Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Myten om de usla pensionerna är farlig

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) är på offensiven i pensionsfrågan.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
De svenska pensionärerna har en bättre ekonomi än de flesta tror.
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nej, det är inte synd om pensionärerna. Politikerna leker med elden när de försöker bjuda över varandra i jakten på pensionärernas röster i valet 2022.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det har gått troll i pensionsfrågan. Det spelar ingen roll hur fakta ser ut; bilden av pensionärerna som ett fattigt kollektiv, som får dryga ut kosten med kattmat mot slutet av månaden, har satt sig i offentligheten.

Det har blivit en sanning som lever sitt eget liv, både i medierna och inom politiken. ”Vi borde känna skräck inför de usla pensionerna”, skrev DN:s Johan Croneman efter Agenda-debatten om pensionerna nyligen. Och han är långt ifrån ensam. Larmande rubriker om hur illa läget är avlöser varandra, på såväl nyhetsplats som opinionssidor.

Vänsterdebattören Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys beskriver situationen som ”kris” och en ”tickande bomb”. Han vill förvandla valet 2022 till en folkomröstning om ”de urusla pensionerna”. 

Så låt oss pröva några av de ”sanningar” som cirkulerar i debatten om pensionerna:

• Det svenska pensionssystemet är underfinansierat! 

Nej, det är en lögn. Tyvärr upprepas detta påstående ofta och av personer som borde veta bättre, exempelvis socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S). Sanningen är att pensionssystemet aldrig har varit så överfinansierat som i dag. Pengarna räcker gott och väl. 

• Pensionärerna får det allt sämre! 

Nej, det är fel. Köpkraften hos svenska pensionärer har tvärtom ökat. Dagens 66-åring har i snitt 72 000 kronor mer om året att röra sig med jämfört med en 66-åring för 12 år sedan. 

Pensionen stiger för varje årskull som går i pension, och enligt en färsk rapport från Alecta har dagens pensionärer i snitt en inkomst som motsvarar 75 procent av slutlönen. Ett skäl till det är att tjänstepensionerna har levererat långt över förväntan; ett annat att fler väljer att jobba även efter 65 år. Var fjärde svensk får till och med en högre inkomst som pensionär än under sin yrkesverksamma ålder.

• Fattigpensionärerna är samhällets mest utsatta! 

Nej, det stämmer inte. Visserligen finns det äldre som har väldigt lite pengar att röra sig med, men det är faktiskt vanligare att vara ekonomiskt utsatt när man inte är pensionär. Både i åldersgrupperna 20-29 år och 30-49 år är det en större andel som klassas som fattiga. 

Ofta var fattigpensionärerna fattigare före pensionen än efter, tack vare garantipensionen och bostadstillägget.

• Sverige har 300 000 fattigpensionärer, vilket är värst i Norden! 

Det beror helt på hur man räknar. Begreppet fattigpensionär är ett relativt mått som anger hur stor andel som har en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet. 

Ju bättre det går för svenska löntagare desto fattigare framstår alltså pensionärerna. Och eftersom reallönerna har stigit kraftigt under 2000-talet har Sverige en större andel fattigpensionärer än exempelvis Norge och Danmark. Men om man i stället tittar på hur många pensionärer som lever i materiell fattigdom ligger Sverige tvärtom bäst till inom EU, enligt Pensionsmyndigheten. Mindre än en procent av de svenska pensionärerna har svårt att klara de nödvändigaste utgifterna, vilket ligger långt under EU-snittet på åtta procent.

• Den allmänna pensionen har tappat mark i förhållande till de yrkesaktivas inkomster! 

Ja, det stämmer faktiskt. En del av förklaringen är densamma som i svaret ovan. En annan orsak är att vi i snitt lever 2,5 år längre i dag än när pensionssystemet sjösattes 1994. Riktåldern för när vi går i pension borde därför ha höjts redan för tio år sedan, men i stället har den faktiska pensionsåldern sjunkit över tid. Först under 2020 bröts den trenden och snittåldern är nu uppe i 65 år. De stigande tjänstepensionerna har dock kompenserat för detta tapp för de flesta pensionärer.

För den stora gruppen pensionärer finns det med andra ord inget problem som behöver lösas.

Vilka slutsatser kan man då dra av dessa fakta? Den första är att svenska pensionärer överlag har det rätt bra ställt. Tvärtemot eländesbeskrivningarna är det ingen misär som väntar när man går i pension.

Enligt pensionsexperten Mikael Nyman är många svenska män rentav ”grymt överförsäkrade”. De sitter på ett för stort pensionskapital och har för stora bostäder. Idén om att vi ska lassa in ännu mer pengar i pensionssystemet än dagens uppåt 25 procent av lönesumman är därför feltänkt. 

Människor behöver ha pengar att röra sig med i yngre åldrar också, till konsumtion och köp av bostad, inskärper Nyman, som till vardags är chefredaktör på Pensionsnyheterna. ”Barnfamiljer ska inte spara ihjäl sig.”

Ännu mer vettlös blir idén om en höjning av pensionsavgiften om den ska gälla retroaktivt, vilket Ardalan Shekarabi har antytt. Det skulle innebära att man lämpar över en ännu större betalningsbörda på dagens unga. Mikael Nyman tvekar inte att kalla det ”ett bedrägeri”:

– Varför ska jag som är född på 50-talet kunna casha in från mina barn, som då ska tvingas betala in en högre avgift i systemet än jag själv har gjort? Varför ska vi skuldsätta den yngre generationen, som inte ens kommer att ha råd att köpa våra bostäder? Det är inte synd om dagens pensionärer. De allra flesta har en pension som motsvarar 70 procent av deras tidigare inkomst.

För den stora gruppen pensionärer finns det med andra ord inget problem som behöver lösas. Möjligen kan man fundera över om det behöver göras ytterligare insatser för de allra fattigaste pensionärerna. En del av dessa är hemmafruar födda på 1930-talet, vilket är ett fenomen som kommer att försvinna med tiden.

En växande grupp är däremot de utrikes födda. Frågan är dock vilken levnadsstandard som är rimlig att förvänta sig på ålderns höst när man har kommit sent till Sverige och inte betalat in så mycket till pensionssystemet. 

En annan ekonomiskt utsatt grupp är lågavlönade kvinnor som har jobbat deltid under stora delar av livet. Kanske skulle man kunna återinföra avdragsrätten för pensionssparande just för sådana grupper, som annars halkar efter?

Risken är att de ständiga eländesbeskrivningarna undergräver förtroendet för pensionssystemet. Det öppnar i sin tur för populistiska utspel från politiker som känner vittringen av 2,3 miljoner pensionärsröster.

Det viktiga är att värna grunderna i det svenska pensionssystemet, som bygger på principen att det är din livsinkomst som avgör hur hög din pension blir. Sverige har ett av världens bästa och mest hållbara pensionssystem. Det borde vara en källa till nationell stolthet i stället för kritik och alarmism.

Risken är att de ständiga eländesbeskrivningarna undergräver förtroendet för pensionssystemet. Det öppnar i sin tur för populistiska utspel från politiker som känner vittringen av 2,3 miljoner pensionärsröster.

Sverigedemokraterna har länge ägnat sig åt den sortens pensionspopulism. Betydligt mer oroande är att även Socialdemokraterna har fallit offer för samma frestelse. I år införs det besynnerliga pensionstillägget på upp till 600 kronor i månaden, som strider mot allt vad pensionssystemet står för: ”En form av doping för vissa utvalda pensionärer”, med Mikael Nymans ord.

Ardalan Shekarabi har dessutom lyft förslaget om ”Arne-pensioner” efter dansk modell och gett en PR-byrå i uppdrag att utreda en höjning av pensionsavgiften. 

I värsta fall kommer valet 2022 att utvecklas till en budgivning mellan S och SD kring pensionerna, där partierna försöker överträffa varandra med löften i strid med pensionssystemets grunder. Allt för att säkra så många LO-röster som möjligt.

Det vore i så fall förödande. Om pensionsnivåerna blir en fråga för dagspolitiskt köpslående kommer den att dominera varenda valrörelse framöver och tas upp i varje ny budgetförhandling.

Då har vi skapat en gökunge i finanserna som kommer att trycka undan andra viktiga behov, inte minst inom välfärden.

Det vilar ett tungt ansvar på våra politiker att inte låta detta ske. Men även medierna har ett ansvar för att förmedla en korrekt bild av pensionsfrågan och ställa kritiska frågor, även i ett läge då alla partier tävlar om pensionärernas gunst.

Det är hög tid att avliva myterna om Sveriges eländiga pensioner.