Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

På önskelistan: Fler tråkmånsar i politiken

Magdalena Andersson (S). Foto: Anna-Karin Nilsson
Ulf Kristersson (M). Foto: Anna-Karin Nilsson

Om vi ska klara välfärden framöver krävs att staten för över mångmiljardbelopp till kommunerna.

Tyvärr talar all politisk logik emot att det kommer att hända.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan fick en lokalpolitiker på Gotland många att höja på ögonbrynen. Moderaten Peter Wennblad förklarade att hans mål var att vara "Gotlands i särklass tråkigaste politiker". Med det avsåg han en politiker "som aldrig lovar något, bjuder på beskt klarspråk och säger nej till det mesta politiken vill pyssla med som ligger utanför välfärdens grundläggande funktioner" (Helagotland.se 27/3).

Det är en lysande programförklaring som fler politiker borde ansluta sig. Men någon massrörelse lär det knappast bli.

Nu stundar återigen budgettider och vårens löfteskarusell har redan dragit igång. Pensionärerna utlovas sänkt skatt och förlossningsvården ska få 500 miljoner i tillskott. Under de närmaste veckorna kan vi vänta oss otaliga utspel där de rödgröna stoltserar med diverse satsningar.

Och då har vi ändå bara börjat nosa på valåret 2018.

 

Det ligger i politikens DNA att vilja lova mer och nytt. Välfärden ska byggas ut, bidrag ska höjas och helst ska alla få lite mer kvar i plånboken. Eller rättare sagt: det ska i alla fall skapas en illusion av framåtrörelse.

Problemet är att den logiken passar sällsynt illa för att hantera de problem som Sverige står inför. Det är själva grunden i välfärdsbygget som har börjat skaka. Polisen klarar inte längre av sin uppgift att lösa brott. Försvaret är inte rustat för att möta vår tids hot.

Sjukvården har så stora problem med personalförsörjningen att patientsäkerheten är hotad. Läkare larmar om ett kaotiskt läge inom barnsjukvården i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg ställer in hundra operationer och stänger tre operationssalar. Bristen på nyckelpersonal inom vård, skola och omsorg blir alltmer kännbar.

Under åren framöver kommer kostnaderna att stiga brant i kommuner och landsting. Befolkningen växer och den största ökningen sker bland barn och äldre, det vill säga de åldersgrupper som kräver mest resurser. Samtidigt lämnar nu staten successivt över notan för flyktingmottagandet till kommunerna.

 

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, fattas det 50 miljarder kronor fram till år 2020 för att täcka behoven. Riksrevisionen har gjort samma uppskattning. Konjunkturinstitutet kom i veckan fram till en något lägre siffra - 39 miljarder kronor saknas fram till år 2021.

Då pratar vi inte om att förbättra något inom skola, vård och omsorg. Det handlar inte om fler händer inom äldreomsorgen och mindre grupper på förskolan. Dessa mångmiljardbelopp krävs för att bibehålla dagens nivå på välfärden.

Det finns tre sätt att täppa igen det svarta hålet. Ett är att genomföra dramatiska nedskärningar inom välfärden. Ett annat är att chockhöja skatten ute i kommunerna. Enligt SKL motsvarar 50 miljarder i kostnadsökningar en skattehöjning på runt 2 procentenheter. Kommunalskatten skulle då hamna på över 34 kronor.

Men det finns också ett tredje sätt. Staten kan gå in och kompensera kommunerna genom att höja statsbidragen. Det borde vara det självklara valet. En skattechock på arbete är det sista Sverige behöver. Kommunalskatten ligger redan oroväckande högt.

Pengarna finns dessutom. För samtidigt som kommuner och landsting får det allt kärvare ser statens finanser allt ljusare ut. Det hänger bland annat ihop med att Migrationsverket avvecklar sina asylboenden och att kostnaderna för ohälsa och arbetslöshet minskar.

 

Redan nästa år - alltså mitt under valrörelsen - skulle rikspolitikerna behöva lova 20 miljarder kronor extra till kommunerna för att säkra välfärden. Någon som tror på några sådana vallöften? "Rösta på oss. Vi är Sveriges i särklass tråkigaste parti. Vi satsar allt reformutrymme på trista, grå statsbidrag till kommunerna samt på polisen och försvaret. Slut på valrörelsen, förlåt, meddelandet."

Så kommer det knappast att låta. All erfarenhet talar i stället för att rikspolitikerna kommer att ta chansen att glänsa i solskenet. Äntligen finns det lite pengar att sätta sprätt på igen. Äntligen kan det bli åka av i valrörelsen.

En hel del kommer givetvis att satsas på välfärden, men då främst i öronmärkt form. Partierna pekar ut exakt vad pengarna ska användas till och knyter gärna ihop säcken med en garanti. Låt säga en garanti för hur många timmar du maximalt ska behöva vänta på akuten eller en laga-mat-garanti inom hemtjänsten. Det låter bra, och väljarna vet vem de har att tacka för sin välfärd.

Men i praktiken skapar öronmärkningen en massa administration och osäkerhet ute i kommunerna. Det tar tid att ansöka om pengar och ingen vet hur länge anslagen varar. En kommun vill inte stå ensam kvar med notan när regeringen rastlöst har dragit vidare till något annat behjärtansvärt.

Dessutom utgår de riktade statsbidragen ofta från att något ska förbättras. Kommunerna ska erbjuda något nytt eller bygga ut när problemet i själva verket är att det mest grundläggande saknas. Det finns inte tillräckligt många utbildade lärare att ställa bakom katedern eller narkossjuksköterskor vid operationsborden.

 

De rödgröna gjorde ett vällovligt undantag från öronmärkningens förbannelse med sina tio välfärdsmiljarder. Men såväl regeringen som alliansen måste inse att det bara var ett första steg. Under de närmaste åren behöver mångmiljardbelopp föras över till kommuner och landsting.

Det innebär att rikspolitikerna skulle behöva ställa sig i skuggan ett tag och axla rollen som politikens tråkputtar. Sådana som aldrig lovar något nytt och bara ser till att det mest grundläggande inom välfärdsstaten fungerar.

Vem tar upp kampen om att bli Sveriges i särklass tråkigaste politiker? Min röst är i alla fall säkrad.

 

 

Läs också: Rean på poliser och sjuksköterskor är över

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.