Anna Dahlberg
”Shekarabi (S) är Sveriges farligaste politiker just nu”, skrev jag för några år sedan. Redan då stod det klart vad som var i görningen. Socialdemokraterna planerade att säkra ett fortsatt maktinnehav efter 2022 genom att göra pensionerna till en valfråga och släppa loss sjukskrivningarna igen.
Jag var långt ifrån ensam om att varna för utvecklingen. Både Pensionsmyndigheten och Ifau har riktat svidande kritik mot det så kallade inkomstpensionstillägget, som strider mot alla principer bakom dagens pensionssystem.
Men i stället för att hejda sig har Socialdemokraterna satt ännu en spik i kistan för pensionssystemet. I veckan presenterades en ny, helt godtycklig skapelse – garantitillägget eller ”Nooshi-tillägget” som det också har kallats.
En dryg miljon pensionärer ska få upp till 1000 kronor skattefritt i månaden, om förslaget blir verklighet. Den som aldrig har arbetat får maxbeloppet medan det i andra änden trappas av till noll kronor vid en allmän pension över 14 350 kronor, det vill säga genomsnittspensionen.
Först låtsades regeringen att det hade något med bostadstillägget att göra (292 700 personer) för att kunna runda Pensionsgruppen. Sedan gavs intrycket att bidraget skulle riktas till pensionärer med garantipension (662 800 personer). Men nu har antalet plötsligt vuxit till en miljon.
Det är principlösheten upphöjt till princip. Visst kan det finnas skäl att se över hur vissa utsatta pensionärsgrupper ska stärkas ekonomiskt, men då bör det göras i ordnade former inom ramen för dagens pensionssystem och pensionsgrupp.
Att plötsligt dela ut tusenlappar och femhundringar till en miljon pensionärer några veckor före valdagen för snarare tankarna till en bananrepublik.
Ett av världens bästa pensionssystem är nu på väg att förstöras. Själva principen att det är din livsinkomst som avgör nivån på din pension – inte nivån av populism i valrörelser – gäller inte längre.
De rödgröna har i praktiken startat en egen, alternativ pensionsgrupp som kommer att förvandla pensionerna till en utgiftsbomb. Historiens dom över denna kortsiktighet lär bli hård.
Den som tror att elpriskompensationen verkligen blir en engångsföreteelse kan räcka upp en hand.
Även om pensionspopulismen är den mest skadliga finns det gott om andra exempel på politiskt lättsinne. S-regeringens elbidrag är en märklig skapelse på många sätt. Men framför allt öppnar den för en helt ny princip: att politiken ska kompensera medborgarna för olika utfall på marknaden.
Den som tror att elpriskompensationen verkligen blir en engångsföreteelse kan räcka upp en hand.
Ett annat fenomen på frammarsch är ändringsbudgetar. Sverige har sedan 90-talet ett strikt budgetramverk som slår vakt om ordning och reda i statens finanser. Att lägga en extra ändringsbudget utöver de två som tas fram på hösten respektive våren är bara tillåtet om det finns ”särskilda skäl”.
Sådana skäl har det tveklöst funnits under coronapandemin. Men S-regeringen lägger numera ändringsbudgetar som om det tillhörde vardagsrutinen. I veckan lämnade exempelvis regeringen in sin tredje extra ändringsbudget bara under 2022.
Det bådar inte gott för framtiden. Riksrevisionen ska nu granska om regeringen har använt ändringsbudgetarna på ett ansvarsfullt sätt. Det kan nog bli intressant läsning när rapporten presenteras i juni.
Effekten är iögonfallande. Under 2020 nekades drygt 30 procent fortsatt sjukpenning efter dag 180. Under 2021 har den andelen fallit till sju procent.
Som om inte detta var nog har vi sjukskrivningarna. Denna infekterade fråga ska till varje pris städas bort från den stundande valrörelsen så att det inte dyker upp några ömmande fall i medierna. Inför valet 2018 sparkade regeringen helt sonika Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, som tack för att hon hade återtagit kontrollen över sjuktalen.
Denna gång har Socialdemokraterna haft bättre framförhållning. Under parollen att regeringen ”lagar sjukförsäkringen” har tidsgränserna i rehabiliteringskedjan luckrats upp och fler undantag införts. Försäkringskassan har samtidigt satts under hårt politiskt tryck att bli generösare i sina bedömningar. Exempelvis har myndigheten slutat att kvalitetsgranska alla ja-beslut.
Effekten är iögonfallande. Under 2020 nekades drygt 30 procent fortsatt sjukpenning mellan dag 180 och 365. Under 2021 har den andelen fallit till sju procent. I praktiken har tidsgränsen upphävts.
På måndag släpper Försäkringskassan sin nya utgiftsprognos. Men redan i den förra flaggar myndigheten för ökade kostnader framöver.
Trots att pandemin snart är över kommer inte den höga notan för sjukskrivningarna att minska, vilket man skulle kunna tro. Tvärtom räknar Försäkringskassan med att sjukfrånvaron kommer att öka under åren framöver.
Står vi inför en ny utgiftsbomb liknande den som det varnades för hösten 2015? Det finns en hel del som tyder på det, även om Försäkringskassan spår en mer beskedlig uppgång.
Erfarenheten visar att sjuktalen svänger snabbt i Sverige, både uppåt och nedåt. Nivån har mycket lite med själva hälsoläget att göra. I stället är det andra faktorer som styr.
Ungefär som Arbetsförmedlingen har fått rollen som ett integrationsverk har sjukförsäkringen alltmer kommit att hantera kvinnors psykiska mående. Andelen kvinnor inom sjukpenningen uppgår numera till 62 procent och de psykiska diagnoserna står för närmare 50 procent av de pågående sjukfallen.
Det lidandet ska absolut inte förminskas, men det är inte säkert att långa sjukskrivningar är svaret på det problemet. Det finns heller inget enkelt sätt att rehabilitera bort den sjukfrånvaron, som Ardalan Shekarabi låtsas tro.
Även om Shekarabi är ansiktet utåt för mycket av det politiska lättsinnet just nu är det naturligtvis statsministern som bär det yttersta ansvaret. Många förknippar Magdalena Andersson med seriositet och måttfullhet – ”krona för krona”.
Men den väg som Socialdemokraterna har slagit in på av kortsiktig överbudspolitik är faktiskt chockerande. Det är snabba cash till höger och vänster medan grundläggande principer, pensionssystemet och arbetslinjen undermineras.
Lägg till en mandatperiod med Nooshi Dadgostar (V) och Ali Esbati (V) runt bordet vid varje budgetförhandling, och vänstersvängen kommer att sluta i diket.