Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Löfvenpakten blundar för de verkliga problemen

Foto: OLLE SPORRONG
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Det är inte en förkortad familjevecka som väljarna efterfrågar, utan en försäkran om att det mest basala i samhället fungerar.

Den nya S+MP+C+L-alliansen har inga svar på Sveriges mest brännande samhällsproblem. Det bäddar för ökad misstro och polarisering.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Under 2018 beviljades 132 696 uppehållstillstånd av Migrationsverket. Det är en historiskt hög invandring - nästan ett nytt Jönköping - även om långt ifrån alla kommer att stanna i Sverige permanent. 

Numera dominerar inte längre asylärendena bland dem som beviljas uppehållstillstånd (drygt 25 000), utan de två största kategorierna är familjeanknytning (ca 45 000) och arbete (ca 41 000). Arbetstillstånden har ökat kraftigt och ligger nu på en rekordnivå.

En förklaring är förstås högkonjunkturen och arbetskraftsbristen som följer i dess spår. Men det är också ett välkänt mönster att när asylvägen stryps väljer migranter andra sätt att ta sig hit. Sverige har västvärldens mest generösa system för arbetskraftsinvandring, och med ett arbetstillstånd i handen kan tredjelandsmedborgare flyga hit reguljärt och ta med sig familjen på samma plan. 

Allt talar därför för att den historiskt höga invandringen kommer att bestå under åren framöver. Migrationsverket räknar exempelvis med 65 500 asylsökande under åren 2019-21 i sin senaste prognos.

Befolkningen kommer att växa med en miljon till år 2028

Till år 2028 kommer Sveriges befolkning att ha vuxit med ytterligare en miljon, enligt SCB. Det är en mycket snabb demografisk förändring, som ger upphov till en rad frågor: Var ska alla dessa människor bo i bostadsbristens Sverige? Hur ska vi få fram lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare och poliser för att matcha befolkningsökningen? 

Hur påverkar den stora migrationen från strängt konservativa delar av världen synen på jämställdhet och individens rätt att själv välja sin religion, sexualitet och politiska övertygelse? Redan i dag lever nästan var sjätte niondeklassare i våra storstäder under hedersförtryck. Med tanke på att cirka 30 procent av alla barn som föds i Sverige har en mor som är född i ett annat land kommer frågan om värderingar - och hur snabbt de kan förändras - att bli central. 

Många av dem som kommer till Sverige kommer naturligtvis att klara sig alldeles utmärkt, och kommer att bidra med sin talang och kompetens. Men ingen kan längre blunda för att helheten inte fungerar. 

En lång rad av de problem som dominerar samhällsdebatten hänger ihop med detta integrationsmisslyckande: gängkriminaliteten, social oro och utslagning i skolan, utanförskapsområden där grundläggande rättigheter inte respekteras, bostadsbristen, våldsbejakande islamism, arbetslösheten, den växande ojämlikheten och så vidare.

Politik är inte bara att vilja

Numera erkänner egentligen alla politiska läger detta. Skillnaden ligger i tilltron till politikens förmåga att lösa problemen.

Politik är att vilja, förkunnade Olof Palme i ett berömt tal inför SSU-kongressen år 1964: "Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.” 

Länge betraktades denna tilltro till politikens förmåga att lägga allt till rätta som en vänsterståndpunkt. Numera är den dock minst lika vanlig till höger. Inte minst Centerpartiet hyser en enorm tilltro till politikens möjligheter att göra underverk.

Men lägger man Januariöverenskommelsen bredvid verkligheten blir kontrasten slående. Det stora numret när det gäller bostadsbristen är att hyressättningen i nyproduktion ska släppas fri. Jaha - men de flesta nyanlända har i alla händelser inte råd att efterfråga nyproduktion, och det är just utrikes födda som kommer att stå för 87 procent av bostadsbehovet framöver. Frågan om var alla resurssvaga hushåll ska bo förblir obesvarad.

En ny amnestilag kan inte uteslutas

Visst finns det en hel del bra förslag i uppgörelsen, men den förhåller sig inte till de verkliga ödesfrågorna. Det är inte LAS-frågan som avgör var Sverige befinner sig om fem år. Det är en andra rangens fråga. 

Det som verkligen betyder något är om regeringen klarar av att hantera migrationen/integrationen, lag och ordning, skolan och de snabbt växande behoven inom välfärden i äldreboomens spår. Ett underskott på hela 43 miljarder kronor väntas i kommunsektorn redan år 2022.

Jag söker på ordet "personalbrist" i uppgörelsen, men hamnar i brist på träffar på "personaloptioner". Det säger det mesta om Januariöverenskommelsen. 

Det är som ett parallellt universum där Sveriges största utmaning är att förbättra småföretagens villkor. Kriminalpolitiken avhandlas i en enda punkt (nummer 69) medan migrationspolitiken åter ska bli mer generös. 

I höst väntas runt 20 000 ansökningar inkomma till Migrationsverket om att förlänga tillfälliga uppehållstillstånd. En del talar för att bedömningen av säkerhetsläget i Syrien kommer att ha reviderats vid det laget. I så fall återgår verket till individuella prövningar av skyddsbehovet i stället för dagens generella beslut för samtliga syrier. 

Betyder det i så fall att S/MP-regeringen tänker införa ännu en amnesti liknande gymnasielagen för ensamkommande?

En förbluffande tondövhet inför väljarna

En del hävdar att uppgörelsen mellan S+MP+C+L hamnar i mittpunkten av svensk politik, och ska ses som den mest logiska uttolkningen av valresultatet. Väljarna lär nog se annorlunda på saken. 

Snarare präglas Januariöverenskommelsen av en förbluffande tondövhet. Det är inte en förkortad familjevecka som väljarna efterfrågar, utan en försäkran om att det mest basala i samhället fungerar. Att välfärden kommer att finnas där när man behöver den. Att kriminaliteten bekämpas resolut. Att samhället håller ihop.

Socialdemokraterna kommer säkert att vilja ge väljarna betryggande svar i regeringsförklaringen på måndag. Men partiet har redan visat sina prioriteringar genom att på nytt sätta sig i regering med MP och genom att ingå Januariöverenskommelsen. Makten framför allt.

Det bäddar för ökad polarisering i samhället. De samhällsproblem som oroar väljarna kommer inte att bli lösta, utan riskerar tvärtom att förvärras. Den som tror att detta är ett recept för att pressa tillbaka SD räcker upp en hand.

 

 Läs också: Fem skäl mot Lööf & Löfven 

En miljon fler invånare år 2028 - var är bostäderna? 

 

Rättelse: Enligt en ny, preliminär konsekensanalys av Januariöverenskommelsen (21/1) räknar Migrationsverket med 65 500 asylsökande under 2019-21. Siffran 99 000, som förekom i en tidigare version av denna krönika, är hämtad från novemberprognosen utifrån scenariot att den tillfälliga lagen skulle upphöra.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!