska ledningen tänker för att kunna avkoda dess agerande och propaganda. Vi måste förstå lögnens centrala betydelse: hur fred kan betyda krig och hur anklagelser om neo-fascism används för att leda bort uppmärksamheten från de egna neo-fascistiska dragen.

Vi behöver helt enkelt bli paranoida.

Sverige måste ha en utrikesminister som, likt den förra, förstår hur viktigt det är att snabbt slå fast att en spade är en spade hur mycket Moskva än förnekar saken. Och vi behöver en försvarsminister som inser att det är minst lika viktigt att rusta upp det civila försvaret som det militära.

Det finns oroande tecken på att S-MP-regeringen inte på djupet förstår dynamiken i det som sker i vårt närområde. Margot Wallström twittrar om FN och feminism, men verkar vara mentalt frånvarande i förhållande till det som sker kring Östersjön.

Det är i så fall en långt större framgång för Moskva än veckans katt-och-råtta-lek i skärgården.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag