Medierapporteringen om de ensamkommande har fått en allt tydligare slagsida, skriver Anna Dahlberg. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Medierapporteringen om de ensamkommande har fått en allt tydligare slagsida, skriver Anna Dahlberg. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Anna Dahlberg

Medierna måste klara det mänskligt svåra

Publicerad

Medierna får se upp så att de inte blir en okritisk del av kampanjen för att stoppa utvisningar av ensamkommande.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan rapporterade Aktuellt om konflikten inom regeringen kring de ensamkommande. Inslaget var både tendentiöst och okunnigt.

Det talades om "flyktingbarn" trots att frågan varken rör barn eller flyktingar, utan de ensamkommande som av domstolen har bedömts vara vuxna och sakna skyddsskäl. 

Vidare påstods att konflikten handlar om de 10 000 ensamkommande, som kom under 2015 och som sedan dess har hunnit fylla 18 år. Men om detta vet faktiskt Aktuellt ingenting. 

Av alla afghanska medborgare som sökte asyl i Sverige under 2015 saknade 99 procent pass. Någon annan form av tillförlitlig ID-handling finns som regel inte heller att tillgå. Det enda vi har att gå på är den ålder som de asylsökande själva har uppgivit, vilket i flertalet fall var just 16 år.

Knappast något uppror bland de lokala S-topparna

Aktuellt är långt ifrån ensamt om att publicera undermålig journalistik i denna fråga. Tvärtom har medierapporteringen på senare tid fått en allt tydligare slagsida. Ett annat exempel från veckan är Svenska Dagbladets hårdvinklade nyhet om att Löfven pressas från de egna leden att införa en amnesti. 

Läser man det finstilta i texten framgår det att SvD har hittat 30 kritiska S-toppar av totalt 180 socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden i landet. Visserligen kan det finnas fler än så med tanke på att bara hälften svarade på enkäten, men något uppror bland de lokala S-topparna är det knappast fråga om. 

Det finns naturligtvis även exempel på god och nyanserad journalistik, som Uppdrag gransknings reportage "Livet efter utvisningarna" och Expressens granskning i våras. Men det dominerande intrycket är att många medier nu ser det som sin uppgift att ge röst åt de ensamkommande och deras kamp.

Det är en känsla av déjà vu. Det var just denna kombination av grunda kunskaper och aktivism som präglade mycket av rapporteringen fram till tvärvändningen i november 2015. 

Sedan dess har medierna idkat självkritik. Det har understrukits att konsekvensneutralitet är en självklar utgångspunkt för journalistiken. 

Men nu tycks den journalistiska hållningen återigen vara på glid på flera håll. Bara omfattningen av bevakningen av de ensamkommande antyder att något djupt orättfärdigt håller på att ske - att domstolsbesluten inte är legitima, att Migrationsverket inte klarar att göra korrekta säkerhetsbedömningar och så vidare. De få tvångsutvisningar som äger rum hårdbevakas som extraordinära händelser snarare än att betraktas som en nödvändig - om än mänskligt svår - konsekvens av den reglerade invandringen.

Gymnasielagen stoppar alltfler utvisningar

Samtidigt finns det många vita fläckar som skulle behöva mer granskning. Ta de absurda konsekvenserna av gymnasielagen exempelvis - den lag som Miljöpartiet tvingade igenom för att fler ensamkommande skulle få stanna. Den försvårar nu kraftigt utvisningarna från Sverige. Även medelålders som sitter på förvaret i väntan på utvisning kan skicka in en gymnasieansökan för att slippa gå ombord på planet.

I början av oktober fattade gränspolisen beslut (CM 17/17) om att även uppenbart ogrundade ansökningar ska räknas som verkställighetshinder. Det spelar således ingen roll att Migrationsverket omedelbart avvisar ansökan. 

Över huvud taget lyser många kritiska frågor med sin frånvaro. Vilken grupp är det ens som ska undantas från asylbesluten? Fridolin (MP) brukar hävda att alla borde få stanna som var minderåriga när de kom till Sverige 2015. 

Men någon metod för att retroaktivt avgöra när någon blev vuxen finns så vitt känt inte. Vad Fridolin rimligen menar är därför att alla som registrerade sig som minderåriga bör få stanna. Även personer som i själva verket var över 20 år - eller rentav över 30 år - när de kom till Sverige ska alltså undantas på denna grund.

Varför är det bara unga afghaner som uppmärksammas?

Under 2015 kom 35 369 ensamkommande unga till Sverige, varav 23 480 med afghanskt medborgarskap. Ett vanligt argument är att den långa väntan på beslut är ett skäl i sig för att de ensamkommande måste få stanna. Men varför ska det i så fall bara gälla afghanerna och inte exempelvis somalierna och marockanerna?

Ofta hänvisas till det svåra säkerhetsläget i Afghanistan. Men om det är förenat med livsfara att återvända till Kabul kan väl Sverige inte fortsätta att utvisa människor dit bara för att de kom efter den 24 november 2015?

Ytterligare en oklarhet är vilken typ av uppehållstillstånd som skulle bli aktuell. Tänker man sig permanenta uppehållstillstånd uppstår en monumental orättvisa. Inte ens konventionsflyktingar eller syrier får permanenta uppehållstillstånd längre. De senare har inte ens rätt att återförenas med sina barn. 

Ska Sverige i det läget ge permanenta uppehållstillstånd till över 10 000 unga män som har fått avslag i domstol för att de inte anses ha skyddsbehov? Om det är tillfälliga uppehållstillstånd som övervägs uppstår i stället ett annat problem. Mot vilka kriterier ska dessa tillstånd i så fall omprövas? 

En amnesti kommer att ge upphov till krav nya på undantag

Hur regeringen än skulle paketera en amnesti skapas avgrundsdjupa orättvisor mot andra grupper, vilket i sin tur lär ge upphov till nya krav på amnestier. 

Det skulle vara en seger för godtycket över rättssäkerheten, där en högljudd kampanj uppbackad av starka röster ur medelklassen skulle upphäva domstolsbeslut för en utvald grupp. 

Även dessa aspekter av saken borde medierna rimligen skildra. Kanske kommer de kritiska frågorna efter en eventuell amnesti. 

Men medierna behöver ta ansvar för en allsidig bevakning också före avgörande beslut. Annars blir man en politisk kraft, utan någon mekanism för ansvarsutkrävande.

 

 

Läs också: Fel att ge amnesti till ensamkommande, Löfven

 

 

 

 

 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag